Hos klubben Maraton är alla välkomna
För bara några år sedan såg framtiden mörk ut för bordtennisklubben Maraton i Borgå. Men med en ny ordförande på plats hittade spelarna tillbaka till klubben som i år firar 75 år.
Vi kräver inte mycket, men att få en egen lokal där borden kunde stå framme hela tiden vore bra. I Borgå finns ju redan ishall och innebandyhall, så varför inte en bordtennishall? Jens Weckström Klubbens ordförande
Bord efter bord står uppradade efter varandra i gymnastiksalen i Vårberga skola. Ett ständigt smattrande ljud hörs när de små bollarna träffas av racketarna. Spelarnas blickar är koncentrerade och viker inte en tum från bollen när den rör sig fram och tillbaka över bordet.
Kaj Blomfelt är en av dem som spelat längst i Maraton, som grundades den 28 mars 1949 av Torolf Karlsson och Pati Spoof. Blomfelt berättar att han fann sporten och Maraton redan i början av 1950talet, men att han då bodde i Pernå och därför även spelade i närområdet. Dagen som byahemmet i Gammelby skaffade en bordtennisbord minns han fortfarande – bordet bidrog till att ett aktivt gäng på tio pojkar började spela och träna flitigt. Under några år på 1970-talet spelade han dessutom i Lovisa Tor.
– Men 1977 flyttade jag till Borgå, och sedan dess har jag främst spelat här i Maraton. Men jag spelar också i andra klubbar, bland annat i Helsingfors och i Turun Toiverit i Åbo, säger han.
Enligt Blomfelt fanns det under hans barndom inte särskilt många sporter att välja mellan: han testade också på friidrott och fotboll, men bordtennisen tog till slut över.
– Ju äldre man blir, desto mer spelar man på säkerhet och plockar poäng på motståndarens misstag. Spelet blir mer defensivt på äldre dagar, säger han.
Trots att Blomfelt är född 1939 spelar han fortfarande bordtennis flera gånger i veckan.
– När vi spelar dubbel har jag varit med om att jag under ett och samma träningspass hämtat bollen runt tretusen gånger. Jag har alltså böjt knäna lika många gånger! Det är träning som man inte ens märker.
Egen hall på önskelistan
En bit från spelarna står Maratons ordförande sedan nio år tillbaka Jens Weckström och följer med spelarnas framfart. Han började själv spela bordtennis i början av 1980-talet, men den här kvällen kan han inte spela själv på grund av en benskada. Enligt honom var Maratons verksamhet väldigt liten när han tog över ordförandeskapet. På 1980-talet hade Maraton som bäst ett hundratal medlemmar, 2015 var antalet nere vid åtta.
– Vi har bland annat ordnat bordtennisskola för barn och ungdomar, och sakta men säkert har fler och fler börjat spela i Maraton, nu har vi drygt 30 medlemmar. Numera har vi många vuxna som spelar här, både sådana som har börjat i vuxen ålder och de som hittat tillbaka till sporten, säger han.
– Jens gör allt, utom honom blir det inte till något. Vi låter honom inte sluta som ordförande, säger Blomfelt.
– Jag har hand om bokslutet, olika understödsansökningar och så vidare. Och juniorer behöver inte vara rädda för att inte hitta någon
att spela med – jag spelar fast hela kvällen om det behövs, säger Weckström.
Även om Maraton och dess spelare trivs i Vårberga skolas utrymmen är det ett faktum att klubben lider av utrymmesbrist. Varje gång det är dags för ett träningspass måste borden dras fram och senare ställas tillbaka i förrådet. Och när skolan stänger för sommarlov är det svårt att få spelturer någon annanstans.
– Vi skulle verkligen behöva en egen bordtennishall. Vi kräver inte mycket, men att få en egen lokal där borden kunde stå framme hela tiden vore bra. I Borgå finns ju redan ishall och innebandyhall, så varför inte en bordtennishall? Överlag ser läget illa ut för racketsporter som bordtennis, tennis och badminton, säger Weckström.
Aldrig för sent att börja
Vid ett av borden är Leif Wickholm och Cara Hjelt upptagna av slå bollen över nätet. De berättar stolt att de började spela bordtennis som 73-åringar.
– Jag frågade Leif om jag vågade ringa Jens och se om vi fick börja spela, säger Hjelt.
Hon vågade, och sedan dess har de tränat med Maraton två gånger i veckan, och beslutet att ta sig an en ny hobby ångrar de inte.
– Det är trevligt att ha något roligt att se fram emot varje vecka. Och vi har faktiskt lärt oss spela, säger Hjelt.
– Det här är ett av de bästa beslutet jag har tagit i livet. Jag har till och med tagit FM-guld i 40-år i lag för herrar efter att jag började spela för några år sedan, säger Wickholm.
– Då kom han hem stolt som en tupp! säger Hjelt.
Taisto Penttinen är en av Maratons äldsta spelare, och han halar fram ett tjock häfte ur sin väska. I häftet har han sparat alla tidningsurklipp om Maraton: det första och äldsta är från 1956.
– Jag började spela som 13-åring, och nu är jag 85. I sommar ska jag delta i VM för veteraner i Rom, det kommer bli varmt, säger han.
Han är övertygad om att bordtennis gjort mycket gott för honom under alla år.
– Jag skulle nog inte stå här annars. Bordtennisen har sett till att jag hållit mig i skick. Återhämtningen går lite långsammare nu,
men jag tror nog att jag kan fortsätta några år till. Skaderisken är ju liten, säger han.
I maj blir det fest
Penttinen får medhåll av Kari Kekäläinen och Janne Hassinen, som båda två menar att bordtennis gör gott för både kropp och knopp.
– Bordtennis är bra för ryggen och håller kroppen i trim. Och så är det en social sport, och det är roligt. Det är viktigt att alla åldrar finns representerade, säger Kekäläinen.
– Här får man träffa människor i olika åldrar och lära sig något nytt. Bordtennis är dessutom bra för hjärnan, som spelare måste man tänka lite, säger Hassinen.
Weckström sveper med blicken över alla bord och spelare. Då och då böjer han sig ner för att plocka upp en boll som flyger förbi honom.
– Jag har varit med i Maraton i över 40 år, så det är klart att det känns bra att fira jubileum. Den 18 maj är det meningen att vi ska fira med någon slags fest, och då är alla nya och gamla spelare välkomna, säger han.