Östnyland

Det är vanligt att konstnärer samlas på sådana ställen som ingen annan vill ha och därför är de förmånliga.

Ola Nilsson, en av de sista konstnärer­na på Lovisa gästateljé på Hambergska hemmet.

-

På balkongen på Hambergska hemmet sitter Karin Häll och blickar ut över grönskan på gården när ÖN dyker upp. Hon springer genast ner och låser upp dörren som surrar till. Längst bort i en av de långa ekande korridorer­na i det gamla serviceboe­ndet har hon och maken Ola Nilsson just gjort sig hemmastadd­a.

Lovisa gästateljé som nu huserar i Hambergska hemmet har fått sommarens gäster. Konstnärsp­aret Karin Häll och Ola Nilsson kom till Lovisa från Sverige förra veckan. Förutom en lägenhet med arbetsrum och sovrum har de också tillgång till en stor ateljé.

– Det är jättekul att äntligen vara här, vi skulle egentligen komma hit redan förra året men så kom pandemin, säger Karin.

Bland annat genom Jukka Vikberg som är kurator för konstnärsr­esidensen fick Ola och Karin inbjudan till Lovisa. Karin har ändå kopplingar till Borgå, hennes moster jobbade som lärare i staden.

Komponerar slag

I sin konst använder Ola Nilsson sig av ljud och sitter därför en stor del av tiden framför datorn och ljudprogra­mmet.

– Jag brukar inte bara jobba med ljud utan jag försöker också få in det fysiska, någonting materiellt som man kan ta i, säger han.

Det senaste projektet består av olika plåtar i olika tjocklekar som har olika ljud när man slår på dem. Han har fått hjälp från Kungliga tekniska högskolan i Stockholm med automation­en i projektet. Just nu håller Ola Nilsson på med själva programmer­ingen bakom.

– Det handlar ju i princip om ettor och nollor, antingen slår man på plåten eller så gör man inte det. Jag tillbringa­r dagarna med att jobba med själva kompositio­nen nu, säger han.

Ola Nilsson nämner ett annat verk som exempel, där han jobbade med en ljudinstal­lation under en bro med strömmande vatten. Han lade till extra porlande och skapade en ljudmiljö där det lät som att det forsade betydlig mer vatten under bron än vad det egentligen gjorde.

– Det blev som en slags lite märklig dubbelexpo­nering.

Landar efter utställnin­g

Karin Häll har ett betydligt smutsigare arbete, som hon själv uttrycker det. På ovanvåning­en har hon en ateljé till sitt förfogande där hon kan jobba ostört.

– Jag tecknar och så jobbar jag med lera. Jag tog med mig självtorka­nde lera, den är lite lättare att arbeta med här, säger hon.

Paret är i olika skeden av sin skapande process. Ola jobbar mot en deadline – han har en utställnin­g i Malmö i augusti – medan Karin just har packat ner sin utställnin­g och nu använder tiden på Hambergska hemmet för att landa.

– Jag går och känner in stämningar­na, jag jobbar inte på för jobbandets skull. På morgonen brukar jag ta det lugnt och kanske läsa lite och så har jag gått omkring i Lovisa. Jag gillar att gå på loppisar och se på saker, där hittar jag inspiratio­n.

Ola och Karin har båda ganska olika sätt att jobba. Ola gillar att stiga upp på morgonen och genast sätta i gång med jobbet.

– På förmiddage­n jobbar jag bäst, då är jag mest skärpt. Hur går det att jobba när ni är i så olika skeden och jobbar på olika sätt? – Det går bra, vi har blivit så vana vid det, säger Karin med ett skratt.

– Visst känner man av varandras energier, därför är det viktigt att vi har egna arbetsrum där vi kan jobba med vårt, säger Ola.

Slutet på en era

Konstnärsp­aret satt först tre dygn i karantän men har sen dess hunnit kolla runt i Lovisa men också besökt

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland