Ulla-Lena Lundberg är tillbaka med eftertryck
Efter en tio års paus återvänder författaren Ulla-Lena Lundberg med nya romanen Lyser och lågar. Och hon gör det känsla och eftertryck.
Romanen med en viss verklighetsförankring i Ulla-Lena Lundbergs egen släkt omspänner en tidsepok från mitten av 1850-talet till 1920talets början då det unga Finland fick sina konturer. Fram stiger tre par i tre generationer där i synnerhet de driftiga och starka kvinnorna blir tonbildande.
Frän inledning
På en väg som vindlar från Österbotten till Helsingfors, Borgå och Esbo målar Ulla-Lena Lundberg i ord fram en målning där kärlek och hopp, mänskliga tillkortakommande, idealism och spirande framtidstro växer fram i ett agrarsamhälle på väg mot något nytt och annorlunda.
Inledningen skulle platsa i en actionfilm och har med framgång använts av bland annat Lars Sund i hans egna romaner. I samband med Vasa brand 1852 tvingas i Lundbergs roman den med ens arbetslösa bondflickan Birgitta ”Betty” West från Vörå tillsammans med två andra flickor under stora umbäranden vandra till Helsingfors för att få jobb. Här går tankarna beträffande resans osäkerhet och faror till Lars Strangs roman De okuvliga, tilldragen under Stora ofreden då Sverige under Karl XII låg i krig med Ryssland.
Framme i Helsingfors möts Betty av finska gardessoldaten, korpral Valentin Nyström från Sjundeå, som hälsar den sotiga och trötta unga kvinnan med orden ”Är tu ten flickon som jag har skåda i dröömin?” De blir ett par men först efter att Valentin dragit ut på ett ryskt fälttåg som närapå knäcker honom.
Förebild finns i Lundbergs mormors morfars anteckningar från Krimkriget 1853–1856. Denna inledande tredje del av romanen är den äventyrligaste och mest expressiva samtidigt som den fungerar som en avstamp för fortsättningen.
Folkbildargärning
En av Bettys döttrar heter nämligen Olga, en akademiskt bevandrad ung kvinna med bopålarna I Borgå. Hon blir bokens huvudfigur när hon gifter sig med Robert Borgstedt, men initiala meningsskiljaktigheter om vardagsgöromål, kvinnans plats i samhället för att inte säga hemmet, och föräktenskaplig sex håller på att förgifta parförhållandet.
Utvägen blir flytten till Esbo där Olga och Robert blir två klart lysande eldsjälar som banar vägen för den fria folkbildningen på Finns folkhögskola. Det sker i en tid då samhället pulserar av sociala och politiska spänningar, något som
Ulla-Lena Lundberg beskriver såväl skickligt som träffande.
Dialogen är som väntat njutbar, både under saftiga gräl och i idealistiska eller kloka ordväxlingar mellan man och hustru. Överlag blandas i romanen friskt dialekt med skriftspråk. Också gamla ord och uttryck sitter som gjutna i den framflytande epiken.
Intensitet
I den avslutande delen är det den åldrande Olga och systern Ida, och Olgas dotter Karin, hon som helst vill festa om och leva lyckligt, som för framåt berättelsen då historiens hjul mal vidare mot Februarimanifestet, inbördeskriget och Finlands självständighet.
Lundbergs roman Is som utgavs 2012 var till formen tätare och kom läsaren närmare in på huden. Helt enkelt för att den tilldrar sig under en mera begränsad tidsrymd och med ett mindre persongalleri.
Beskrivningen av prästen Petter Kummels död på nattlig is vid Örarna var en av bokens höjdpunkter. Och just död, mestadels bland romanens män, beskrivs hur som helst med samma intensitet i Lyser och lågar.
På en väg som vindlar från Österbotten till Helsingfors, Borgå och Esbo målar Ulla-Lena Lundberg i ord fram en målning där kärlek och hopp, mänskliga tillkortakommande, idealism och spirande framtidstro växer fram i ett agrarsamhälle på väg mot något nytt och annorlunda. Och att det görs på ett nyansrikt och underhållande sätt behöver ingen tvivla på. Ulla-Lena Lundberg befäster med sin stora beläsenhet, klokhet, humor och känsla för såväl detaljer som de stora bågarna igen sin plats bland våra främsta författare.