Lo­vi­sa har po­ten­ti­al – glöm när­he­ten till Helsing­fors, det hand­lar om vär­den

Fö­re­tags­le­da­ren Mirk­ku Kull­berg åter­vän­der till sin upp­växt­by Val­kom ef­ter fle­ra in­ter­na­tio­nel­la de­cen­ni­er i de­sig­nin­du­strins tjänst.

Östnyland - - Ledare - Pe­ik Hen­ricH­son re­dak­tion@ost­ny­land.fi

Vill man ha ett ge­nu­int ut­an­för­per­spek­tiv på dagens het­si­ga de­batt om Lo­vi­sas fram­tid be­hö­ver man in­te ta sig till New York el­ler Lon­don, ef­tersom man helt lugnt kan kö­ra till Val­kom där Mirk­ku Kull­berg nu­me­ra bor.

I in­ter­na­tio­nel­la de­signkret­sar är hon kanske mest känd som bå­de de­sign­fö­re­ta­gets Ar­teks och päls­fö­re­ta­get Grüns­te­ins för­ra vd. Mirk­ku Kull­berg bor i si­na gud­för­äld­rars för­ra hus i Val­kom, un­ge­fär på 200 me­ters av­stånd från sitt gam­la barn­doms­hem.

– Re­dan som barn dröm­de jag om att nå­gon dag få bo i det här hu­set. Nu­me­ra hand­lar den dröm­men än­då mer om de vär­de­ring­ar jag fick un­der min upp­växt här. Där­för vil­le jag flyt­ta till­ba­ka till Val­kom.

Som vd för oli­ka in­ter­na­tio­nel­la de­sign­fö­re­tag har Mirk­ku Kull­berg vant sig vid en ar­bets­dag som bör­jar re­dan kloc­kan fy­ra på mor­go­nen och of­ta fort­sät­ter fram till mid­natt. Un­der de se­nas­te åren bör­ja­de frå­gor kring kli­mat­för­änd­ring­en allt mer väc­ka frå­gor fö­re­ta­gens an­svar, och fram­för allt co­ro­nakri­sen fick hen­ne att tän­ka i nya ba­nor.

– När jag satt på Fin­nairs sista flyg den 18 mars från min då­va­ran­de hemstad i USA bör­ja­de jag allt mer fun­de­ra på mi­na eg­na vär­de­ring­ar. Fle­ra av mi­na ame­ri­kans­ka vän­ner sa­de då att jag in­te skul­le be­kym­ra mig för co­ro­nakri­sen som en­ligt dem skul­le va­ra över fö­re påsken.

Men Mirk­ku Kull­berg fort­sat­te än­då att re­flek­te­ra över den på­gåen­de pan­de­min, och vil­ka spår den skul­le läm­na ef­ter sig i vår kul­tur.

– Jag tror in­te att det finns en åter­vänds­gränd till det gam­la nor­ma­la. Nu har män­ni­skor vant sig vid att an­vän­da in­ter­net och nät­han­del på ett helt nytt sätt, även de som ti­di­ga­re und­vi­kit nät­han­del. Kon­sum­tions­mönst­ret har för­änd­rats.

Bo­stads­mäs­san som ka­ta­ly­sa­tor

Mirk­ku Kull­berg åter­kom­mer fle­ra gång­er till sin upp­växt i Val­kom. I hen­nes barn­dom upp­fat­ta­des Lo­vi­sa cent­rum som en plats man be­sök­te ba­ra ifall det fanns ett kon­kret be­hov, ef­tersom det på den ti­den ock­så fanns fle­ra livs­me­dels­af­fä­rer i Val­kom, och till och med ett post­kon­tor.

– Min egen mam­ma drev livs­me­dels­af­fä­ren T-Valin­ta i Val­kom, un­ge­fär där den nu­va­ran­de ki­os­ken finns. Och där job­ba­de jag själv of­ta om kväl­lar­na och vec­ko­slu­ten, och lär­de mig vad he­der­ligt ar­be­te be­ty­der för ett fö­re­tag.

Se­na­re har al­la livs­me­dels­bu­ti­ker och ban­ker för­svun­nit från Val­kom, och till och med kyrkan har va­rit till sa­lu.

– Här kun­de man förr le­va gott ut­an att läm­na Val­kom. Men sam­ti­digt job­ba­de en stor del av män­nen an­ting­en i Sköld­vik i Borgå el­ler på Rau­ma-Re­po­la i Val­kom. Se­na­re har allt för­änd­rats i och med avin­dust­ri­a­li­se­ring­en.

