Nya kullerstenar blev en mardröm
Prästgårdsbacken är känd för sin idyll med små villor och måleriska trädgårdar. Men i verkligheten störs en del invånare oavbrutet av oljud, damm och fortkörning. Problemen började för tre år sedan – varför staden inte vill korrigera felet förstår inte in
Det är en solig men sval tisdagseftermiddag på Prästgårdsbacken. På träden kan man skönja gröna små skott, ett första steg mot sommarens lövdräkt. Ylva Holländer och Tapani Pakarinen står vid korsningen av Andersasvägen och Gamla Kungsvägen och tittar på kullerstenarna som stört dem dagligen sedan 2021.
Vad som är problemet i ett så här pittoreskt grannskap skulle kunna förbli helt oklart för en förbipasserande om inte paret skulle stå vid problemet och berätta om det.
– Det är förskräckligt. Här kör oavbrutet bilar, både stora och små och med släp. Man behöver inte sakta in för kullerstenarna utan det är bara att köra på. Oljudet dånar och får huset att skaka och vi blir störda både dag och natt. Dessutom dammar det och nu när det blir sommar så behöver vi ha fönster på glänt både dag och natt, och då får vi in dammet, säger Holländer. Att husen skakar stör också. – Man hör hur glasen klirrar i skåpet när bilar kör förbi, säger Pakarinen.
Autostrada med hög hastighet
År 2021 grävde staden upp gatorna för att byta ut de gamla vattenrören mot nya. I samma veva förnyades kullerstenarna, vilkas syfte är att få fordon att sakta in på detta småhusområde där hastighetsbegränsningen är 30 kilometer i timmen.
– De gamla stenarna var fyrkantiga och flata och lagda med en upphöjning, man var tvungen att sakta in. Men vid de här stenarna så måste folk inte bromsa in alls, utan de kör på med samma fart, säger Holländer.
Hon uppskattar att folk kör 40, 50 och till och med 60 kilometer i timmen i kvarteren på området.
– Drottninggatans nedförsbacke är en riktig autostrada. Där finns inga kullerstenar så där får bilisterna upp en riktig god fart ända ner till Jernbölevägen.
Under den trekvarten som Borgåbladet står vid korsningen passerar en stor mängd fordon: personbilar, personbilar med släp, skåpbilar i olika storlekar, fullastade flakbilar och till och med lastbilar. Därtill passerar flera skolbarn på cyklar.
– Och nu är klockan bara två på eftermiddagen, vänta tills den blir fyra, säger Holländer.
Holländer har också talat med grannar längre in i kvarteret om saken.
– De trodde att det här oljudet kom från en byggarbetsplats. Det säger något om hur det låter, säger Holländer.
Gatuplanen uppfylls inte
I fjol våras fick det vara nog. Tillsammans med några grannar skrev Holländer och Pakarinen ett meddelande till staden om problemen som de nya kullerstenarna orsakade. Borgåbladet har tagit del av brevväxlingen mellan grannarna och staden.
I grannarnas första text till staden från maj 2023 kan man läsa om de problem som invånarna för fram: det nya kullerstenarna orsakar buller som hörs ända in i husen, de dammar och husen på området vibrerar då bilar kör förbi.
Kommuntekniken svarar på följande vis:
”Hej, tack för att ni tagit kontakt! Gatudammet försvinner då gatorna städas på våren. Kullerstenarna är installerade för att få trafiken att sakta in. Vänliga hälsningar, Kommuntekniken”.
– Vad är det för ett svar? Man känner ju sig helt hjälplös, säger Holländer.
– Svaret känns nedvärderande. Vi hade inte kommit med tekniska lösningar till staden, för vi tänkte att de har bättre sakkunskap än vi. Men de kanske trodde att vi menade att vi inte vill ha några kullerstenar alls. Det menar vi inte, men så
som beläggningen är genomförd så uppfylls inte gatuplanen som de själva hänvisar till: här körs inte 30 kilometer i timmen och trafiken stör invånarna.
Pakarinen säger att om de berörda på staden själva skulle besöka stället så skulle de kunna se bristerna.
– Om man till exempel skulle lägga till en upphöjning före kullerstenarna så skulle bilisterna vara tvungna att sakta in, då skulle gatuplanen fylla sitt syfte.
Vårt liv, vårt hem
Den del av vägen som bara är belagd med asfalt är vårstädad men inte området med kullerstenar. Bland kullerstenarna finns det gott om grus och sand, det som sedan dammar och pyr varje gång en bil kör över.
