Vi är alla bara människor
Knappast har någon kunnat undgå den storm som vår statsminister Sanna Marin befunnit sig i de senaste veckorna. Privata videor och bilder har läckt ut där hon dansat, sjungit och ordnat fest i statsministerns tjänstebostad Villa Bjälbo. Varenda en som sett rubrikerna har också haft en åsikt om hon agerat rätt eller fel. Så har det åtminstone sett ut i min lilla bubbla då jag öppnat valfritt socialt medium eller träffat någon vän.
Oavsett om statsminister Marin agerat rätt eller fel har denna häxjakt en avigsida – den pekar ut politikens oförutsägbarhet och påminner alla som aspirerar på att bli politiker om att ens tillvaro synas med förstoringsglas.
Politiker kritiseras ofta för att inte förstå sig på, eller vara en del av, den ”vanliga” befolkningen. Samtidigt ska en politiker helst inte visa sig allt för mänsklig – en ekvation som saknar lösning. Sanna Marin har exempelvis tidigare kritiserats för att vara känslolös, till den grad att hon likställts med en robot. Under den pågående stormen kritiserades hon i stället för att visa för mycket känslor och för att verka trött.
Frågan jag ställer mig då, är hur en politiker skall agera för att bemöta alla krav samtidigt?
Sanna Marin har fungerat som en förebild för massvis av unga som funderar på att ge sig in i politiken. Hon har krossat glastak genom att vara den yngsta statsministern i Finlands historia. Dessutom var hon ett tag världens yngsta statsminister. Hon har bekämpat pandemi, krig och klimatförändring, frågor som andra statsministrar inte ens kunnat föreställa sig. Hon har gång på gång visat för den yngre generationen att du kan vara en seriös politiker trots att
Även för mig, som en ung kvinna i politiken, har Sanna Marin visat att det är okej att vara mänsklig och att visa känslor, trots att man håller på med politik.
du inte ännu fyllt 50 år, vilket är medelåldern för riksdagsledamöterna i Finland. Hon har med andra ord inspirerat en hel generation av unga, som idag är underrepresenterade i politiken.
Det är klart att en uppståndelse som denna berör också andra än enbart statsministern. Jag är säker på att det finns många som kanske funderat på att gå med i politiken, men som tänker om eftersom kraven på en politiker är så pass höga. Vem vill frivilligt ge sig in i en bransch där risken finns att du flås levande. Sanningen är nämligen att det inte enbart är statsministrar som kritiseras för vad de gör på sin fritid, utan också andra politiker. Även för mig, som en ung kvinna i politiken, har Sanna Marin visat att det är okej att vara mänsklig och att visa känslor, trots att man håller på med politik. Jag upplever ofta att det ställs höga krav på en politiker också på fritiden även om jag är invald ”bara” i en kommun och ett välfärdsområde.
Klart att både media och privatpersoner högljutt ska kunna kritisera landets ledande politiker. Samtidigt måste vi ändå komma ihåg att också politiker är helt vanliga människor med känslor, vardag och fritid. Det vill vi väl ändå hålla fast vid, istället för att skoningslöst kräva omänsklighet av våra ledare? Jag tror nämligen inte att det får fler att intressera sig för det politiska beslutsfattandet – snarare tvärtom.