Mörker och läskigheter men på ett tryggt sätt
För tredje året i rad är Lena Frölander-Ulf nominerad till barnbokspriset Runeberg Junior, nu med boken Fidel och jag i storstan.
Bilderboken Fidel och jag i storstan är författaren och illustratören Lena Frölander-Ulfs tredje del i trilogin med ett svart tema. I de två tidigare bilderböckerna var handlingen förlagd i skogen och till havs. Efter två naturteman kändes det naturligt att fortsätta med stadstemat.
– Det var också ett tema som kändes relevant för mig personligen, jag upplever mer rädsla i storstaden än i skogen eller till havs.
Det svarta och skrämmande är fortfarande ett rätt ovanligt tema i bilderböcker, men mottagandet har varit väldigt bra, säger Lena Frölander-Ulf.
– Jag tänker egentligen inte målgrupp alls när jag skriver, det är kanske mer förlag och bokhandlare som placerar in böcker i en speciell målgrupp. Jag utgår från mig själv, vad som känns angeläget för mig och så hoppas jag att det slår an en ton hos läsarna också. Mina böcker har lästs även av tonåringar och unga vuxna och fått ett väldigt fint mottagande.
Lena Frölander-Ulf står också för bokens illustrationer, som är mörka och lite läskiga, men på ett tryggt sätt. Hon berättar att hon har hittat sin egen personliga stil och arbetar med en speciell teknik.
– Jag använder svart kartong som
■ jag skrapar fram det vita i. Det blir nästan ett tredimensionellt intryck, skulpturalt. Jag trivs väldigt bra att jobba med den här tekniken men den är förstås oerhört tidskrävande.
I början av skapandeprocessen finns det mer text, men efter hand som bilderna växer fram minskar texten i omfång.
– Texten och bilderna kompletterar varandra. I en bilderbok ska man inte berätta samma sak två gånger, till skillnad från en kapitelbok som ska fungera också som ljudbok.
Lena Frölander-Ulf, vad är ditt tips för att få barn att läsa mera?
– Bra fråga, som kanske lärare och bibliotekarier är bättre att svara på. Men som författare sätter jag in hela min förmåga och den passion jag har i boken. Jag drar mitt strå till stacken genom att besöka skolor, försöker få kontakt med de unga och engagera dem. I dag ägnar vi så mycket tid till skärmen, det känns som vi har svårt att få tag på lugnet. Men jag tror att vi har nått botten, att vi nu inser vårt behov av tystnad och lugn.
Det är vi vuxna som har ansvar för att väcka barns läsintresse, betonar Lena Förlander-Ulf.
– Många har en bild av sig själva som läsande människor. Men när man frågar folk hur mycket de verkligen läser, så är det sällan särskilt många böcker.