Skogen ger och skogen tar
Det dröjer några sidor, men sedan griper berättelsen och det storslagna språket tag i en. Arvejord, Maria Turtschaninoffs första bok riktad till en vuxen läsekrets, har allt som, och mer än, läsaren kan begära.
Redan bokomslaget till Maria Turtschaninoffs bok Arvejord ger läsaren ett smakprov på vad som komma ska: en grön bakgrund med kursiva illustrationer i beige, och i mitten av allt detta en liten stuga, kallad Nevabacka.
Skogen och stugan, med dess boende och granngårdar, utgör mittpunkten för de många trådar som Turtschaninoff skickligt och utan darr på ribban väver samman under nästan fyrahundra sidor. Arvejord tar avstamp i 1600-talet och spinner sedan vidare ända fram till nutid. Det är många berättelser och livsöden som växer fram mellan sidorna.
Här finns drängen Johannes, som älskar alla kvinnor som han lägger ögonen på och som bara inte kan motstå deras leenden och mjuka hud. Ottilia, som ser sin mamma försvinna ut genom fönstret likt en fågel som flyger söderut. Alina, som drömmer om att åka till lärarseminariet i Ekenäs men som drabbas av tuberkulos. Sofia, som är gift med den betydligt äldre Arne men som ger sitt hjärta till den intellektuella Per från Åbo Akademi som letar efter en sällsynt blomma på mossen. Doris, som in i det sista
kämpar med potatisupptagningen för att undvika en sista färd till ålderdomshemmet Aftonsol. Ingrid, som varje sommar återförenas med sin skogssyster. En del får vad de förtjänar, andras öden känns skakande och orättvisa. Men allas berättelser berör på djupet.
Och hela tiden finns skogen där. Skogen, med sina djur, växter, blommor och lingon, men också mystik, dimmor och en mosse som vaktas av en kvinna med gyllene hår. Skogen, som kan ge skydd under sämre tider, men som även under en bråkdel av en sekund kan ta ifrån en det allra viktigaste och käraste.
Var på din vakt och behandla skogen med respekt – du vet aldrig vem som följer dina steg och gärningar med hökblick.
Språket en fröjd
Det är stora teman som Turtschaninoff behandlar i Arvejord. Kärlek är ett av dem. För de många karaktärerna är kärleken till naturen och sin nästa en drivkraft, en kraft så stark att de är beredda att uppoffra
allt för kärlekens skull. Samtidigt är det just kärleken som försöks motas i grind. Livet skulle vara så mycket enklare om hjärnan, inte hjärtat, tilläts bestämma över livet och fatta de beslut man ställs inför.
Naturen är det andra stora temat i boken, och människans förhållande till den förändras inte nämnvärt under berättelsens gång, trots att flera sekler passeras. Människan är och förblir beroende av naturen och dess svårtolkade nycker. Naturen kan orsaka hungersnöd som de svagaste i samhället inte överlever. I naturen kan människan vara fri för en stund och glömma alla plikter som finns hemma på gården. Magiska väsen rör sig i dimmorna och sträcker ut en hjälpande hand i
nödens stund – men hjälpen ges inte alltid gratis.
Historiens gång och människans arv är ytterligare ett tema i Arvejord. Turtschaninoff beskriver på ett fascinerande sätt hur människan lever hand ur mun och hur hungern styr varje dag. Så småningom kommer elektriciteten in i vardagen, men bara för att tekniken går framåt betyder det inte att människans liv blir lättare. Varje tidsålder bjuder på sina utmaningar och svårigheter. Varje människa lämnar någonting kvar efter sig – och det är upp till arvtagarna att bestämma hur detta arv ska förvaltas. Vad vågar människan kasta bort, vad bör absolut sparas? Vilka föremål kan flyttas och vilka är så heliga att de får stanna kvar på sina ursprungliga platser, trots att fukt och skadedjur hotar deras existens? Det är stora frågor som inte har några enkla svar.
Maria Turtschaninoffs språk är en riktigt njutning. Språket har drag av ålderdomlighet och Turtschaninoff räds inte att använda de riktigt svulstiga orden och begreppen. När berättelsen och språket är som bäst blir läsningen en verklig fröjd, och det råder ingen tvekan om att Arvejord är något utöver det vanliga i finlandssvensk litteraturhistoria – den är vacker, den är poetisk, den är en riktigt fullträff.