Performans ger konstverken nya dimensioner
– Då jag skapar konst framför besökarnas ögon förmedlar det något mer än om de bara tittar på de färdiga konstverken, säger John Court som tillsammans med Marcus Lerviks ställer ut på Galleri Pesula i Sibbo.
Deras utställning går under namnet 1969 och syftar mest konkret på att det är båda konstnärernas födelseår. John Court, ursprungligen från Bromley i Storbritannien, och Marcus Lerviks, som är född i Åbo, har känt varandra länge och har också arbetat tillsammans bland annat då de lett kurser på Bildkonstakademin i Helsingfors.
Skulpturen är vanligtvis grunden för Courts arbete medan Lerviks arbetat mycket med videoinstallationer. På Galleri Pesula serveras besökarna av en kombination av de båda konstnärernas uttryckssätt även om de inte skapat verken tillsammans.
– Vi är som sagt i samma ålder och lever liknande liv. Vi gillar varandras arbeten och vill se mera av dem. Så vi har arbetat som två skilda individer och vill se hur verken fungerar ihop i samma utställningslokal, säger Lerviks.
En ny helhet
Både Court och Lerviks använder också performansen som uttrycksform och under vernissagen på Galleri Pesula på fredagen ville de utforska hur de färdiga konstverken kan integreras i en performans.
– Ofta kan det bli ganska lösryckt: fotografier och målningar ställs ut och så framförs också en performans. Vi vill kombinera performansen och utställningsföremålen till en ny helhet, säger Lerviks.
– Då jag skapar konst framför besökarnas ögon förmedlar det något mer än om de bara tittar på de färdiga konstverken, fortsätter Court.
Objekt från barndomen
I sin del av utställningslokalen har Court ställt fram en skulptur i form av en svartmålad klätterställning i metall med olika siffror ingraverade i den. På väggen finns en utskrift med vita asterisk-symboler på ett
svart botten och på golvet ligger en svart käpp.
Court berättar att klätterställningen är ett mycket personligt verk och att siffrorna ingalunda är slumpartade. Han följer med en statistiksajt över populationen i världen och siffrorna beskriver bland annat hur många som föds och dör i olika områden.
– Klätterställningen är för mig ett viktigt objekt från barndomens skoltid. Jag har svår dyslexi och jag lärde mig mera på klätterställningen under rasterna än under lektionerna då jag inte förstod vad som lästes och blev frustrerad och utslängd ur klassrummet. Det här verket är ett sätt att reparera de dåliga erfarenheterna från skoltiden.
Även utskriften med asteriskerna är en hänvisning till utbildning och ord.
– Just händer det ju väldigt mycket i världen och på utskriften kan man se hur asteriskerna attackerar och tävlar med varandra.
Hur han ska använda de två konstverken och käppen under sin performans några timmar senare vill han inte avslöja.
– Käppen har definitivt ett syfte men jag har ännu inga planer för performansen. Fast lite planer har jag nog, men jag vill att objekten ska tala till mig och säga vad jag ska göra.
Ovesäntligheternas kakofoni
Marcus Lerviks kommer att bygga en installation med lampor och video under vernissagen och i rummet längst bak i Galleri Pesula spelas videoinstallationen Down Under på två tv-skärmar. Installationen består av videoloopar där kameran startar i tystnaden nere på sjöbottnen och sakta stiger upp till ytan där en kakofoni av röster bryter ut.
– Ljudet är ett hopkok av röster från olika populära Youtube-kanaler där man talar om skönhet och pengar och om man blir ren om man badar i ett badkar fyllt med ketchup. Oväsentligheter är ju en del av dagens underhållning men i min ålder förstår jag inte riktigt underhållningsvärdet. När kameran åter sjunker ner under ytan blir det tyst och undervattensvyerna framstår som målningar. Undervattensnaturen är orörd och om en amöba råkar komma upp till ytan tror jag inte att den skulle vilja stanna där och lyssna.
Utställningen 1969 visas fram till den 18 september på Galleri Pesula, Pilvilinnavägen 2.
Oskar Skogberg oskar.skogberg@ostnyland.fi