Fullpackat protestmöte mot Östbanan
Ett par hundra östnylänningar trängde sig in i en föreningslokal i Borgå på måndagskvällen. Mötet kan bäst beskrivas som ett protestmöte mot Östbanan, dit också en rikspolitiker och tidigare minister tog sig.
Det är sällan man ser en uppslutning som det här.
Det är måndag kväll, och parkeringen vid Högbacka föreningslokal i Andersböle är tätt packad med bilar. Inomhus är det så trångt att alla inte får plats i salen; några dussin personer försöker i stället sträcka på nacken för att se något genom dörrarna.
Omkring ett par hundra deltagare från hela östra Nyland har trängt sig in i byggnaden, och stämningen är upprörd och orolig.
Temat är den planerade spårdragningen till Borgå och vidare österut – Östbanan – och vad den innebär. Ska hemmen längs dragningen tvångsinlösas? Till vilket pris? När? Var?
Banan polariserar regionen, och här har motståndarna samlat sig. Folkskaran applåderar efter en ytterligare fråga som riktats till Minna Weurlander, Östbanan Ab:s planeringschef. Hon börjar bli trött på stämningen.
– Om det kommer ännu en osaklig kommentar så slutar jag svara på frågor!, säger hon i mikrofonen efter ett antal upprörda och, av allt att döma, missriktade frågor.
Hus och mark
En dryg timme innan mötet börjar slår sig Kicka Lindroos och Peter Stjernberg ner för att förklara läget. De ingår i en arbetsgrupp, bestående av bybor från Borgby, Andersböle och Söderveckoski, som organiserat mötet.
Lindroos och Stjernberg är inte
endast oroliga över vad Östbanan för med sig. De är – som övriga mötesdeltagare, av stämningen att utläsa – kraftigt emot projektet. I vilken grad de representerar andra östnylänningar, exempelvis folk från trakterna kring Borgå centrum, är inte klart.
Lindroos, som bor i Borgby i Sibbo, har granskat kartorna.
– Dragningen riskerar gå rakt över mitt hus. Jag visste att dragningen skulle gå igenom Borgby, men inte just genom mitt hus. Det är en intressant upplevelse att se det, säger hon.
Stjernberg, som bor i Andersböle i Borgå, är pensionerad jordbrukare med utarrenderade marker. Han har noterat tågspåren verkar gå över hans ägor.
– De klyver mina åker- och skogsmarker, och i närheten av mitt hus, säger han.
Lindroos och Stjernberg verkar representera mötesdeltagarna väl: Folk som ogärna ser att hem eller marker förvandlas till tågspår – förvisso i ett läge där den exakta dragningen är osäker.
– Jag skulle säga att 98 procent av byborna längs dragningen är emot Östbanan, säger Stjernberg.
Inte nådiga
Östbanans motståndare talar inte bara om hemmen som blir under tågspåren, utan också om miljön och naturen – klippor och kullar som urgröps och skog och mark som vigs för trafik.
– Och ur Sibbosynvinkel finns det enbart negativa saker med Östbanan. Det finns ingen station, bara spår som går genom landskapet, som mer eller mindre förstörs, säger Lindroos.
Utöver det får ekonomin kritik. Som Lindroos uttrycker det: En mångmiljardsatsning som enligt en ministerieutredning kräver nästan 300 år att betala igen sig.
– För vad då? Borgåbor sparar 20 minuter på resan till Helsingfors.
Också fastigheternas värde väcker oro: Lindroos och Stjernberg påpekar att de alternativa dragningarna innebär att få riskerar att köpa en fastighet i området.
– Det inverkar under de kommande 20 åren. Värdet på fastigheterna sjunker, säger Lindroos.
Stjernberg nickar.
– Det är osäkerheten som hänger i luften.
Arbetsgruppen har gjort en egen karta över dragningarna, en mera detaljerad version än den som planeringsbolaget har, med en skala som visar enskilda byggnader. Man är måna om att kartorna visar potentiella dragningar – projiceringar utifrån bredden på spårdragningen och hur branta kurvor och backar som är realistiska.
