Finns politiken till bara för bildade?

Välfärdsområdesfullmäktige, hybridmodell för den inre säkerheten och EU-kommissionens förslag på taxonomi är alla plock ur den dagsaktuella politiken. Dessa begrepp är komplicerade och svåra att förstå om man inte följt den politiska debatten och förstår kontexten från flera månader tillbaka. Ändå handlar det om otroligt viktiga helheter som påverkar vår allas vardag, oavsett om vi är medvetna om dem eller inte.

Vi har troligen alla sett på politiska debatter där politiker försöker undvika frågan genom att svara med konstiga ord som egentligen inte betyder någonting alls i en ramsa som gör både journalister och meddebattörer förvirrade. Om politiker genom den här taktiken vill få fram sina budskap eller verka pålitliga tycker jag att de har misslyckats. Om man undviker att svara på en fråga vet alla att det är något lurt på gång och det ger ingen professionell bild, tvärtom.

Det finns däremot en inriktning i politiken som handlar om det omvända, nämligen populismen. Populismen är den gren inom politiken som erbjuder enkla svar och lösningar på komplicerade problem. Populismen gör det lätt att förstå politiken – men denna gång för lätt.

Svartvita argument och förvrängd och förenklad statistik gör att den vanliga medborgaren inte heller här blir införstådd i vad som verkligen behandlas.

Det måste finnas en medelväg också i politiken, där det är möjligt att göra komplexa politiska helheter förståeliga för alla utan att förenkla dem. Politiken driver ärenden som påverkar vår allas vardag och därför får den aldrig vara tillgänglig enbart för dem som har tid och resurser att lära sig komplexa ord eller helheter. Om vi politiker vill göra politiken tillgänglig måste vi fundera på vilka begrepp vi använder och hur vi svarar på frågor ställs, även när det handlar om frågor utan enkla svar.

En frisk demokrati bygger på att väljare har möjligheten kritisera och ifrågasätta de beslut som fattas. Om politiker – medvetet eller omedvetet – väljer att inte synliggöra diskussionen eller besluten på ett tillgängligt sätt, fungerar inte vårt demokratiska system som det borde.

I stället fråntar man allmänheten ett demokratiskt redskap – medborgarkritiken. Särskilt viktigt är det att medborgarna vet vad de röstar för då de går till valurnorna. Det kräver att alla har information om vad valet handlar om.

Ett alldeles nytt val, välfärdsområdesvalet, inträffar om bara två månader men frågetecknen hos väljarna är ännu många. Även här har statsmakten och politikerna en avgörande roll. Politiken ska inte vara tillgänglig enbart för ordkännare och samhällsvetare. Politiken finns till för oss alla och det måste synas även i praktiken, inte enbart i vallöften.

Vi som klagar på att valdeltagandet är för lågt eller att allmänheten inte intresserar sig för politik borde se oss själva i spegeln. Gör vi det möjligt för alla att delta i diskussionen? Om inte, hur kunde vi göra politiken mer tillgänglig?

Vi har troligen alla sett på politiska debatter där politiker försöker undvika frågan genom att svara med konstiga ord som egentligen inte betyder någonting alls i en ramsa som gör både journalister och meddebattörer förvirrade.