Heikki Vestman upprepar bara tomma fraser

Tråkigt att regeringen kommer med ideologiskt betingade pseudoreformer som inte har koppling till landets konkurrenskraft. Som bekant plockas russinen ur den fiktiva ”Nordiska modellen”.

Heikki Vestman upprepar regeringens tomma fraser om de s.k. arbetsmarknadsreformerna i Östnyland den 26.3. 24. År 2009 satt jag i ett mötesrum tillsammans med hela personalen på ett mindre it-företag och kom överens om lönesänkningar för att rädda firman efter finanskrisen. Vi lyckades. Något år senare i ett annat medelstort företag blev en stor del av personalen överkörd när en allmän avtalsförhöjning delades ut till ett fåtal meriterade personer. Inte så lyckat.

Det har inte framkommit att regeringens planer skulle skapa processer som leder till goda resultat. Vem skriver under avtalen, hur bindande är de, existerar det en procedur att lösa avtalskonflikter, gäller avtalen alla yrkeskategorier som skall rösta om att hur avtalen skrivs?

Finlands ekonomiska situation är rätt prekär – något som finansministeriet lyckades göra till valfråga i riksdagsvalet. Därför är det tråkigt att regeringen kommer med ideologiskt betingade pseudoreformer som inte har koppling till landets konkurrenskraft. Som bekant plockas russinen ur den fiktiva ”Nordiska modellen”. Man glömmer t.ex. arbetstagarrepresentationen i företagen och arbetslöshetsunderstöd.

I motsats till vad Vestman säger kommer de nya lagarna att urvattna möjligheterna till effektiva strejkåtgärder. Detta sker genom att begränsa den privata avtalsrätten, så att exportinriktad industri blir riktgivande för övriga yrkesgrupper. I praktiken kvinnodominerade branscher som pedagogik, småbarnspedagogik, sjuk- och hälsovård samt handel. Det här körs igenom så att riksförlikningens förlikningsförslag censureras baserat på exportindustrins avtalsnivå. Inget kvarstår av arbetsmarknadsmekanismerna.

Vestman upprepar onyanserat påståendet att politiska strejker riktar sig mot riksdagen. Politiska strejker är en avgörande del av åsikts- och yttrandefriheten för löntagarna, via fackorganisationerna som representerar oss. Regeringen vill begränsa åsiktsfriheten med en blygsam enkel majoritet. Man kan även invända mot det demokratiska i ett regeringsprogram som inga väljare kunde förutse. Slutresultatet hade säkert blivit ett annat om planerna på en karensdag hade varit kända.

Demokrati förutsätter att väljarna vet vem och vad partierna representerar. I november överräckte Företagarna i Finland en lista över ”onödiga” normer som man vill ha bort till finansministern. En av rubrikerna är ”Slopa konsumentlagstiftningens Finlandstillägg” (min översättning). Vill företagarna ha vetorätt över lagstiftningen (som Vestman ondgör sig över), eller bara leva i den politiska gräddfilen?

Det blir intressant att se hur Heikki Vestman agerar som ordförande för grundlagsutskottet där regeringen har majoritet. Andra ordförande är Vilhelm Junnila vars sympatier kan studeras på Wikipedia.