”Nu vänder vi blicken mot de följande 90 åren”
Föreningen som driver Wilenius båtvarv på västra åstranden förbereder sig för fest men också för avgörande beslut. Nu på lördag är det träbåtarnas dag och lite senare offentliggörs resultatet i stadens anbudstävling för området. Föreningen hoppas äntligen
Det svaga ljuset som sipprar in genom luckorna i taket, de kala stockarna som ligger parallellt med varandra på jordgolvet och presenningen som fladdrar i den kalla vinden skapar en stämning av ödslighet. Den södra hallen som ingår i Wilenius båtvarv står tom så när som på ett par motorbåtar som tagits in för reparation. Men till det här finns en trösterik förklaring: trots att vädret i början av förra veckan slog om från högsommarvärme till mer höstliga temperaturer pågår båtsäsongen fortfarande, så de båtar som brukar övervintra i hallen är ännu ute på sjön.
Men kontrasten mellan det vi ser nu och vad veckoslutet har i beredskap är stor. På lördag den 10 september ordnar nämligen föreningen Wilenius båtvarv, där Marikki Hakola är ordförande, i samarbete med Hamarin purjehtijat det årliga evenemanget Borgå träbåtsdag. Då blomstrar hela varvsområdet upp när träbåtsentusiaster från när och fjärran kommer för att titta på de klassiska motor- och segelbåtarna i trä som ligger förtöjda vid bryggorna. En del av båtarna är också byggda på anrika Wilenius båtvarv.
Men i år är träbåtsdagen mer högtidlig än vanligt eftersom den samtidigt är huvudevenemanget under varvets 90-årsjubileum. Tillsammans med Hakola, Hamarin purjehtijats kommodor Adele Kotsalo och Kirsi Toivonen som är byggnadsforskare på Borgå museum har vi kommit till västra åstranden för att prata om Wilenus båtvarvs nutid, dåtid och framtid.
Just nu är Hakola och Kotsalo koncentrerade på träbåtsdagen som förutom själva båtarna bjuder på ett digert utbud av program för både stora och små. På plats finns flera olika båtföreningar, loppmarkandskaféet Hänga sköter om trakteringen och barnen har chansen att tälja barkbåtar och lära sig knopar. För musiken står PLP Brass Trio och trubaduren Stefan Paavola som bland annat framför Träbåtsvisan han skrev förra vintern.
– Båtarnas ägare är ju också på plats så nu finns alla chanser att ställa frågor, säger Hakola.
– Det finns inga dumma frågor och båtägare talar väldigt gärna om sina båtar, säger Kotsalo.
Träbåtsdagen avslutas med att alla båtar kastar loss från bryggan och kör i procession mot Hammars med böljande segel. En präktig syn.
Bevarad klenod
En gång i tiden var Borgå vida känt för sina träbåtsvarv som producerade större och mindre båtar och fartyg av hög kvalitet. Tillverkningen nådde sin kulmen vid tiden för andra världskrigets utbrott.
– Det fanns otaliga båtvarv på
Kråkö, Pellinge och i Hammars. På Emsalö tillverkades motorbåtar och i Vålax byggde man sandskutor, säger Kotsalo.
– Och också vid Borgå å fanns det en omfattande varvsverksamhet. Till exempel Borgå båtvarf som fanns här mitt emot på andra sidan ån var Borgås största arbetsgivare kring första världskriget, säger Toivonen.
Även grundaren av Wilenius båtvarv, Ludwig ”Ludde” Wilenius , arbetade på Borgå båtvarf som arbetsledare och båtmästare fram till 1932. Då köpte han två trähallar på västra åstranden och grundade ett eget varv. De här två hallarna, som nu för tiden utgör Wilenius båtvarv, står kvar på sina ursprungliga platser än i dag.
– Det har uppskattats att hallarna är åtminstone tjugo år äldre än själva varvet. Men för vilket syfte de ursprungligen byggdes finns det tyvärr ingen som vet, säger Hakola.
Kotsalo påminner om att hallarna då, liksom nu, användes för båtförvaring och reparationer. Båttillverkningen ägde rum i varvsbyggnaden som låg strax söder om hallarna där Borgås nya gästhamn nu planeras.
– Det var en byggnad på två våningar. Båtarna tillverkades i den nedre våningen och på den övre fanns kontor och planeringsavdelningen. Att konstruera båtar handlar ju om matematik, säger Kotsalo.
Wilenius båtvarv hade också en egen smedja men såväl den som varvsbygganden är borta i dag. Smedjan revs på 1970-talet och den nedgågna varvsbyggnaden 2008.
Vad är det då som får Wilenius båtvarv att sticka ut ur mängden om man betraktar Borgås rika träbåtshistoria som helhet? Det är framför allt två saker.
För det första har varvsområdet bevarats och används fortfarande för sitt ursprungliga syfte. Att området dessutom ligger så nära stadens centrum gör det ännu mer unikt.
– Wilenius båtvarv är inte endast ett monument över stadens båtbyggarhistoria utan också över Borgås industriella historia överlag, säger Toivonen.
För det andra lyckades båtarna som byggdes på Wilenius båtvarv inte endast placera varvet på den finska kartan utan också på världskartan.
– På varvet tillverkades tävlingssegelbåtar som framgångsrikt deltagit både i världsmästerskap och olympiska spel. Wilenius båtvarv anlitade flera kända konstuktörer och av dem hörde till exempel Gösta Kyntzell till de allra främsta i landet, säger Kotsalo.
