Pedofili – det gäller att se förbi den första känsloreaktionen
Vård för pedofiler? Den idén väcker sannolikt motstånd, men i bästa fall kan man förhindra kommande offer.
I och med nyheten om två personer som dömdes för våldtäkt mot barn i Lovisa uppstår frågan om vad man ska göra med vår mest hatade folkgrupp. Domen ledde till våldsfantasier i kommentarerna, och tankar om vad som händer med den sortens brottslingar i fängelset.
Men trots allt – det är ingen lätt ekvation även om det är lätt att ha åsikter.
De två dömda personerna behöver inte ens få en pedofilidiagnos. Och så uppstår frågan om vård – en tanke vars första känslomässiga reaktion brukar landa någonstans i trakterna kring hån att man skulle "dalta med pedofilerna". Men vård innebär i bästa fall att man förhindrar att den med fel dragningar alls skapar offer. Och det är något som sexualrådgivare Alexandra Orrman gärna talar för.
Tidigare i april dömdes en man och en kvinna till tio respektive åtta års fängelse för sexualbrott mot ett barn i Lovisa. De misstänks dessutom för ytterligare sexbrott och polisen arbetar just nu med förundersökningen. I samband med att domen kom fylldes bland annat sociala medier av hätska kommentarer om pedofili och förslag på hur pedofiler bäst borde straffas.
– Det är förståeligt att folk reagerar kraftfullt i sådana här fall. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att alla som utför sexualbrott mot barn inte är pedofiler. Det bakomliggande motivet kan vara något annat, till exempel hämnd mot barnet eller någon i barnets närkrets, säger sexualrådgivare Alexandra Orrman.
Pedofili är ett komplext fenomen och forskare har inte lyckats hitta orsaken till att en del personer har pedofila tankar och känner en sexuell dragning till barn. Orsaken kan vara såväl biologisk som social.
– Det finns inte så mycket studier kring pedofili eftersom ämnet är så otroligt stigmatiserat och få personer vågar erkänna att de är pedofiler. Alla pedofiler utför inte sexualbrott eftersom de vet att de då skadar ett barn. Ungefär två procent av Finlands befolkning tros vara pedofiler, men procenten kan vara högre. Både män och kvinnor kan vara pedofiler. Det betyder att pedofiler finns i allas närmiljö och därför skulle det vara bra om vi kunde prata mer om pedofili.
Pedofiler kan delas upp i två subgrupper: primära och sekundära. Primära pedofiler är endast sexuellt intresserad av barn, medan sekundära pedofiler även är intresserade av personer i sin egen ålder. Hebefiler i sin tur dras till ungdomar som kommit in i puberteten.
– Pedofilers sexuella lustar behöver inte nödvändigtvis resultera i sexuella handlingar. Romantiska tankar kan finnas och pedofiler kan drömma om att ha ett förhållande med ett barn, säger Orrman.
Självmordstankar vanliga
Pedofiler kan aldrig bli friska, utan den sexuella dragningen till barn finns alltid kvar. Det finns hjälp och behandling att få, men många vågar inte söka sig till vård.
– Det har hänt att läkare har polisanmält pedofiler som sökt hjälp, och det är fel. En pedofil som vill ha hjälp har inte alltid begått ett brott mot barn, men sådana här fall leder till att de inte vågar be om hjälp och då kan risken för att barn blir utnyttjade öka, säger Orrman.
Någon officiellt diagnos för sin sexuella dragning behöver pedofiler inte få.
– Det är kanske främst de som blivit dömda för sexualbrott mot barn som får en diagnos under tiden i fängelset.
Enligt Orrman är självmordstankar vanliga hos pedofiler, men också i det här fallet finns det ingen tillförlitlig statistik. Många pedofiler känner att de på grund av sin sexuella dragning inte kan leva ett normalt liv, bilda familj och att det hårda klimatet bidrar till att de inte vågar söka hjälp.
– Om pedofiler känner sig ensamma i sin situation eller upplever stress kan risken öka för att de ska agera utåt och utnyttja ett barn. Vanligtvis nöjer sig pedofiler inte med en gång, utan de upprepar sina sexuella handlingar, säger Orrman.
Behandling genom terapi
Det vanliga är att pedofiler inser sin sexuella dragning i tonåren, och ju tidigare de får behandling desto bättre. Behandlingen kan se ut på olika sätt, men består i huvudsak av terapisamtal, antingen per telefon eller genom fysiska träffar.
– Under terapisamtalen får pedofiler lära sig hur de kan leva ett stabilt liv utan att agera ut sina sexuella fantasier. De får också lära sig hur de till exempel kan stärka sina andra sexuella dragningar för att den pedofila dragningen ska ligga mer i dvala, säger Orrman.
Att vara anhörig till en person som har en pedofil dragning är inte heller så enkelt. Om man misstänker att ens partner, son, dotter eller liknande är pedofil är det viktigt att diskutera sina misstankar med en professionell sexualterapeut.
– Att konfrontera en misstänkt pedofil är oerhört svårt eftersom skammen är så stor. Om något redan har hänt och personen i fråga har utnyttjat ett barn och sonat sitt brott för det så är det viktigt att tänka framåt och hjälpa pedofilerna att balansera vardagslivet, så att brotten inte sker igen, säger Orrman.
Lär barnen baddräktsregeln
Den dömda kvinnan var välkänd i Lovisa och aktiv i flera föreningar. Många Lovisabor och deras barn har därför varit i kontakt med henne under flera år.
– Om man som förälder misstänker att ens eget barn blivit utsatt för sexuella övergrepp är det bra att vara på alerten och följa med hur barnet uppför sig. En del barn kan berätta vad de varit med om, medan andra kanske säger något i stil med att de inte vill hälsa på en viss släkting. Då är det viktigt att fråga barnet följdfrågor och inte skuldbelägga dem, säger Orrman.
Andra tecken som kan peka på att ett barn blivit utsatt för sexuella övergrepp är till exempel blåmärken, urinvägsinfektioner, ätstörningar, användningen av alkohol och droger eller tonårsgraviditeter.
– Ett barn kan också klä på sig massor av kläder inför natten i ett försök att skydda sig själv. Men det kan finnas andra orsaker bakom ett förändrat beteende hos barn och det behöver inte nödvändigtvis handla om att barnet blivit sexuellt utnyttjat, säger Orrman.
Det som alla föräldrar kan göra är att prata med barnen om pedofili och vad vuxna inte får göra mot barn.
– Det kan vara svårt att hålla samtalet på en nivå som är lämplig för barnets ålder, men det behöver inte vara krångligt. Barnen kan lära sig att ingen får röra de kroppsdelar som finns under baddräkten, att de kroppsdelarna är privata. Här kan skolan också bidra med mycket genom sexualfostran, säger Orrman.