Mors dag och segerdag

■ Jag blev så fruktansvärt arg, och efteråt har jag försökt analysera mina reaktioner.

Det var tidig förmiddag på mors dag. Jag tog en tur till Näsebacken för att kolla att krukan med morsdagsblommor stod kvar, för en månad sedan försvann två krukor med narcisser, men det hör inte hit.

Jag hann inte fram till graven innan jag redan kokade inombords.

Redan på håll såg jag att parkeringsplatsen var fullproppad, men inte med morsdagsbesökare.

Den ryska flaggan, och den finska, fladdrade från bilarna. När man kom närmare kunde man läsa ordet Nato med ett kryss över på fler av bilarna. Det var RuFi, den Putinsympatiserande rysk-finska föreningen som samlats inför sin bilkonvoj till Helsingfors, konvojen som skulle fira den ryska segerdagen och samtidigt konfrontera dem som protesterar mot Rysslands attackkrig i Ukraina.

Konvojen skulle starta från begravningsplatsen i Borgå.

Jag frågade en av männen som dekorerade sin bil om han tyckte det här var en lämplig samlingsplats. Hans svar, eller fråga egentligen, var helt i linje med allt jag på sistone läst om den ryska propagandan:

– Vet du vem som besegrade Hitler?

Jag morrade att det vet jag visst: England, Frankrike, USA och Sovjetunionen. Men då lyssnade han inte längre.

En kvinna, en av arrangörerna, ville få mig ur mina villfarelser.

– Vi vill ju bara hedra minnet av veteranerna.

Men vilka veteraner? Inte de vars kvarlevor ligger i hjältegravarna på Näsebacken åtminstone. Är medlemmarna i RuFi helt historielösa eller var det en medveten provokation?

Min pappa var krigsveteran liksom mina två morbröder. Morbröderna skadades illa under fortsättningskriget. Den yngre av dem, som drog på sig uniformen som 17-åring, satt i rullstol resten av livet.

Under min barndom var rysshatet något som levde och mådde väl bland gräsrötterna.

Jag växte upp och lärde mig att vi är alla lika värda, oberoende av nationalitet, språk, religion eller hudfärg.

Jag vill inte ramla in i den där gropen igen, där det är skillnad på folk och folk.

Men varför blev jag då så arg på söndagen? Sedan Ryssland anföll Ukraina är det allt svårare att kämpa mot demoniseringen av ett helt folk. Trots att jag mycket väl vet att alla krig är grymma, krigsförbrytelser är lika fruktansvärda som frekventa, och att många människor lider oerhört mycket också i länder som inte är i krig. Och att det finns människor som gör gott och vill väl i alla länder.

De här RuFi-medlemmarna representerar för mig ändå dem som jag helt enkelt inte klarar av att förhålla mig neutral till, de som upprepar alla Putins lögner och kanske rent av tror på dem. Får jag tycka djupt illa om dem utan samvetskval?

Jag har länge varit så trött på alla som missbrukar vår flagga, som till exempel en del människofientliga grupperingar i vårt eget land.

Och nu fladdrade den finska flaggan jämsides med den ryska på bilarna som skulle fira segerdagen. Symboliken tog en kullerbytta, eller två.

❞ Och nu fladdrade den finska flaggan jämsides med den ryska på bilarna som skulle fira segerdagen. Symboliken tog en kullerbytta, eller två.