Lindroos och Stjernberg har tilltro till skapelserna.
– Vi tror att de kommer nära sanningen. Men det tror jag inte att planeringsbolaget vill medge, säger Stjernberg.
Kritisk riksdagsledamot
Bland deltagarna finns riksdagsledamoten och tidigare försvarsministern Antti Kaikkonen (C), som numera är Sibbobo. ÖN når honom via telefon dagen efter.
– Som invånare i trakten intresserar frågan mig. Det var helt fullsatt där, med folk som verkar vara oroliga över planerna. Och jag förstår oron, säger han.
Han beskriver sig som kritisk till nya stora spårprojekt.
– Deras prislapp är mycket stor i relation till nyttan. Samma kritik riktar jag mot entimmeståget till Åbo. Och dessa projekt är alltid knepiga för sådana vars hem spåren går över. Just mitt hem verkar inte bli under.
Tar du med erfarenheterna från mötet till riksdagen? – Det är viktigt att riksdagen förstår lokala ortsbors oro, att det inte bara finns positiva sidor med spårprojekt som det här.
Ett invånarinitiativ
Deltagarna ställer flera frågor när mötet kommer i gång – om allt från fastigheternas värde till hur och när eventuella tvångsinlösningar förverkligas. Eller varför man sätter miljarder euro på tågtrafik som sparar 22 minuter mellan Borgå och Helsingfors. Ett par frågor om vad det krävs för att stoppa all planering ställs också.
Frågorna riktas till planeringschef Minna Weurlander – Borgå stads representant inhiberade deltagandet på grund av sjukdom – och de möts med applåder från publiken, ibland av skratt. Weurlander försöker förklara bolagets roll, och vad som inte ingår i uppdraget, något som till sist leder till hotet att sluta svara på frågor.
Som avslutning på kvällen meddelar Henrik Svärd, medlem i arbetsgruppen, att man samlar namn för ett invånarinitiativ riktat till Borgåfullmäktige, med målet att staden drar sig ur Östbanan.
Bland de Borgåpolitiker som ursprungligen röstade för deltagande i projektbolaget hittas Elin Blomqvist-Valtonen (SFP). Hon svarar i telefonen på tisdagen.
– Initiativet var nytt för mig. Jag kan förstå att det väcker oro, nu har ju bara tre linjedragningar presenterats. Men en stor del av Borgåborna, cirka 25 procent, pendlar till Helsingfors: Östbanan är vettig för oss i Borgå, och själv tycker jag att Borgå ska delta i bolaget. Jag är för Östbanan, men det är viktigt med en vettig linjedragning.
Innebär samhällsnytta
På tisdagen konstaterar Minna Weurlander att tillställningen var aningen frustrerande.
– Jag accepterar inte personliga angrepp när jag är på jobb. Samtidigt gällde många av frågorna sådant som planeringsbolaget inte arbetar med, som statlig ekonomi.
Själva evenemanget beskriver Weurlander som bra: Det var välorganiserat, och ordningsvakterna man hade bett om var där. Däremot ställer hon sig kritisk till kartorna som de aktiva skapat.
– Jag kunde inte kolla om de var korrekta, men dragningarna var mycket bredare än de blir i verkligheten. På kartorna fanns vägar, och tågspåren blir samma bredd: 70 meter. Och den exakta placeringen är oklar. Deras slutsatser att vissa hus blir under stämmer inte. I nuläget kan man inte säga något om det.
Angående uppslutningen konstaterar Weurlander att det främst verkar ha varit Sibbobor på plats.
– Det verkar som Sibboborna är emot all utveckling, vilket är synd. Jag visste att det skulle komma motstånd där, och det är förståeligt. Sibboborna ser inte fördelarna, bara en dragning som går förbi hemmen, som de inte kan använda. Varför skulle man då understöda projektet? Många har svårt att se nyttan för samhälle och näringsliv.