Tor Sundströms tur att börja från ruta ett
RASEBORG Efter femtioett år i sin bransch i Ekenäs, tycker glasmästare Wiking Werner det är dags att trappa ner. Tor Sundström och nya företaget Raseborgs glas fortsätter där han har slutat, men på ny adress. Wiking Werner började i tiden jobba för pappa Axel, sin egen blev han 1972 och i glasmästeriet i Garagekvarteret i Ekenäs flyttade han in 1976.
Inte att undra på att det bland hans kunder på senare tid har kunnat finnas barnbarn till kunder som brukade anlita hans far!
Många kunder har han följdriktigt kommit att uppfatta som familjebekanta, så att Wiking Werner kommer att sakna just sina kunder gör han alls ingen hemlighet av. ”Fysiskt tungt” Men ett halvt sekel är ett halvt sekel.
– Det här jobbet börjar bli för fysiskt tungt för mig. Glas är tungt, man får lov att bära och lyfta, konstaterar han, och noterar att glaset vanligen skall bäras uppför trappor varefter men går tomhänt ner igen.
Helt drar Wiking Werner i alla fall inte sig tillbaka. I en källarlokal vid Långgatan kommer han fortsättningsvis att syssla med arbeten i tiff anyteknik och med inramningsjobb.
Och – så har han lovat att ställa upp som mentor för sin efterträdare, Tor Sundström som var processarbetare vid Koverhar och som då han blev arbetslös i och med FN-steels konkurs beslöt att bli sin egen i glasmästeribranschen. Bror i branschen Med den är Tor Sundström inte helt obekant. Hans bror driver glasmästeri i Hangö, där har han hoppat in vid sidan av sitt ordinarie jobb.
Nu har han av Wiking Werner köpt den utrustning och de fordon som behövs för att komma i gång och etablerat sig med företaget Raseborgs glas i före detta Kasslers fabriksfastighet
Glasmästerifastigheten i Garagekvarteret, som tills vidare står oanvänd, skulle ha varit för stor för ett enmansföretag, uppskattar både han och Wiking Werner. Hundraåttio kvadratmeter arbetsutrymme och lager i den forna fabriksfastigheten är mera lagom. Roligt, krävande Där blir det nu att fi nslipa kunnandet.
Tor Sundström gör klart att han visst hanterar både glasskärare och kittkniv redan nu. Men det är klart, lika mycket erfarenhet som sin företrädare i ämbetet har han naturligtvis inte, vilket i sin tur kan betyda att jobben inte klaras av fullt lika fort.
Övning är det enda som hjälper på den punkten, det är han och Viking Werner överens om.
Hur som helst tycker Tor Sundström att arbetet skall bli roligt, och i viss mån krävande. Skillnaden mellan plåt och glas, jämför han sitt nya yrke med sin hobby att fixa med bilar, är den att plåt kan man alltid släta ut och börja på nytt med.
För glas gäller att det måste bli rätt med en gång. Inte bilglas Bilrutor har Thor Sundström inte för avsikt att be- fatta sig med, kunder med sådana bekymmer kan han enkelt hänvisa till ett grannföretag i samma byggnadskomplex.
Däremot tveklar han inte ett ta itu med de träarbeten som fönsterbågar ibland kan kräva.
Han har för avsikt att klara av jobbet ensam – men på den punkten vill mentor Werner gärna ha ett ord med i laget:
Skyltfönster, inglasning av terrasstak och tyngre jobb som att byta ut större fönster i flervåningshus går man inte ensam i land med, konstaterar han, och talar varmt för att - som han själv har gjort. – etablera kontakt med pålitliga assistenter som är redo att rycka ut när det behövs.