Jere räddade Petris liv när han fick hjärtstillestånd i simhallen
På tisdagen delade räddningsverket ut ett hedersdiplom till Borgåbon Jere Häggman för hans exemplariska agerande när det inträffade ett allvarligt sjukdomsfall i Borgå simhall.
Måndagen den 18 mars kommer att sitta för evigt i Jere Häggmans minne. Det som började som ett vanligt besök till simhallen tillsammans med hans sexåriga dotter tog plötsligt en dramatisk vändning.
– Vi befann oss i bubbelpoolen, min dotter simmade och dök. Jag tror att det var sex till åtta andra personer i bassängen, inleder Häggman sin historia.
En av de andra i bubbelpoolen var Petri Antila, som till dess var okänd för Häggman.
– Jag lade märke till att Petri knyckte till och sjönk under vattenytan för en knapp sekund. Jag sa genast till min dotter att hon skulle sitta kvar på sin plats innan jag närmade mig Petri. Jag gick riktigt nära och frågade om allt är OK.
Häggman märkte genast att något var på tok.
– Jag försökte ta reda på om han led av epilepsi eller något liknande. Svaret var nej, så jag frågade om han kan stiga upp. När han inte kunde röra på sig insåg jag allvaret i situationen, säger Häggman.
Det kom fram att Antilas son deltog i simskolan, så Häggman bad två män som hade blivit kvar för att hjälpa att meddela simskoleläraren om vad som pågick. I bubbelpoolen fanns också en pappa och hans son som snabbt hämtade en simövervakare.
– Jag minns att jag var orolig över hur min dotter skulle reagera, men hon höll sig lugn och väntade vid trapporna medan situationen fortsatte, säger Häggman.
Efter några minuter tappade Antila medvetandet.
– Jag insåg att han inte andades. Han reagerade inte heller på smärta. Simövervakaren ringde 112 och tillsammans med några andra hjälpare lyckades vi få upp honom ur bassängen.
Häggman påbörjade återupplivningen genast.
– Efter cirka 20 tryck började Petri kippa efter andan. Jag kollade att hans tunga inte hade hamnat i luftvägen. I det skedet bet han mig i fingret, vilket han senare bett om ursäkt för.
cirka 20 tryck till anlände en ytterligare simövervakare som tog över återupplivningen.
– I det skedet for mitt fokus tillbaka till min dotter. Det sista jag såg innan vi gick i väg var att de börjat ge honom stötar med en defibrillator, säger Häggman.
Väckte oro
När han kommit hem fortsatte Häggman grubbla över det skedda. En liten lättnad kom när hans fru anlände hem med besked att hon hade sett Finhems läkarhelikopter vid simhallen.
– Det var ett bra tecken, tänkte jag.
Sedan var han i kontakt med simskoleläraren som kunde berätta att Antila hade lämnat simhallen vid liv.
Nästa dag fick han beskedet att Antila hade överlevt och att allt stod bra till i sjukhuset.
Efter några dagar fick Jere HäggEfter man direkt kontakt med Petri Antila via textmeddelanden.
– Det kändes viktigt eftersom det då blev konkret att han var i skick.
Två veckor senare ordnade de en lunchträff tillsammans med sina familjer.
– Det råkade sig att våra barn är i samma ålder, säger Häggman.
Evigt tacksam
Jag minns att jag var orolig över hur min dotter skulle reagera, men hon höll sig lugn.
Jere Häggman
Några månader senare träffas Häggman och Antila igen utanför räddningsstationen i Borgå. Antila ville vara med när Häggman premieras för sitt exemplariska agerande som högst troligtvis räddade hans liv.
– När jag kvicknade till berättade akutvårdarna att mitt hjärtstillestånd hade varat i 13 minuter. Lyckligtvis ledde det inte till några bestående skador, säger Antila.
Han är evigt tacksam till alla sina räddare.
– Jag brukar spela Lotto med attityden att det bara är en tidsfråga innan jag vinner. Men jag tror nog att det här räknas som en lottovinst i sig. Sjukdomsfallet hade kunnat inträffa när som helst. Vilken otrolig tur att det råkade ske där det fanns flera personer som agerade väldigt snabbt. Om det till exempel hade skett dagen innan när jag vandrade i skogen hade jag knappast suttit här och berättat den här historien i dag, säger Antila.
Här flikar även akutvårdaren Mikko Kuivalainen in.
– Det måste understrykas hur avgörande det är att första hjälpen påbörjas så snabbt som möjligt. Nu för tiden verkar det tyvärr bli allt vanligare med en sorts likgiltighet: att folk bara går vidare trots att någon behöver hjälp, säger Kuivalainen.
Häggman och Antila nickar och fortsätter på samma spår.
– Vi hoppas att vår historia kan sänka på tröskeln för andra att hjälpa om de plötsligt råkar ut för en nödsituation, säger Antila.