Det skoningslösa rampljuset

■ För ett år sedan skrev jag om den olyckliga prinsessan Diana som samma år skulle ha firat sin 60-årsdag. Även sin fyrtionde bröllopsdag, om inte det olyckliga äktenskapet hade kraschat många år tidigare. Som de flesta av oss minns så var Diana hårt ansatt och förföljd av medier och dess hänsynslösa paparazzofotografer, vilka sannolikt starkt bidrog till den trafikolycka som ledde till Dianas alltför tidiga död.

På Yle Arenan ligger många sevärda dokumentärer, liksom förstås även annat fint programutbud. Nu i valtider har jag den färska serien “Politikfinland” i tankarna. Dokumentären är en skickligt gjord tillbakablick på de senaste årtiondenas inhemska rikspolitik, men minst lika intressant och berörande är ändå de privatpersoner bakom politikerfasaden som presenteras.

Här kommer kopplingen till prinsessan Diana även om hennes tragiska story är i sin egen klass. Ändå påminner den tiodelade serien på ett kusligt sätt om vad det kan innebära att låta sig kastas in i rikspolitiken. Ibland går tankarna osökt till lejonmat. Också här i lilla Finland har de politiska skandalerna avlöst varandra med ojämna mellanrum men dock varit återkommande.

❞ En del politiker har envist suttit kvar medan andra med svansen mellan benen fått lämna sin post.

■ Skandalerna och klanterierna har förstås varierat under årens gång. En del politiker har envist suttit kvar medan andra med svansen mellan benen fått lämna sin post. Finlands första kvinnliga statsminister Anneli Jäätteenmäki berättar om hur hon i de politiska efterdyningarna efter terrorattacken 11 september 2001 bittert fick lämna sin post efter bara två månader. Vi möter en rad karlar som pga. ett oförsiktigt privatliv återkommit i de färgstarka löpsedlarna. Paavo Väyrynen, Matti Vanhanen, Ilkka Kanerva, Alexander Stubb och några till.

EU-experten Stubb lovade tittarna att aldrig återvända till den finska rikspolitiken. Så psykiskt tungt och tufft var det. Den karismatiske Timo Soini minns sin “jytky” 2011, en oförglömlig valseger som drog in en brokig skara på 39 mestadels oerfarna ledamöter i riksdagsborgen. Att sedan återkommande ansvara för oberäkneliga populisters utspel tänkte ta knäcken på partiledare Soini som dessutom blivit utrikesminister.

När den (delvis) Lovisabördige statsministern Antti Rinne på kort varsel hösten 2019 blev tvungen att avgå, ersattes han av den då 34-årige Sanna Marin. Att vara ung kvinnlig statsminister, som därtill nästan genast hamnade i klorna på coronapandemin, har inte saknat utmaningar. I nämnda dokumentär avslöjar Marin någonting om sin strategi gentemot dem som alltid har en åsikt om vad hon borde eller inte borde göra. Hon skyddar sig delvis genom att nästan alltid klä sig i svart, ha samma frisyr och samma minspel. Ler lagom men inte för mycket.

Arbetet i riksborgen verkar föga avundsvärt. Åtminstone behövs ofta sju skinn på näsan. Många gånger handlar det om att vinna eller försvinna. Makt att påverka må vara lockande men priset för platsen i rampljuset kan bli högt och fallet skoningslöst hårt.