Ett historiskt år för södra Borgå
Vilket historiskt år för södra Borgå det kommer att bli. Först lades Lilla My-dagiset ner på Pellinge och i skrivande stund finns Epoon koulus öde i den finska utbildningssektionens händer, igen. Kampen om skolan har pågått i många år och argumenten både kring skolans existens och stängning är många och bra.
Då skolor i Finland och Borgå stängs finns det ofta två huvudsakliga skäl till nedläggning, minskande elevantal och byggnadernas urusla skick. Jag skriver under argumenten om att en skola med endast en handfull elever eller färre per klass inte kanske är den bästa miljön. Den sociala biten kan bli lidande om du inte har kompisar, å andra sidan kan en stor skola inte heller garantera vänner.
Jag håller fullständigt också med att elever och personal inte skall vistas i utrymmen som är hälsovådliga och inte är ändamålsenliga. Läroplanen revideras och ställer nya krav på utrymmen och undervisning och åtminstone ansiktslyft är på sin plats på många håll.
Men det som irriterar mig mest är att det är bildningssidans förtroendevalda som tar hand om stadens smutstvätt och får vara ansiktet utåt då byarna förlorar sin livspuls, vilket en byskola oundvikligen är. För faktum är att skulle det finnas en vilja och ett långsiktigt arbete kring skolorna i byarna skulle fastigheterna underhållas och byarna planläggas och marknadsföras för inflyttning.
Epoon koulus elevupptagningsområde är grovt mätt 180 kvadratkilometer, och hela södra skärgården då Vessö räknas med, 300 kvadratkilometer. Är det dumt att tänka att stadens beslutfattare misslyckats på någon front om man inte har tillräckligt med elever för att hålla igång en finskspråkig byskola på den arealen?
Skulle jag ikväll sitta som invald i bildningsnämnden skulle jag fråga mig vad staden har gjort under alla år skolan varit nedläggningshotad på grund av elevantal för att få flera elever och underhålla fastigheten.
I jämförelse är det tätbebyggda området från Vårberga, centrum och till Tolkis 45 kvadratkilometer. Det starkaste argumentet för att bevara Epoon koulu är just precis avstånden från områdets utkanter till den nya planerade ”närskolan”, cirka 33 km från Pellinge till Keskuskoulu (det är lika långt som att bo i Södra Paipis och gå i skola i Keskuskoulu). Om bara alla insåg att Ebbo är en kompromiss värd att bevara, geografiskt. Och därefter råda bot på elevantal och fastighet.
De två vanliga orsakerna för nedläggning är resultatet av tidigare tagna beslut inom andra sektorer som fastighetssidan, stadsutvecklingen och planläggningen. Det handlar om prioriteringar och val. När man väljer ett alternativ, väljer man egentligen även bort annat och faktum är att det underligt ofta i Borgå ”nu bara blev” och ingen vet hur.
Visst måste byarna själva vara aktiva och varje invånare se sig i spegeln men skulle jag ikväll sitta som invald i bildningsnämnden skulle jag fråga mig vad staden har gjort under alla år skolan varit nedläggningshotad på grund av elevantal för att få flera elever och underhålla fastigheten, finns det ännu alternativ?
Jag skulle grubbla över bildningsnämndens roll som schackpjäs i stadens spel och jag skulle fråga föräldrar på området hur barnens vardag kommer se ut om Epoon koulu inte finns. Och jag skulle fråga mig själv vad jag själv gjort för saken sedan 2020 då skolan senast diskuterades och hur jag vill se att de södra delarna av kommunen utvecklas.
För visst skulle det vara pinsamt att gå med rumpan före i trädet och märka att om några år är västra sidan av staden fullt utbyggd och sydöstrasidan ett lockande alternativ – men ingen servicestruktur finns längre kvar.