Träbrutalism
■ Vilket årtionde kommer du att tänka på då du hör ordet betongbrutalism? 60-talet, antar jag, och det är helt rätt. Vilket årtionde kommer du att tänka på då du hör ordet träbrutalism? Det finns inget svar på det ännu men jag hoppas att svaret blir 20-talet. 2020-talet.
I detta sammanhang, alltså byggande, är ordet brutalism inte härlett från ordet brutal utan från bildkonstens art brut som den franska konstnären Jean Dubuffet gick i spetsen för. Det betyder en slags fullkomlig ärlighet mot det material man använder. Att materialet inte ljuger eller försöker vara något annat än det är.
På 1960-talet utvecklade man i Finland betongbygge till det yttersta och resultaten kan vi se än i dag. Betong har blivit byggmaterial nummer ett även om brutalismen fallit bort. Orsaken är i korthet att man i Finland blev väldigt skicklig på betongbyggande. Betongindustrins centralförbund grundades och blev stort, forskning inom VTT gav resultat, den industriella elementproduktionen tog fart, tiotals fabriker grundades och arkitekturen i offentligt byggande gav synlighet åt de tekniska framstegen. Tempelplatsens kyrka, ritad av arkitekterna Timo och Tuomo Suomalainen, är bara ett exempel på det. Det var elementproduktionen som möjliggjorde hela 200 000 nya bostäder under ett decennium.
Man vill i dag helst glömma att livscykeln för de snabbt byggda elementhusen då beräknades till 25-30 år. Vem skulle godkänna det i dag? Det som började som betongbrutalism satte de hittills djupaste spåren i det byggda Finland.
Arkitekt Minna Aarnio har under hösten hörts använda ett ganska nytt begrepp, träbrutalism. Hon har använt det i samband med utarbetandet av sitt radhusprojekt på Aspfjärilsvägen i Helsingfors. Arkitekt Aarnio vill föra träbyggandet till det yttersta vad gäller hållbara lösningar. Ingen brädfodring, endast stock. Inga lim eller kemikalier, endast naturmaterial. Ingen maskinell luftväxling, bara gravitation. Inga väggar längre än 8,2 meter, vilken även är stockens längd. Beprövade konstruktioner och gärna lokala material. Enkla lösningar av ett enda material som gärna ska synas. En lång livscykel, möjligast lite utsläpp. Energicertifikatet visar A-klass. Kolhandavtrycket är större än kolavtrycket. Projektet är klimatsmart. Brutalt, eller hur?
Vi har skog, kunskap och teknologi. Vi ser tecken på en vaknare konsument som vill leva i trähus. Vi har arkitekter och ingenjörer som är duktiga på att förstå trä som material. Vi har en gemensam målsättning att bli en kolneutral stat. Men vi har inte en särskilt stor produktion av byggnader i trä.
Träbyggandets värdekedjor är inte lika långt utvecklade som de är inom betongindustrin. Vi är heller inte riktigt lika organiserade, engagerade eller ambitiösa som vi var kring betongen på det gråa 1960-talet, även om till exempel Miljöministeriet den senaste tiden jobbat hårt med att skapa goda förutsättningar för förändring.
Om det krävs brutalism att nå nya höjder inom byggande på 2020-talet så vill jag ge mitt stöd åt den ismen. Det tar nämligen tio minuter för den finska skogen att producera virke för ett flervåningsbostadshus som är byggt helt i trä. Vi kunde i teorin producera 144 flervåningshus i trä per dygn utan att det skulle synas i skogssilhuetten.
För att öka volymen av träbygge måste vi utveckla värdekedjor som stöder en högre förädlingsgrad av trä som material. Den extensiva cellulosatillverkningen får inte vara en broms för detta.
❞ Om det krävs brutalism att nå nya höjder inom byggande på 2020-talet så vill jag ge mitt stöd åt den ismen.