Den obehagliga konvojen startade från Borgå

Förra veckan publicerade HBL en kommentar av Anna-Lena Laurén, en av Nordens främsta Rysslandskorrespondenter. Laurén tog upp den ryska propagandan mot Finland och Sverige som har börjat gå på allt högre varv.

Rent allmänt är uppfattningen att Ryssland tagits på säng av den snabba Natoprocessen, men att maskineriet nu hostar i gång. Björnen vaknade sent, men den vaknade. I Rysslands version är väst den ondskefulla parten, medan Ryssland är offret: Ur en rysk synvinkel är det oacceptabelt att tänka att det är det egna agerandet i Ukraina som för Finland och Sverige i famnen på Nato.

Det mesta riktas tills vidare mot hemmapubliken, och där finns till exempel de omtalade plakaten som tar lösryckta citat för att utmåla kända svenskar, däribland Astrid Lindgren, som nazister. Lite motsvarande propaganda mot Finland börjar också dyka upp i ett försök att utmåla oss som ett fascistland, till exempel påståendet att Finland har hållit kvar i sitt fascistiska arv sedan andra världskriget.

Tills vidare verkar den anti-finländska propagandan figurerat främst på nyhetsmedier i marginalen, men det är bara fråga om tid innan de stora kanalerna hoppar på tåget.

Manuskriptet såg lika ut inför invasionen i Ukraina – ett arbete som av opinionsundersökningarna att döma har fallit i god jord bland ryssarna, åtminstone den del av befolkningen som får sin information från det statliga propagandamaskineriet.

Målet är att utmåla Finland och Sverige – bägge länder som hittills haft ett bra rykte i Ryssland – som fiender. Det är lögner, och det är cyniskt, kalkylerande och ondskefullt. Och det kan beskrivas som ett sätt att bygga upp spelfältet för kommande drag, vilka de dragen än blir.

På söndagen fick Borgå en central plats i hela den här härvan. Söndagens ryssvänliga segerdagskonvoj, som startade från begravningsplatsen i Näse, kan ses som en del av den ryska propagandan. Det är osäkert hur mycket verksamheten styrs från Moskva, men åtminstone handlar det om så kallade nyttiga idioter, alltså individer som faller för ryssvänlig propaganda och som driver Moskvas intressen på eget initiativ. Sannolikt har de flesta av oss åtminstone en vän på Facebook som kan sägas vara en nyttig idiot, även om de flesta nu verkar ha fattat att hålla tyst.

Segerdagskonvojen kan också ses som provokation och som ett obehagligt inslag i det finländska samhället, trots att den är i enlighet med rätten att demonstrera. Att en del av gruppen i slutna Whatsapprum talat om att ta med sig vapen gör det inte mindre obehagligt. För att inte tala om pratet om att förfölja utvalda personer som är av annan åsikt.

Man får anta att Skyddspolisen håller ett öga på drägget.

Sannolikt innebär den här veckan början på en ännu mera orolig tid än vi sett hittills. Det är nämligen nu som Natoprocessen kommer i gång på allvar: Den 12 maj förväntas till exempel president Sauli Niinistö berätta sin ståndpunkt. Och statsminister Sanna Marin förväntas göra samma sak den 14 maj.

En Natoansökan verkar i det här skedet vara oundviklig.

En rysk reaktion framstår som lika oundviklig.

Sannolikt blir gänget bakom segerdagskonvojen – och andra ryssvänliga grupperingar – allt aktivare.

Framför oss har vi informationskampanjer där det ena galna påståendet efter det andra riktas mot Finland i olika försök att påverka debatten – dynga som säkerligen sipprar ut till vanliga Facebookanvändare också här i östra Nyland. Här kan man igen påminna om källkritik och att Facebook är ett effektivt verktyg för informationskrigsföring. Det fungerade med Brexit och Trump, och nu hoppas säkert Moskva att det ska fungera med Finlands Natoprocess.

Vi kan också vänta oss vapenskrammel, cyberattacker och hybridoperationer, där tiden utvisa hur omfattande och allvarligt det blir. Lyckligtvis framstår alla ryska insatser hittills som så misslyckade att vi sannolikt inte har något att oroa oss för.

Finland går inte under, men vi kan räkna med att vi har ännu märkligare tider framför oss.