”Vilse” är allra mest hemma på sin egen ö
Det har hänt mycket det här året för Tove Ljungqvist, juridikstuderande och musiker. Hon är uppvuxen i Sibbo och har gått i skola här, men studerar numera juridik i Stockholm, där hon är född. Samtidigt fortsätter hon helhjärtat med musicerandet vid sidan
I fjol släpptes låten Vilse, som legat på Vegatopplistan i över trettio veckor och fått över 17 000 lyssningar på Spotify.
Sedan i våras sitter Tove Ljungqvist på den ö i Ekenäs skärgård där hon mest av allt känner sig hemma. Fem minuter bort ligger jobbet i hamnen, där hon tar emot fritidsbåtar, säljer båttillbehör och jobbar i restaurangen.
Liksom för många andra har coronaepidemin präglat också hennes vår och vardag.
– Jag kom till Finland samma dag som regeringarna började vakna upp, och Finland utlyste undantagstillstånd. På ett par timmar hade jag packat väskan och åkt i väg, säger hon. Hur tänker du som juridikstuderande om dina två samhällen? – Det är svårt, här kommer kulturskillnaderna tydligt fram. Varje land behandlar krisen på sitt sätt. För min egen del är det intressant att jag i det här läget känner mig mest hemma i Finland. Förstås har det också att göra med mitt sociala skyddsnät och att alla mina närmsta personer finns här.
Ljungqvist har liksom tusentals andra studerande suttit och skrivit tenter på distans.
– Ur ett juridiskt perspektiv är det intressant att jämföra länderna. Jag satt här ute på ön i solskenet och skrev svar på en tentfråga om coronaläget. Kontentan blev att samtidigt som man inte kan gå och begränsa allt, så måste man ändå visa någon sorts väg, säger hon.
Hon är samhällsintresserad och tycker därför också om att ta in juridiken och tankar om aktuella frågor
i sina sångtexter. Den låt hon senast lanserat, Öga för öga, har också den en tankeväckande udd.
– Öga för öga blev till efter en filosofikurs ur juridiskt perspektiv. När jag funderade över Hammurabis lag tänkte jag på hur vi i åratal följer samma mönster utan att det leder någonvart. Jag tror att vår historia inte behöver binda oss, utan att framtiden är vår. Historien är våra förfäders sak. Men vi har fått premisserna att skapa en bättre framtid. Det att någon gjort något fel tidigare behöver inte betyda att vi alltid måste sona deras synder, om vi vill försöka skapa en bättre värld. Det är det här jag vill försöka vända på. Hur ser dina framtidsplaner ut? – Oj … jag har ett halvt år kvar av studierna. Efter det får jag se vartåt det bär och känna efter var jag vill bo, hur tidigt jag vill stadga mig och var vill jag leva.
Under studietiden i Stockholm har Tove Ljungqvist engagerat sig som frivillig rättshjälp i organisationen Gatujuristerna, men har nu gett sin plats vidare.
– Inom Gatujuristerna har jag fått ta del av många människoöden och sett hur systemen fallerar. Det jag intresserar mig för mest är folkrätt, internationella sammanhang och juridik över nationsgränser. I framtiden skulle jag gärna jobba med internationella frågor, säger hon.
Musikaliskt sett har sommaren varit svårplanerad när det gäller spelningar. Vartefter restriktionerna lättar kan det bli en del uppträdanden trots omständigheterna.
– Mest krut gick åt till Yles satsning Hemmalive, som var en fantastisk upplevelse. Nu håller vi på med mitt album, som Sam Sonntag på Colla Records producerar och Svenska kulturfonden gett bidrag för. Albumet har varit min dröm sedan länge. Att det nu blev verklighet är “wow”! Jag fick veta det just när coronan brutit ut så det var en hoppingivande nyhet.
Demoversionen av albumet är inspelad och hennes jobb med gitarr, sång och stämmor är gjort. Tove Ljungqvist säger att det krävt fokusering att göra låtarna till sammanhängande helheter med rätt sväng.
– Jag har varit tvungen att rota i varje låt för att få med alla nyanser och delar som jag vill blir hörda. Det är lätt att bli väldigt självkritisk, allt från ”vad har jag menat med det här – är det här ett riktigt ord?” till “är gitarren ens stämd?”. Men samarbetet har fungerat bra och jag har just hört råversionen.