När Yle redogör för innehållet i kommersiella medier gynnar det knappast mångfalden av medier och nyheter.
Östnyland och lokalradion är viktiga för mig. Radion är ett fint sällskap, och särskilt på morgonen får man nyheterna väldigt snabbt där. Men å andra sidan är det ju ofta lokaltidningarna de citerar.
Konkurrens är bra. Det gäller också mediebranschen. Konkurrens inspirerar nyhetsredaktioner till att göra ett ännu bättre arbete, gräva fram nyheter och skriva intressanta artiklar.
Kommentaren i inledningen av en östnyländsk mediekonsument är ett exempel på hur osund konkurrens kan se ut. När kommersiella medier får stå för en inte oansenlig del av lokalradions innehåll snedvrids konkurrensen. Om publiken har hört innehållet i en tidningsartikel berättas i radion, så försvinner drivkraften att betala för tidningen.
Den frekventa uppmärksamheten av lokaltidningarnas innehåll under lokalradions morgonsändningar är något som även läsare och lyssnare har lagt märke till. Och det väcker frågor kring Yles public service-uppdrag.
Mångfald är bra. Nyhetskonsumenterna i regionen har ett generöst upplägg med två svenskspråkiga lokaltidningar (Östnyland och Nya Östis), tre finskspråkiga lokaltidningar (Uusimaa, Loviisan Sanomat, Sipoon Sanomat) och Yles svenskspråkiga lokalredaktion. Lägg till gratistidningen Itäväylä och paletten är fullkomlig.
Det journalistiska innehållet varierar i omfång och kvalitet, likaså priset som konsumenten betalar för innehållet. När Yle redogör för innehållet i kommersiella medier gynnar det knappast mångfalden av medier och nyheter.
Det fanns en tid när man tittade på tv, lyssnade på radion och lokaltidningen kom i brevlådan varenda morgon. Det var då det. Sedan kom digitaliseringen och allt flyttade till nätet.
Det är ju inte så att printmedier är ensamma om utmaningarna som digitaliseringen innebär för mediebranschen. Yngre har i allt större utsträckning övergivit de traditionella medierna: papperstidningen, radion och den tablåsända tv:n. Samtidigt blir de äldre alltmer digitala i sitt konsumtionsmönster.
Alla vill ha sin bit av kakan. Kommersiella medier är beroende av prenumerations- och annonsintäkter, medan Yle finansieras genom en obligatorisk skatt. Det är alltså inte märkligt om tonen hettar till när medieaktörer diskuterar sund och osund konkurrens.
Diskussionen om förhållandet mellan public service och kommersiella medier är inte ny, men har aktualiserats av Europeiska kommissionens färska ställningstagande att Yle producerar alltför tidningsliknande innehåll på webben, vilket strider mot EU:s lagstiftning. Därför ska Rundradiolagen uppdateras. Kommissionen anser att Yle inte längre ska få göra innehåll enbart i textform utan artiklarna ska också ha ljud och bild.
Yles textbaserade webbartiklar skiljer sig avsevärt från till exempel Sveriges radio (SR) och SVT. Till skillnad från Yles långa och tidningsliknande innehåll är det ljudet eller videon som är huvudsaken i SR:s webbnyheter, texten endast en kort notis.
Från svenskt regeringshåll betonar man att SVT och SR ska ”värna en mångfald av kvalitativa nyhetsmedier” och ”ta hänsyn till nyhetsmediers konkurrensförutsättningar”, med andra ord inte konkurrera ut dem (Hbl 10.6.19). Lika tydliga ställningstaganden får gärna den finska regeringen komma med.
I Finland välkomnar de privata mediebolagen EU:s ställningstagande. Men för de finlandssvenska medierna skulle lagförslaget inte innebära någon förbättring eftersom Svenska Yle föreslås få en särbehandling så att till exempel Yle Östnyland även i fortsättningen får publicera texter utan koppling till ljud och bild.
Det finns inte någon som helst logisk förklaring eller motivering till varför Svenska Yle skulle vara undantaget kopplingen mellan text, ljus och bild. Att ge en särställning fortsätter att snedvrida konkurrensen för de svenskspråkiga medierna. Då försätts de i en helt annan situation än de finskspråkiga medierna.
Den nya lagen måste bli lika både för svenska och finska Yle.