Spritsmuggling ställs ut på Skärgårdsmuseet
På Skärgårdsmuseet i Rönnäs kan den båtintresserade gotta sig med båtmotorer och träbåtar och bekanta sig med spritsmugglingen. Sommarens specialutställning är ”Livet på Sarfsalö” med fotografier av Alf Hemming.
Fastän solen gassar är det svalt och mörkt inne i den gamla gråstensladugården som inhyser Skärgårdsmuseet i Rönnäs i Lovisa. Här kan besökare bekanta sig med livet i skärgården, både ur ortbornas synvinkel men också ur sommargästernas och ”herrskapets” perspektiv.
– När ångbåtarna blev vanligare och man kunde ta sig ut till skärgården på det sättet kom det också flera sommargäster från Helsingfors, säger Britt-Lis Henriksson-Sederholm som är ordförande för Skärgårdsmuseiföreningen.
Nytt för i år är ”månadens föremål” som ställs ut, både fysiskt på museet och digitalt på bland annat Skärgårdsmuseets Facebooksida.
– Den här månaden är föremålet ett båtbyggarpass som användes i bordläggningsskedet. Det kom med estniska familjer som flyttade till Kabböle i början av 1900-talet.
En ny permanent del av utställningen berättar om spritsmugglingen och hur den påverkade skärgårdsbornas liv. Många, men inte alla, deltog i smugglingen på ett eller annat sätt.
– Det kunde handla om att smuggla in sprit för eget bruk, men det var också lönsamt. En last kunde vara värd en fiskares årslön, så såklart att det lockade. Speciellt unga pojkar som var intresserade av äventyr drogs till smugglingen, säger Henriksson-Sederholm.
Årets specialutställning av Alf Hemming berättar genom fotografier om livet på Sarvsalö de senaste femtio åren under de växlande årstiderna. Allt från djurliv till landskap har blivit förevigade av Hemmings kamera.
– Så vitt jag kommer ihåg har vi aldrig tidigare haft en fotoutställning här så det är speciellt.
Föremål från bygden
I museets ovanvåning kan man bekanta sig med båtbyggande och hur processen har sett ut under åren. Sågar och en anordning som ångar bräder så att de går att böja får en att uppskatta hantverket och det hårda arbetet bakom båtarna.
– Här kan man också se på dvd:n om hur man byggde båtar förr, säger Henriksson-Sederholm.
I träbyggnaden mitt emot gråstenladugården finns museets utställning av motorer. Det finns både utom- och inombordsmotorer, men det är utombordsmotorerna som väcker flest gamla minnen till liv.
– Folk brukar komma in och säga ”oj, en sån där hade vi när jag var barn”!
På ovanvåningen finns flera båtar utställda, bland annat museets mest beresta båt. Färden började i Tirmo där den byggdes och efter en tur till Österbotten och två vändor till Åbo kom den hem till de östnyländska trakterna.
De flesta föremål har någon koppling till orten eller den östnyländska skärgården.
Finns plats för alla
Den 13 juni slog de upp dörrarna för sommarsäsongen och Britt-Lis Henriksson-Sederholm är nöjd med besökarantalet hittills. Hur säsongen kommer att se ut är ändå svårt att säga.
– Vi har ju just öppnat och det brukar vara lite lugnare i juni så det är svårt att förutspå hur många besökare vi får.
Med tanke på coronaläget tycker Britt-Lis Henriksson-Sederholm att Skärgårdsmuseet är ett utmärkt utflyktsmål.
– Jag brukar säga att hit kan man komma och ändå hålla avstånd. Vi har så pass stora lokaler att här ryms man nog in utan att man behöver trängas.
Med två stora byggnader är det inte bara många besökare som får plats, utan också många föremål. Ändå är platsbristen ett problem.
– Det är dyrt att bygga och det är dyrt att underhålla. Varje sommar har vi folk som vill donera föremål men vi har blivit lite försiktiga med att ta emot dem, speciellt skrymmande föremål.
Underhållet sköts med hjälp av talkokraft och Britt-Lis Henriksson-Sederholm skulle gärna se att flera frivilliga skulle aktivera sig i föreningen.
– Som i många andra föreningar är det alltid samma personer som gör jobbet, vi skulle gärna ha in lite nytt folk. Någon slags intresse för historia är bra att ha, men det finns uppgifter för alla.