Pas­se­rat bäst fö­re-da­tum?

Västra Nyland - - Ledare - Ka­ta­ri­na von Nu­mers-Ek­man är mo­dersmåls­lä­ra­re och för­fat­ta­re.

Ål­ders­dis­kri­mi­ne­ring­en i för­sla­get är för­vå­nan­de.

Att sät­ta en ål­ders­gräns för när män­ni­skor in­te läng­re ska få sä­ga sin åsikt skul­le stå i strid med hur en de­mo­kra­tisk för­e­ning fun­ge­rar.

I sin ko­lumn Vit do­mi­nans i HBL (25.5) skri­ver Sol­veig Ar­le om hur vår syn på vad som är re­le­vant och vem som är kom­pe­tent for­mas av en livs­lång an­pass­nings­pro­cess. Hon be­skri­ver hur svårt det är att gö­ra upp­ror mot nå­got som for­mat vem vi är och hur vi tän­ker, men po­äng­te­rar att det är värt be­svä­ret. Hen­nes text hand­lar om att en pa­nel med ba­ra vi­ta är li­ka pin­sam som en med ba­ra män. Den får mig att dra pa­ral­lel­ler till de­bat­ten om huruvi­da Han­dels­gil­let bor­de ta in kvinn­li­ga med­lem­mar el­ler in­te.

Många har re­a­ge­rat på en mans­chau­vi­nis­tisk kom­men­tar som ytt­ra­des på gil­lets mö­te den 7 maj och som Ma­ria Gestrin-Hag­ner ci­te­rar i sin ar­ti­kel i HBL. ”Dess­utom tror jag in­te att det skul­le va­ra så un­der­bart att sit­ta här med en mas­sa gam­la tan­ter”, sä­ger en av gil­le­brö­der­na och ut­tryc­ker där­med en över­ty­gel­se om att äld­re kvin­nor in­te skul­le ha nå­got att bi­dra med i verk­sam­he­ten, som en­ligt stad­gar­na går ut på att främ­ja det in­hems­ka nä­rings­li­vet och be­ford­ra gott kam­rat­skap och säll­skap­ligt um­gänge.

Till dem som re­a­ge­rat på kom­men­ta­ren hör Six­ten Kork­man och Le­ni­ta Ai­risto, som bå­da med­de­lat att de in­te läng­re står till för­fo­gan­de för Han­dels­gil­let. Och det är ut­märkt att de sig­na­le­rar att en så för­akt­full at­ti­tyd in­te är ac­cep­ta­bel. Synd ba­ra att Ai­risto i sin helt be­rät­ti­ga­de upp­rörd­het än­då själv lå­ter för­akt­full i in­ter­vjun i HBL (17.5) och där­för del­vis drar un­dan mat­tan för sitt re­so­ne­mang.

Ai­risto sä­ger att Han­dels­gil­let be­hö­ver en un­derav­del­ning ”för dem som har bli­vit så gam­la att de in­te förstår bätt­re”. I mi­na öron lå­ter det som ett hemskt för­slag. Att sät­ta en ål­ders­gräns för när män­ni­skor in­te läng­re ska få sä­ga sin åsikt skul­le stå i strid med hur en de­mo­kra­tisk för­e­ning fun­ge­rar. Var skul­le den grän­sen gå? Vem skul­le vil­ja sit­ta och be­stäm­ma att de äld­re kam­ra­ter­na nu bli­vit så gam­la att de­ras syn­punk­ter in­te läng­re är vär­da att lyss­na till? Och vil­ka klo­ka per­spek­tiv på verk­sam­he­ten skul­le gå för­lo­ra­de om man för­pas­sa­de alla de äld­re till en ned­tys­tad un­derav­del­ning?

Jag vet in­te vil­ka sam­man­slut­ning­ar Ai­risto hän­vi­sar till när hon sä­ger att det bru­kar fin­nas ål­ders­grän­ser för med­lem­skap ”så att de vars bäst fö­re-da­tum har pas­se­rat in­te läng­re kan på­ver­ka”. Men me­ta­fo­ren hon an­vän­der gör re­so­ne­mang­et än­nu otrev­li­ga­re. Ett bäst fö­re-da­tum som pas­se­rat ska­par bil­den av en pro­dukt som härsk­nat, bli­vit obruk­bar och mås­te släng­as.

Ål­ders­dis­kri­mi­ne­ring­en i för­sla­get är för­vå­nan­de ef­tersom Le­ni­ta Ai­risto själv är ett ex­em­pel på att man kan va­ra en ak­tiv och kun­nig sam­hällspå­ver­ka­re långt ef­ter van­lig pen­sions­ål­der. Men det vi­sar väl att Sol­veig Ar­le har rätt i att det är svårt att gö­ra upp­ror mot si­na in­van­da tan­kar om vad som är re­le­vant och vem som är kom­pe­tent.

Kanske vi så små­ning­om ser li­te fler pa­ne­ler där ock­så gam­la män­ni­skor får ge ut­tryck för si­na er­fa­ren­he­ter och sin ana­lys av sam­häl­let? Och bak­åt­strä­van­de chau­vi­nis­ter finns ju för­res­ten i många ål­ders­grup­per, in­te alls ba­ra bland de äld­re.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.