Ett val med många dimensioner
■
På söndag väljer vi de som ska fatta alla beslut om social- och hälsovården och räddningsväsendet i hela Östnyland i framtiden. Hur ska man då tänka kring kandidaterna, vilka slags beslutsfattare behöver vi?
Vårdreformen har varit på tapeten i femton år, men nu blir den av. Och nu gäller det att välja de som ska bygga upp hela det östnyländska välfärdsområdet.
Birgitta och Leif Ehrstén från Sibbo har satt sig in i välfärdsområdesvalet så långt det är möjligt och de har båda hittat sin kandidat. Reformen behövs eftersom det nuvarande systemet är dyrt och befolkningen hela tiden blir äldre. Samtidigt är båda två mycket nöjda med hur den kommunala vården fungerar i Sibbo just nu.
– Det här är den största reformen någonsin. Men att tro att det blir billigare och att skatterna inte höjs är en utopi. Alla reformer säljs alltid med att det blir billigare men det blir det inte. Det här blir en helt ny förvaltningsnivå, konstaterar Leif Ehrstén, numera pensionär efter ett arbetsliv bland annat på arbets- och näringslivsministeriet där han jobbat med nordiskt samarbete, regionalpolitik och EU:s strukturpolitik.
– Ingen vågar säga det, men en del hälsostationer kommer säkert att stänga. Det positiva är att man äntligen får till stånd en indirekt kommunsammanslagning, fortsätter han och syftar på att vårdreformen fick sin start efter att de omfattande kommunsammanslagningarna man var ute efter för drygt femton år sedan inte blev av.
Birgitta Ehrstén, som är tidigare journalist och något av en nyhetsfreak, var orolig för hur paret skulle få den vård de behöver då de blev pensionerade och inte längre hade företagshälsovård att gå till, men den oron var obefogad.
– Det går snabbt och enkelt att få vård i Sibbo. På hälsocentralen möts man av en skötare som hämtar läkaren vid behov, och när man går ut därifrån har man svar på sina frågor och receptet på apoteket, säger hon.
– Vi är lite oroliga för Sibbos del, att det kan bli sämre efter reformen, fortsätter hon.
Digital vård
Grundtanken med reformen är att vården ska vara jämlik och rättvis för alla, oberoende av var i landet man bor. Det känns som en besvärlig ekvation och det kommer säkert att ta flera år innan allt faller på plats.
– Man kan inte räkna med att allt ska bli bra genast. Men mediantänkandet får man vara lite rädd för, att vården ska likriktas. I stället måste man gå från den sämsta vården mot bättre, och inte sänka nivån i de kommuner där vården fungerar bra, säger Birgitta Ehrstén.
Hon ser möjligheter med en reform.
– Allt fler ska kunna sköta sina vårdärenden digitalt, och det är bra. Men då måste det finnas någon slags kontrollstation så alla får träffa en läkare ibland och inte bara är i kontakt digitalt.
Birgitta Ehrstén lyfter fram också andra modeller för att göra vården mer jämlik.
– Det finns ju redan skärgårdsdoktorn, en modell som kunde användas mera, där läkaren åker ut till patienterna. Varför inte ha en minibuss som åker ut till byar långt från hvc?
– Apoteken är också en intressant resurs, alla sprutor vi tagit på senare tid har vi tagit på apoteket i Söderkulla. Apoteken kunde utnyttjas mycket mera.
– Vi hade ett system med en hemläkare på 1980-talet, men det föll på att ingen läkare ville ha de områden där folk var mera sjuka än på andra områden, säger Leif Ehrstén.
Röstar på engagemang
Välfärdsområdesfullmäktige kommer att ha mycket på sitt bord när de börjar jobba i mars. Hela vårdområdet ska byggas upp för att starta i januari nästa år.
– Som väljare måste man välja en kandidat som både hinner och vill engagera sig i vårdområdet, säger Leif Ehrstén.
Med det menar han att personer som redan innehar ett förtroendeuppdrag som kräver mycket tid kanske inte ska åta sig också vårdområdet.
Birgitta Ehrstén har svarat på frågorna i flera valmaskiner. Hon tycker att det är svårt att läsa ur svaren vilka kandidater som står för värderingar som är viktiga för just henne.
– Hur tänker de jobba för att få sjukvårdspersonal till vår region? Det är en av de absolut viktigaste frågorna och den största utmaningen.
Förebyggande vård är en annan viktig fråga.
– Jag röstar på någon jag tror är villig att satsa på förebyggande vård, någon som kan tänka, säger Birgitta Ehrstén.
Leif Ehrstén ger inte så mycket för valmaskinernas tillförlitlighet.
– Ändrar man lite på sitt svar kan man få helt andra förslag på kandidater än man fick föregående gång.
– Folk säger att det här är så råddigt, och det är det. Dessutom handlar det om att fördela 20-30 miljarder, då ska man välja in kloka människor i fullmäktige, säger Leif Ehrstén.