Dansholmen laddar upp inför sommaren.
Dansholmens allt-i-allo Hans Högström ser fram emot en livlig som- mar då coronapandemin äntligen gett vika. Den nymålade paviljongen firar ett något försenat sextioårsjubileum och om några veckor blir det öppningsdans med nostalgiska toner från 1960-talet.
Efter två magra år drar det åter ihop sig till dans på den legendariska paviljongen Dansholmen i Tolkis. Men där stället under dansbanedansens guldålder var en plats där unga par kunde mötas har det i det närmaste utvecklats till ett hålligång för 40 plussare.
Miljön är som ett skolexempel på en finländsk sommaridyll: det lugna havet, det soliga vädret, gamla tallar och nyutsprungna björklöv. I halvskuggan mellan träden står den vackra danspaviljongen i trä som håller på att målas om inför jubileumssommaren. Eller jubileum och jubileum: paviljongen byggdes 1959 och de första danserna ordnades 1960. Således borde 60-årsjubileumsdanserna ha ordnats redan för två år sedan men då var det ett visst virus som satte stopp för planerna. Målararbetet sköts av entreprenörerna Kristian och Alexander Gustafsson, far och son. Arbetet har framskridit snabbt och efter en dryg vecka återstår endast att måla en del av stenfoten. Kristian begrundar målfärgen för stenfoten som verkar vara märkbart mörkare blå än den gamla. – Färgnumret är i alla fall precis det samma, så kanske den gamla färgen bleknat ordentligt under åren. Förutom målfärgen för stenfoten behövs det ytterligare fyra färgkulörer för den säreget utformade paviljongen: grönt för den övre delen av fasaden, gult mellan fönstren, ljusgrönt för fasadens nedre del och vitt för fönster, lister och taköverhäng. – Sammanlagt har det gått åt ungefär sextio liter färg, säger Kristian. Plötsligt avbryts den lugna stämningen av en högt pulserande varningssignal. Det visar sig att det ändå inte är fara å färde utan att tjuvlarmet i paviljongen utlöstes av FBK-hedersordföranden och allt-iallon på Dansholmen Hans Högström som försökte låsa upp en av dörrarna. – Har du inte avaktiverat larmet? hojtar Högström åt Kristian Gustafsson som redan rusat i väg för att stänga av oväsendet. Malören är snabbt undanstökad och då ljudet tystnat kan Högström konstatera att vi nu i alla fall vet att larmet fungerar.
Klara för nytändning
Med paviljongen nymålad och coronaviruset i backspegeln är gänget på Dansholmen redo att köra i gång säsongen. Öppningsdans blir det den 11 juni till tonerna av 60-talsgrupperna The First och The Scaffolds. – Det passar ju bra med 60-talsmusik för att fira paviljongens 60årsjubileum. Och det är ju mycket möjligt att åtminstone en del av medlemmarna i The First och The Scaffolds spelat här redan på 1960talet, säger Högström. 1960-talet och början av 1970talet var också överlag en guldålder för danslavekulturen. – Den tidens stora namn som Pirkko Mannola, Laila Kinnunen, Brita Kouvuniemi, Danny och Kirka har alla uppträtt på Dansholmen. Att komma för att dansa till paviljongen var på den här tiden ett nöje för både unga och gamla, det finns säkert fortfarande många par i Borgåtrakten som mötts för första gången på just Dansholmen. Men återväxten har dessvärre varit svag, i dag består besökarna på Dansholmen i regel av äldre personer. Högström är visst glad över att paviljongen fortfarande är ett ställe där 40-plussarna kan dansa och trivas. Men någonting saknas. – Romantiken är borta. Nu för tiden är det ingen som sitter vid stranden och kramas under danserna men förr var det många unga danspar som satt och hade det skönt på strandstenarna. Högström funderar på vad ungdomarnas bristande intresse för danstillställningar kan bero på. – Kanske barnen inte har så mycket ringdans i skolan nu för tiden. Förr var det här i alla fall ett bra sätt att bli intresserad av dans. Å andra sidan är gamlas dans i gymnasierna fortfarande väldigt populära, så det är lite svårt att förstå varför de inte vill fortsätta dansa som äldre.
Urartade i vilda fester
Där ungdomar i dag är en bristvara på Dansholmen tog de rent av en