Mirk­ku Kull­berg ser fort­fa­ran­de stor po­ten­ti­al i Val­kom. När­he­ten till ha­vet är en själv­klar­het, men kan knap­past i sig klar­gö­ra var­för unga män­ni­skor kö­per gam­la hus i Val­kom.

– Min man som bor i Ber­lin fö­reslog skämt­samt att vi skul­le kö­pa kyrkan i Val­kom. Men det skul­le ju in­te i och för sig bry­ta den sto­ra nedåt­gå­en­de tren­den.

Mirk­ku Kull­berg ser i al­la fall många sto­ra för­de­lar med att bo i Val­kom, för­u­tom de bil­li­ga bo­stads­pri­ser­na på dag­ligt körav­stånd från Helsing­fors.

– Det kor­ta av­stån­det till Helsing­fors

över­drivs of­ta i mark­nads­fö­ring­en. Lo­vi­sas sto­ra pri­vi­le­gi­um mås­te egent­li­gen sö­kas på an­nat håll. Na­tu­ren, fri­he­ten, in­tegri­te­ten, trygg­he­ten och lug­net är de egent­li­ga trumf­kor­ten. Jag tror det är där­för unga fa­mil­jer och många hip­s­ters söker sig till Lo­vi­sa.

Fö­re­tags­mo­ral

För Mirk­ku Kull­bergs för­äld­rar var det vik­tigt att hon skaf­fa­de sig en or­dent­lig ut­bild­ning. I själ­va ver­ket var det ett öns­ke­mål som gick ge­nom fle­ra släkt­led, och som ha­de en mo­ra­lisk in­ne­börd.

– Jag minns att min mam­ma all­tid på äld­re da­gar när vi träf­fa­des först frå­ga­de mig om mi­na an­ställ­da ha­de till­räck­ligt med jobb. Det hand­la­de allt­så om en väl­digt mo­ra­lisk in­ställ­ning till ar­be­te.

Trots att Mirk­ku Kull­berg fått en del mo­ra­lisk väg­led­ning hem­i­från und­vi­ker hon att i allt­för hög grad blic­ka bak­åt.

– Jag hör till dem som in­te tit­tar i back­spe­geln och glo­ri­fi­e­rar det för­flut­na. Det kan va­ra en för­del att hu­vud­sak­li­gen blic­ka fram­åt. Spe­ci­ellt tyd­ligt blev det när jag bör­ja­de som vd för

Grüns­te­ins päls­fö­re­tag som då ha­de sto­ra eko­no­mis­ka pro­blem.

– Fö­re­ta­get ha­de en lo­jal per­so­nal som trod­de på bo­la­get. Fa­mil­jens sö­ner var ak­tivt med om att för­sö­ka räd­da bo­la­get, vil­ket led­de till en sju år lång fö­re­tags­sa­ne­ring. Se­na­re prö­va­des den nya äga­rens vil­ja att räd­da bo­la­get.

Det hän­del­se­för­lopp Mirk­ku Kull­berg här hän­vi­sar till kan ock­så stu­de­ras på in­ter­net, där det fram­går att den nya äga­ren Ma­ri­mek­ko se­na­re, hu­vud­sak­li­gen av po­li­tis­ka skäl och möj­ligt­vis av räds­la för den ve­gans­ka rö­rel­sen, und­vek att stö­da bo­la­get of­fent­ligt när fö­re­ta­get blev ut­satt för mord­brand. Men det­ta sked­de ef­ter Mirk­ku Kull­bergs tid som vd.

– Grüns­te­in var då ett av värl­dens mest in­no­va­ti­va fö­re­tag inom sitt om­rå­de, så det var synd att äga­ren in­te ak­tivt stöd­de bo­la­get.

Mirk­ku Kull­berg har se­na­re haft så många höga upp­drag inom nä­rings­li­vet att gam­la kon­flik­ter knap­past me­ra på­ver­kar hen­nes kar­riär. I själ­va ver­ket öns­kar hon att den etis­ka våg som för när­va­ran­de sve­per över värl­den ska på­ver­ka al­la kon­su­men­ter. Per­son­li­gen öns­kar hon att vi al­la kun­de le­va me­ra håll­bart.

– Åt­minsto­ne vill jag själv ald­rig me­ra säl­ja en pryl som in­te är fram­ställt un­der ett etiskt an­svar. Jag tror att den ex­cep­tio­nel­la tid vi nu ge­nom­le­ver i väst­värl­den ock­så er­bju­der många nya möj­lig­he­ter.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.