Om det värsta händer är undersergeant Oona Johansson redo
Att snabbt kunna hjälpa till då det krisar lockade Oona Johansson till lumpen. Hon gjorde sin militärtjänst i ett års tid och blev undersergeant med uppdraget att i krigstid leda en medicinalgrupp.
Jag har själv vuxit som människa, fått upplevelser som jag inte skulle kunna få någon annanstans.
Det var inte en långvarig dröm för Oona Johansson, utan en tanke som kom smygande.
– Min bror ryckte in i militären sommaren 2021 och jag körde dit honom och hämtade hem honom ett par gånger under de nio månader han gjorde sin värnplikt.
Johansson satt i bilen och fann sig själv tänka på hur militärtjänstgöring skulle ge henne ett äventyr och uppgifter som hon inte skulle få annanstans.
– När gymnasiestudierna närmade sig sitt slut så ville jag ha ett mellanår. Jag tänkte att varför inte göra militärtjänstgöring – det är nu eller aldrig.
Sagt och gjort. Hon inledde sin militärtjänstgöring i kontingent 1/ 2023: hon började i januari och avslutade i december med papper i handen som undersergeant.
Det medicinska lockade
Oona Johansson har alltid vetat att hon vill jobba inom sjukvård.
– Jag gillar akut sjukvård och drömmer om att jobba i ambulans. Därför ville jag också ha en militär utbildning som är inriktad på medicin.
Om det skulle bli krig, så skulle Johansson uppdrag vara att leda en medicinalgrupp.
– Om en soldat blir skjuten kommer hen först till vår grupp. Vi sköter det mest akuta: vårdar sår, sätter tryckförband, ger sprutor och medicin. Från vår punkt, EHP (ensihotiopaikka, plats för akutvård), förs soldaten vidare till en station med mer omfattande sjukvård, EHAS (ensihoitoasema, en station för vård).
Den medicinska utbildningen, om hur man fysiskt sköter skadade, fick Johansson i Säkylä vid Björneborgs brigad. Största delen av sin militärtjänstgöring gjorde hon vid Nylands brigad i Dragsvik.
Då Johansson talar om sitt år kommer mycket finsk vokabulär upp, men så är också militärspråket finska. Att tjänstgöringen gick på finska var inget problem för Johansson eftersom hon är tvåspråkig. Hon är uppvuxen i Haiko och har gått skolan på svenska i Borgå.
Könsuppdelningen i militären var inte särdeles jämn.
– I Dragsvik var vi kanske tio kvinnor som började samtidigt som jag, men i Björneborg utgjorde kvinnorna kanske en fjärdedel.
Tycker du att fler kvinnor borde gå milin?
– Det borde inte vara obligatorisk värnplikt för kvinnor. Det finns så många kvinnor som uppdragen inte skulle passa för, de skulle dra ner på nivån. Det gäller visserligen också en del män.
Johansson skulle hellre se obligatoriskt uppbåd.
– Det skulle öppna ögonen för många, vad tjänstgöring för sitt land är. Jag har själv vuxit som människa, fått upplevelser som jag inte skulle kunna få någon annanstans. Jag uppskattar små saker som att få tvätta händerna i en lavoar, sova i ett torrt och varmt rum.
Om det värsta händer är undersergeant Johansson redo.
– Jag vill ställa upp för mitt land, jag vill absolut inte stå och titta på när de andra far och krigar.
Natoövning med amerikaner
Då Johansson sökte in till militären var det fred i Europa och Finland hörde inte till Nato. Men så anföll Ryssland Ukraina i februari 2022, och i april 2023, mitt i Johansson militärtjänstgöring, blev Finland medlem i Nato.
– Det väckte nog en hel del stressade tankar när det hände så nära oss, krig kändes plötsligt mer verkligt. Jag tänkte att nu när jag rycker in så kommer jag ju att vara med sedan om det händer något. Men jag tänkte också att det här är en perfekt tid att rycka in, för nu kan jag ju hjälpa om det behövs.
Under Johanssons militärtjänstgöring kom amerikanska styrkor till Nylands brigad för att öva i två månader, och även Johansson samarbetade med dem.
– För mig gav Natomedlemskapet mer trygghet – vi är inte ensamma, vi har någon som stöttar, men vi ska också stötta andra.
Om det behövs är Johansson redo att rycka ut i Natostyrkor.
– Bland amerikanerna var en tredjedel kvinnor, de var äldre och de var utbildade läkare och sjuksköterskor. Så nog märkte man en skillnad, vi var ju tonåringar som var där för att lära oss.
Milin är som dagis med vapen
Det bästa med militärtjänstgöring säger Johansson att är gemenskapen och samhörigheten, hon har fått nya vänner för livet under sitt år. Hon ångrade aldrig sitt val – men visst fanns det tunga stunder, som under en skogsövning i underofficerskursen.
– Vi fick order på nytt och på nytt om att slå upp tält och sedan ta ner tält och flytta på EHP och EHAS. Vi hade varit fyra dagar i skogen, det var dåligt väder, alla var trötta, och klockan fyra på natten fick vi igen order om att packa ihop och flytta oss. I ösregn.
Före och efter sin militärtjänstgöring har Johansson jobbat som ambulerande barnskötare på ett daghem i Borgå.
– Vi skämtade då vi var undersergeanter att milin är som dagis men med vapen. Som chef i militären har man liknande uppdrag som skötare på dagis: man ska hålla koll på många som springer åt olika håll, hålla koll på att de har rätt utrustning, att de är på rätta platser och gör rätta saker.
På hösten väntar studier till sjukskötare, men Johansson vill byta inriktning så att hon blir första vårdandställd eller akutvårdare, alltså en som jobbar i ambulans.
På lite längre sikt planerar Johansson att jobba ett år på Finlands krishanteringsstyrka i Libanon.
– När jag har gjort värnplikten så är det min plikt att rycka ut om det behövs, och då vill jag vara så väl förberedd som möjligt.