Julia Mäkkylä ser världen ur olika vinklar
Med novellsamlingen Vinklar visar Julia Mäkkylä att hon på sikt kommer bli en författare att räkna med.
Julia Mäkkylä
Vinklar
Utgiven 2024 på Schildts & Söderström
159 sidor
År 2023 nominerades Julia Mäkkyläs första novellsamling Apelsinfågeln till Svenska Yles litteraturpris. Nu är hon aktuell med en ny bok. Vinklar är en samling noveller som både fascinerar och förvånar.
Mäkkylä kombinerar alldagliga fenomen med absurda händelser och perspektiv. Resultatet är en samling berättelser om kärlek, liv, död, yta och djup vilken ofta överraskar och trollbinder läsaren.
Innehållet i Mäkkyläs novellsamling är i regel intressant och underhållande, men eventuellt en aning ojämnt. Att alla åtta noveller inte håller riktigt samma nivå är å andra sidan inte förvånande. Det viktiga är att alla på något plan håller måttet och att de flesta läsare med säkerhet hittar något att uppskatta och njuta av i samlingen.
En sak som bidrar till läsupplevelsen är språket. Som läsare lägger jag i regel inte märke till det förutom vid de få tillfällen då berättandet haltar eller formuleringar känns krystade. Att jag snubblar sker ändå inte ofta. Vinklar framstår huvudsakligen som ett skickligt och gediget bygge.
Bra på att skapa absurda berättelser
Ett gott exempel på Mäkkyläs förmåga att skapa absurda berättelser som samtidigt känns trovärdiga finner läsaren i den inledande novellen ”Riktiga vinklar” som handlar om två män som möts på ett exklusivt hotell. Den ena har nyligen blivit singel, den andra har ett märkligt livsprojekt.
Den ena söker riktning och mening i livet, den andra finner mening i strävan efter att få skåda kvinnors rumpor ur en alldeles specifik vinkel. I krocken mellan de här två liven och världarna, i det den
nd säger om vad människor ofta vill finna mening i och de märkliga saker som till slut kan kännas meningsfulla, finns något som känns sant.
En novell där Mäkkylä använder språket på ett imponerande sätt är ”Från andra sidan näckrospaviljongen” där författaren, med en språklig självsäkerhet som för tankarna till Jonas Hassen Khemiris tidiga texter, visar hur högmod ofta går före fall.
Här finns den seriedejtande huvudpersonen med tveksam människosyn, bristande självdistans och orealistisk självbild, och här finns karaktären som till slut hämnas och sätter huvudpersonen på plats. I novellen undersöker Mäkkylä vad som händer då rollerna plötsligt blir ombytta och den som är van vid att ha övertaget hamnar i underläge.
Läsupplevelse som roar och väcker tankar
Min personliga favorit bland novellerna i Vinklar är ”Bortspolning”. Den är en mästerlig gestaltning av det fullkomligt absurda som sker hos en människa som drabbas av sjuklig avundsjuka. I den här novellen lyckas författaren tränga sig in skallen på en svartsjuk huvudperson. Genom att stegra missförstånden, hopa överdrifterna och påtala absurda associationsvägar visar Mäkkylä hur märklig svartsjukan egentligen är som fenomen.
Samtidigt innehåller även den här novellen element som inte tillför särskilt mycket. Det mest påtagliga är berättaren som regelbundet talar till läsaren. Greppet ger egentligen inget mervärde och skapar till exempel inte ett intryck av en pågående dialog med någon som finns inne i fiktionen, men utanför texten.
Mäkkylä visar med novellsamlingen Vinklar att hon har stor utvecklingspotential och att hon på sikt kommer bli en författare att räkna med. För detta talar inte minst den obestridliga förmågan att skriva berättelser som samtidigt är underhållande och djupt mänskliga.
De absurda vinklar ur vilka Mäkkylä skildrar livet bidrar till en läsupplevelse förmår roa och väcka tankar och mycket mer än så kan man inte begära av en bok.