De största tävlingsbåtarna som tillverkades på varvet är de 18 meter långa åttorna Andromeda, Vågspel och Kathrina. Alla tre seglar fortfarande och Kathrina och Andromeda har sin hemhamn i Borgå. Förutom tävlingsbåtar i olika klasser tillverkade Wilenius båtvarv även ett betydande antal fritidsbåtar. Sammanlagt tillverkades över fyrahundra båtar innan verksamheten avslutades på 1960-talet.
Träbåtskulturen lever
Det var plastbåtarna med sitt löfte om minimalt underhållsarbete som förpassade träbåtarna till marginalen. Och när de gamla båtbyggarna pensionerades eller gick ur tiden fanns det ofta ingen som ville fortsätta. Men både Hakola och Kotsalo
har noterat, om uttrycket tillåts, att träbåtarna åter har vind i seglen.
– Man ser också många människor i min ålder då man rör sig på olika träbåtsevenemang. Så jag har en positiv känsla om att träbåtsscenen går mot en ljusare framtid, säger Kotsalo.
Hakola är beredd att gå ännu längre.
– Jag tror definitivt på en renässans för träbåtarna.
För Wilenius båtvarvs del gick man redan på 1950-talet in i en osäker tid. Staden som äger varvsområdet ville inte erbjuda långa arrendeavtal som hade gjort det möjligt att investera mer långsiktigt i verksamheten. Ludwig Wilenius son Kaj Wilenius tog över varvet efter sin far och fick av staden tillstånd att hålla igång verksamheten fram till sin pensionering. Därefter ville staden att verksamheten skulle upphöra.
Eldsjälen Ivar Nordlund köpte varvet 2004 av Kaj Wilenius i syfte att bevara den kulturhistoriskt värdefulla helheten. Under de påföljande åren har svängarna varit många men slutresultatet är att de två återstående hallarna har skyddats och rustats upp och den kontaminerade marken på området har avlägsnats.
Även stadens beslutsfattare har börjat se mer positivt på varvet, sedan 2010 är det en del av nationalstadsparken i Borgå.
Föreningen grundas
2019 utlyste staden en koncepttävling för olika objekt vid västra åstranden, däribland Wilenius båtvarv. Det var i samma veva som föreningen med samma namn grundades av en grupp träbåtsentusiaster för att kunna bevara och utveckla verksamheten. Föreningen Wilenius båtvarv var ensam om att lämna in ett anbud för varvstomten och har haft hand om verksamheten sedan dess med ettåriga hyresavtal.
I år inledde staden en ny anbudstävling som pågår fram till den 16 september. Till en början var det tänkt att den planerade nya gästbåtshamnen och varvet skulle knytas ihop till en helhet men slutligen tog stadsutvecklingsnämnen beslut om att begära in separata anbud för de två. Föreningen Wilenius båtvarv har givetvis lämnat in ett anbud för varvstomten och ordförande Marikki Hakala tycker det var en bra lösning att de två objekten skiljdes åt.
– Båtar är visserligen en gemensam nämnare för hamnen och varvet men i övrigt handlar det om väldigt olika verksamhet. Med det sagt hoppas jag verkligen att någon aktör nappar på chansen och vi får en gästhamn med mångsidigt serviceutbud till Borgå. Hamnen och varvet kan stödja varandra.
Eftersom anbudstävlingen fortfarande pågår vill Hakola inte gå in på detaljerna i föreningens offert även om hon ser det som osannolikt att någon helt ny aktör skulle göra anspråk på varvet.
Hon kan ändå berätta en del om föreningens förhoppningar och planer. Högst upp på listan ligger ett
långt arrendeavtal, gärna på trettio år.
– Ett så långt arrendeavtal skulle ge oss möjligheten att inte bara bevara den nuvarande verksamheten utan att också skapa något nytt. Jag hoppas vi kan nå en bra förhandlingslösning med staden.
I detaljplanen för västra åstranden finns det plats för ett nybygge på varvstomten och Hakola säger att föreningen hoppas kunna bygga en ny varvsbyggnad.
– Att det åter skulle tillverkas nya båtar på Wilenius båtvarv är något vi strävar efter.
Ett träbåtscentrum
Vi har förfyttat oss till den norra hallen som även den för tillfället står tom. På golvet står ställningar som segelbåtarna förvaras på under vintern och som de sjösätts eller tas upp på. Efter träbåtsdagen börjar hallen så småningom fyllas med båtar som under det mörka halvåret görs i ordning för nästa säsong.
– På vintern ligger här båt vid båt i hallen. Det är en imponerande syn, säger Kirsi Toivonen.
– Och att få alla båtar att passa in är som att lägga ett pussel, fortsätter Adele Kotsalo.
Om föreningsordförande Marikki Hakola får föreställa sig den bästa möjliga framtidsutvecklingen ser hon Wilenius båtvarv som ett centrum där träbåtstraditionen och kulturen både bevaras och utvecklas. Helheten kan bli ett dragplåster inte endast för båtägare utan även turister och Borgåbor.
Hon hoppas att också staden ska se potentialen och ge verksamheten tid att utvecklas. Hon pekar på träsegelbåten som ligger förtöjd vid bryggan.
– Den där båten är över hundra år gammal. Då vi talar träbåtar bör man ha ett långt perspektiv. Nu vänder vi blicken mot de följande 90 åren.