Cykeln blev nyckeln till ett sundare liv
För några år sedan befann sig Sibbos undervisningschef Hannu Ollikainen, 47, i samma situation som många män i medelåldern: vikten kröp sakta uppåt och tanken på att ta sig ut och träna smakade trä medan maten smakade bra. Något måste göras.
Vi träffar Hannu Ollikainen ungefär trettio tappade kilon senare och han tar en tur med cykeln på Sockengårdens gårdsplan i Nickby. Han ger ett vitalt och energiskt intryck och är också själv nöjd med utvecklingen: som motionär har han lyckats med saker han ännu för några år sedan trodde var omöjliga. Till exempel löpte han den 55 kilometer långa Björnrundan i Ruka i fjol på våren.
Men hur har han kommit hit? Ollikainen säger att han inte kan nämna någon speciell tidpunkt eller situation då han bestämde sig för att lägga om sin livsstil. Snarare ledde det ena till det andra.
För 4–5 år sedan köpte Ollikainen en cykel och började cykla till jobbet. Nu i efterhand kan man se det som ett betydelsefullt ögonblick på vägen mot en bättre kondition.
– Då arbetade vi ännu i gamla Sockengården och på cykeln tog min arbetsväg på tolv kilometer en knapp halvtimme. Det var en aha-upplevelse och jag började fundera på varför jag inte gjort det tidigare.
Ollikainen syftar dels på att eftersom arbetsvägen gick genom Nickby centrum med låga hastighetsbegränsningar förlorade han inte mycket tid på att ta cykeln i stället för bilen. Dels insåg han att då han cyklade till jobbet varje dag motionerade han i praktiken fem timmar per vecka.
– Att ha tid och ork att till exempel gå till gymmet flera gånger i veckan efter jobbet kan vara svårt för många. I alla fall var det så för mig. Men då jag cyklade till jobbet kändes det som att jag fick motion ”gratis”.
Många motiverar sitt bilkörande med att de inte vill vara svettiga på jobbet men Ollikainen säger att han lyckas undvika det här med några enkla praktiska arrangemang.
– Jag har en handduk och bytesskor på jobbet och tar en dusch när jag kommer hit på morgonen. Jag har också fått skippa kavajen, i stället kör jag med t-skjorta och shorts så länge vädret tillåter. Så bara jag fick rutinerna i skick har det varit enkelt att fortsätta cykla till jobbet.
Rutin och realistiska målsättningar är något Ollikainen återkommer till då han talar om sitt motionerande. Då han tack vare cyklandet märkte hur konditionen steg blev han också intresserad av löpning. Men man bör att ta det lugnt i början.
– För mig var det viktigt att jag bestämde mig för att löpa på måndagar, onsdagar och lördagar oberoende om det regnar, snöar eller åskar. Huvudet kan nämligen hitta på tusentals svepskäl för att inte ta sig ut och löpa. Sträckan kan man sedan slå fast enligt hur det känns och det är bra att ha en tillräckligt lätt miniminivå, till exempel ett varv runt kvarteret. För när man en gång fått på sig träningskläderna och gått ut löper man ofta längre än så.
Ollikainen säger att han inte vill framstå som någon expert på vare sig motion eller hälsosamma levnadsvanor, men om hans exempel kan fungera som inspiration för någon berättar han gärna om sina erfarenheter.
– Ingenting är omöjligt: om någon för ett par år sedan hade sagt att jag en dag kommer att löpa maraton hade jag inte trott på det. Att vara med i olika löpevenemang är roligt och man ska inte ta det så allvarligt med målsättningarna. Nu har jag gått en orienteringskurs för vuxna för att kunna vara med då Jukola ordnas i Borgå nästa år. Mitt mål är att orientera så jag åtminstone hittar ut ur skogen, säger Ollikainen och skrattar.