Dolt under ytan
Kan lycka köpas? Sara Jungerstens nya roman är en bladvändare om att omvärdera sitt liv och sina val. Romanen fick hederspris i Söderströms intrigromantävling 2012. Sara Jungerstens debutroman Wannabe blev kritikerrosad för sin psykologiska gestaltning av en ung kvinnas svårigheter att ta sig fram i en värld som kräver så mycket. Och visst är den värd allt beröm.
I Lika delar liv och luft har dock Jungersten vuxit i sitt författarskap och levererar en i mitt tycke ännu starkare skildring som förvisso bär flera likheter med sin föregångare. Lycka för pengar? På ytan har Mira allt. Hon är slankare än någonsin, har en rik man och bor i ett stort hus vid havet. Inredningen är toppmodern och garderoben svämmar över av märkeskläder. Ändå är hon inte lycklig.
I bokens inledning får Mira en liten sportig Volvo av sin man. Maken är nöjd i tron att han hittat den perfekta bilen åt sin fru, men tas snabbt ur den villfarelsen när Mira fräser att hon är tjugonio år gammal och att han kanske borde ha tänkt på att det börjar bli aktuellt med en större bil. Den här händelsen banar vägen för vad som komma skall. Och vilken väg.
I likhet med föregångaren Wannabe skapar Jungersten en huvudkaraktär som inte är helt lätt att sympatisera med. Mira framstår som ytlig, oberäknelig och otacksam. Samtidigt är hon besatt av tanken på att få ett barn. När hon väl blir gravid rämnar tillvaron och efter ett uppslitande gräl med maken flyr hon till den österbottniska hembyn för att ta itu med sitt förflutna. Att göra upp Mycket i romanen kretsar kring graviditet. Här berättas om att längta efter ett barn och att vänta ett, men också om smärtan i att förlora ett barn och om svårigheten då ett barn måste väljas bort. Samtidigt är det en berättelse om att göra upp, inte minst med sig själv. Läsaren blir snart på det klara med att Miras till synes osympatiska karaktärsdrag bottnar i dålig självkänsla och djup osäkerhet. Målet är perfektion. Når hon inte dit är misslyckandet ett faktum, enligt henne själv. Omprioriteringar Jungerstens förmåga att gestalta ett personporträtt slår det mesta. Miras sämre sidor framhävs snarare än tonas ner, vilket är mycket uppfriskande och gör henne väldigt äkta. Samtidigt är Miras inre utveckling också mycket intressant att följa genom boken. I takt med att magen växer, växer också hennes förståelse om sig själv, om vad som är viktigt och om vad som måste omprioriteras.
Jungersten tar upp många viktiga och samhällsaktuella teman i sin roman. Det mest framträdande är kanske det något klichéartade faktum att lycka inte kan kö- pas för pengar, men även de krav som ställs på individen i dagens samhälle framhävs.
Man ska vara vältränad, snygg och ha ett välbetalt jobb, för att nämna en bråkdel. Prestera, prestera, prestera. Konstant. Jungersten fångade osäkerheten på ett säkert sätt i Wannabe, och hon gör detsamma igen.