Tre konstnärer och tre helheter
”En stängd mörk dörr där ljuset sipprar igenom springorna.”
När flera konstnärer ställer ut verk som härstammar från olika tidsperioder kan helheten lätt bli spretig. Så är inte fallet med utställningen Adieu Tristesse som pågår i Stadshusgalleriet i Hangö. En dag bestämmer sig tre kvinnor för att komma samman och göra en gemensam utställning. Resultatet blir en utställning som går under namnet Adieu Tristesse. Här samsas hela femtioåtta verk i olika tekniker. Akvarell, kinesisk tusch, akryl och etsningar för att lyfta fram några.
På den här utställningen bidrar varje konstnär med en egen avdelning. Var för sig utgör de tre delarna små välkomponerade helheter som bidrar till att utställningen, trots avsaknad av egentlig gemensam tematik, ändå blir en sammanhållen helhet. Röda prickar Johanna Cedercreutz bidrag består förutom av grafik också av en akvarellhelhet med tolv tavlor. Färgskalan går i grönt, svart och rödorange. Jag fastnar genast för två stilleben, Happy Birthday och Glada äpplen och får konstatera att där finns två karaktäristiska röda prickar invid tavlorna. Någon annan har redan hunnit före och reserverat dem.
Gita Malinen är följande i tur. Här är det två verk i kinesisk tusch genast fångar min uppmärksamhet, speciellt en dopklänning vi namn Kaste. Också dessa två tavlor är redan försedda med röda prickar.
Konstnären ställer på en annan plats i salen ut två grönskimrande sagospunna motiv ( monotyp) som till exempel kunde vara lämpliga som illustrationer i en barnbok. Paris torg Till samma sagovärld placerar jag flera detaljrika etsningar av Mimmi Eirtovaara.
Eirtovaara ställer ut drygt tjugo tavlor och jag antecknar genast ordet ”välgjorda” i mitt häfte. Senare får jag höra att en stor del av tavlorna färdigställts inom en ytterst kort tidsperiod.
Hon är den konstnär som åtminstone i det här sammanhanget visar på den största bredden, samtidigt som hon ännu verkar söka sin linje.
Bland tavlorna finns ett antal stora målningar i akryl som genast för tankarna till motiv och framställningssätt som man brukar hittar på torg och konstnärskvarter som Paris och Rom. Cabaret, Moulin rouge, ymnig färgrikedom och en försiktig burleskhet är annat man kopplar ihop med tavlorna.
Kvinnan och kvinnokroppen är det centrala motivet. Man kan även associera lite till Edgar Degas balettdansöser, även om de här målningarna inte är lika detaljerade. Tavlan Aamiainen Tiffanylla, känns i den här sekvensen som den mest välarbetade.
Bland Eirtovaaras tavlor finner jag ett annat bekant motiv. En stängd mörk dörr där ljuset sipprar igenom springorna. Om jag inte missminner mig hittar man samma motiv även i Helene Schjerfbecks produktion.