– Om man saltade kullerstenarna så skulle det kanske inte damma så mycket, säger Pakarinen.
Nu fasar paret för den tredje sommaren vid korsningen.
– Här finns många gamla hus som renoveras på sommaren och då ökar antalet skåpbilar och bilar med släp.
Holländer har flera gånger försökt få kontakt med de ansvariga på staden.
– Men de svarar ju inte i telefon! Man vill inte skälla på dem, och de är säkert överarbetade, men inte får det vara på det här sättet. De är ju ansvariga för sina beslut och man måste kunna rätta till saker om det blir fel.
Pakarinen har lämnat in en ny skrivelse till staden där han mer specifikt beskriver problemet och vad som kunde hjälpa: en upphöjning före kullerstenarna och saltning av kullerstenarna. Då skulle en helt ny gatuplan inte behövas.
Pakarinen säger att han nog kan förstå stadens reaktion.
– Det är humant att inte villa erkänna misstag. Men i det här fallet har staden inte följt upp sitt arbete, det finns ingen kvalitetskontroll och tanken bakom gatuplanen uppfylls inte.
Holländer konstaterar att området är ett känsligt och gammalt
bostadsområde, och gatorna är många barns skolväg.
– Det här handlar om vårt liv, om vårt hem. Hur kan man låta bli att engagera sig? undrar Holländer.
Ansvarskyfflande och små resurser
Holländer och Pakarinen samlade in 28 namn och lämnade in invånarinitiativet till staden. I oktober 2023 svarade trafikplaneringschefen Hanna Linna-Varis på invånarinitiativet (se faktaruta).
Över telefon säger Linna-Varis att invånare på området själva har önskat sig hastighetsdämpande trafikarrangemang.
– I vanliga fall så dämpar kullerstenar hastigheten. Men det är besvärligt på så vis att vilka dämpande arrangemang man än har så kan de orsaka vibrationer.
Utreder staden just nu hur man kan ordna med en lugnare trafik på annat vis än med kullerstenar?
– Det utreds inte just nu, vi har inte resurser. Ärendet hänger med på vår arbetslista, om vi får mer personalresurser så kan vi återkomma till det. Att ändra på den nuvarande gatuplanen skulle kräva mycket arbete och tid.
Vad borde invånarna göra härnäst då?
– De kan till exempel be polisen komma och övervaka hur hastigheterna följs. Man skulle kunna ändra på hastighetsbegränsningen, men jag tror inte det skulle hjälpa att sänka den ytterligare till 20 kilometer i timmen.
Ge respons via webben
Keijo Lehtikangas är underhållschef för Borgå stad, han konstaterar att om det körs fortkörning på området så är det ett problem för beboeligheten och för trafiksäkerheten.
Vad borde invånarna på området göra då?
– De får gärna komma med konkreta förslag på lösningar i sina invånarinitiativ,
nd och ta kontakt med staden via stadens responskanal på webben alltid då ett problem uppkommer.
Lehtikangas säger att då gatorna nu har vårstädats så borde dammandet minska.
– Men helt dammfritt blir det aldrig då man bor vid en gata. Att salta kullerstenar är problematiskt för det bryter ner natursten på sikt. I Gamla stan använder vi den nya maskinen Tromb på kullerstenarna, den rengör med lufttryck. Kanske den kunde användas också på detta område, säger Lehtikangas.
Skulle en upphöjning i marken motverka fortkörning vid kullerstenarna?
– Upphöjningar kunde fungera, men de är problematiska vintertid för snöplogarna, de kan orsaka skador på bilars undersida och de är dyra. En upphöjning på det här området skulle i prisklass röra sig kring 10 000 euro styck. Sedan är det en annan fråga om vad museiverket säger om upphöjningar på ett historiskt område.
Är det rimligt att invånare på Prästgårdsbacken ska leva i oljud i sina hem och att husen vibrerar då bilar kör på kullerstenar?
– Förstås inte. Men jag börjar inte uppskatta vad som är rimligt och vad som inte är det. Kullerstenar leder alltid till att marken skakar mer än med asfalt. Det finns vibrationsmätare som mäter hur mycket marken vibrerar, och det finns normer för vilka värden som är acceptabla.
Lehtikangas konstaterar att bilisterna bör följa hastighetsbegränsningar och att staden inte kan övervaka alla bilister.
Man vill inte skälla på dem, och de är säkert överarbetade, men inte får det vara på det här sättet. De är ju ansvariga för sina beslut och man måste kunna rätta till saker om det blir fel.