Gör inte valet till en flopp

Är det en medborgerlig plikt eller en demokratisk rättighet att rösta i val? Plikt eller rättighet, finländarna verkar ta lätt på saken. Lite drygt hälften av de röstberättigade röstade i kommunalvalet i fjol somras, en historiskt låg siffra.

40 procent. Ungefär där spås valdeltagandet i välfärdsområdesvalet att landa. Om valdeltagandet blir väldigt lågt kan valets demokratiska legitimitet ifrågasättas. Är vår demokrati inte värd mer än så här?

I förhandsröstningen som avslutades i tisdags var valdeltagandet aktivast i Borgå (av de östnyländska kommunerna), men hur det ser ut på den egentliga valdagen återstår att se. I en intervju för ÖN strax före jul konstaterade valexperten Siv Sandberg att det är svårt att spå något alls om valutgången. "Väljarna väljer och sedan får man se hur det blev." (ÖN 21.12.21)

I en intervju för Yle jämför statsvetaren Claus Stolpe förhandsrösterna i välfärdsområdesvalet på 26,4 procent med 33,1 procent i kommunalvalet i somras.

"Det ger en klar fingervisning att valdeltagandet kommer att bli lågt. Det gäller val i allmänhet, man kan dra ganska stora växlar på aktiviteten under förhandsröstningen."

Ingen kan komma och säga att det är svårt att rösta. Förhandsröstningen gick snabbt och smidigt på samma gång som man handlade. Man kunde beställa hemmaröstning, man kan rösta på den egentliga valdagen.

I analyser av det kommande valets deltagande förs flera goda skäl fram varför en majoritet kanske avstår från att rösta: ett allmänt misstroende mot reformen, reformen är svår att greppa, tidpunkten för valet mitt i vintern gör det svårt att ordna kampanjer, och coronan, givetvis.

Man vet inte vad valet handlar om. Varje val, och det här valet i synnerhet, kräver aktivitet av väljarna. Här, inom ÖN:s redaktion, ser vi ju att få läser webbartiklarna om valet, och samma säger andra medier. Medierna försöker verkligen att göra det här valet, precis som alla andra val, intressant och ge läsarna insikten om att man själv har möjlighet att påverka. Men man måste läsa på, lyssna på diskussioner, ta in.

Mest oroväckande med tanke på demokratin och framtiden är det låga valdeltagandet bland unga. I kommunalvalet 2021 röstade endast 35 procent av de röstberättigade i åldern 18-24 år. Ojämlikheten mellan unga med olika bakgrund blir tydlig när man granskar statistiken över ungas röstningsbeteende.

Det är ändå fel att säga att unga inte bryr sig om samhällsutvecklingen. Vi har sett unga som med kraft engagerar sig i till exempel klimatfrågor. Bristen på unga kandidater i val, och ungas låga valdeltagande, är en oroväckande utveckling som många talar om men väldigt lite görs för att bryta den.

I hundra år har Finland haft ett system med allmänna val och representativ demokrati. Måhända skulle modellen behöva uppdateras, men hur i så fall?

En orsak till passiviteten bland väljare kan förklaras med valtrötthet. 2018: presidentval, 2019: riksdagsval och EU-val, 2021: kommunalval, 2022: välfärdsområdesval, 2023: riksdagsval och EU-val, 2024: presidentval – ja, så där snurrar det på med ett val nästan varje år, och ofta med samma ansikten i kandidatgalleriet. En bra sak är i alla fall att från och med 2025 ordnas kommunalvalet och välfärdsvalet samtidigt.

Välfärdsområdesfullmäktige i östra Nyland kommer att ha 59 ledamöter. Områdesstyrelsen och de ledande tjänstemännen som väljs i början av mandatperioden, kommer att ha stor makt. Valet gäller stora pengar, mycket personal och viktiga frågor. Nu skulle var och en som har rösträtt behöva orka rösta.