Från soffpotatisliv till att vara den tredje starkaste reservisten i Finland
Ett FM-brons kom till Borgå för en vecka sedan när Mikko Laaksonen tävlade om vem som är den starkaste reservisten.
För sju år sedan började Mikko Laaksonen fundera på sin kondition. I ungdomen hade han varit mycket aktiv, däribland sysslat med Thaiboxning. Men som en person som just nått över 40-strecket hade det blivit ganska dåligt med den saken – med ont i ryggen och en hel del onödigt flåsande som följd.
Nu, som 49-åring, är läget ett helt annat. Under veckoslutet plockade Laaksonen FM-brons i tävlingen Finlands starkaste reservist, dessutom som förstagångsdeltagare. Medaljen kom i klassen över 100 kg.
– Jag blev verkligen överraskad. På riktigt! De introducerade de övriga tävlandena, och där fanns folk med bakgrund inom brottning och boxning, och en del med erfarenhet från starkaste man-tävlingar. Vissa hade anlitat personliga tränare. Och så jag, då. Jag började undra vad jag egentligen gör där, säger Laaksonen medan han värmer upp för sitt pass vid gymmet Kraftverk i Borgå.
Mångsidig träning
Grenen starkaste mannen/kvinnan är också i normala fall lite speciell, med delmoment som att lyfta tunga runda stenar, och lastbilar som ska dras med rep. I reservistsammanhang, som den här tävlingen, handlar det om ännu mera udda grenar som sannolikt ingen kan öva på hemma. För vem har en egen 105 millimeters kanon? Eller bränslekanistrar som väger 100 kg?
– Jag gick med för att mäta mina framsteg. Jag visste att konditionen och styrkan blivit bättre under mina år här på Kraftverk, och nu ville jag veta ungefär var jag ligger i förhållande till andra i min viktklass.
Inte för att det gick fort att nå tävlingsskick. För sju år sedan började träningen med promenader, för att senare övergå till regelbunden träning i gymmet. Att det blev just av den sort som i Kraftverk hade också en betydelse för tävlingarna nu, särskilt det att träningen är mångsidig. På Kraftverk satsar man på så kallad funktionell träning där man kombinerar tyngdlyftning, träning med egen kroppsvikt och en lång rad rörelser som kräver uthållighet och rörlighet.
– I början var kroppen i så dåligt skick att jag inte ens kunde ta av mig strumporna efter passet. Nu visade tävlingen att en person i min
ålder kan nå framsteg med regelbunden träning. Och ryggen har jag inte längre problem med.
Laaksonen svär vid träningsformen som ger en kombination av rörlighet, uthållighet och styrka.
– Jag trivs inte med att bara ”pumpa järn”. Det mesta är roligt med funktionell träning och tyngdlyftning, och frivändning (ryck stången från golvet till axlarna) hör till mina favoriter. Rörelsen är svår,
men rolig, och så får man bra rörlighet. Hela kroppen måste arbeta.
Nästa år igen
Själva tävlingen var aningen absurd för Laaksonen som där försökte dra en lastbil för första gången. Under de 35 sekunderna fick han både lära sig och prestera. Nog för att momentet att lyfta kanonen (180 kg) och bära på bränslekanistrar (100 kg) var nya de med.
– Tekniken klarnade under de första sekunderna med lastbilen, sedan fick jag in rytmen. Också här gav den mångsidiga träningen nytta. Detsamma gäller de övriga momenten, man får en beredskap för nya rörelser.
Elva deltagare ingick i klassen över 100 kg, även om ett par aldrig dök upp. Huruvida någon av dessa dyker upp vid nästa tävlingar är oklart, men för Laaksonen är det redan nu klart att han tävlar nästa år igen.
– Allt kändes egentligen väldigt naturligt, också om det var nytt. Och det kändes fint att någon i min ålder klarar sig såpass bra, klasserna var inte enligt ålder utan enligt vikt och jag tävlade mot yngre personer.