Nittonårige Anton Lindqvist i Bromarv är yrkesfiskare. Han var lärling hos sin far. Nu utreder man möjligheterna för ett nytt läroavtalsprojekt.
Skärgård Två unga killar i Bromarv har valt att gå sina fäders fotspår och bli fiskare trots att framtidsutsikterna i branschen är allt annat än ljusa.
Anton Lindqvist från Prästön söder om Bromarv skulle egentligen bli elektriker. Men problem med inomhusluften på internatet ledde in honom på en bransch han kände till sedan barnsben: fiske.
För att få papper på sitt kunnande ingick han ett läroavtal med sin far Karl-Mikael Lindqvist. Nu är Anton, 19 år, fiskare i nionde generation. Trots traditionen av fiskare i familjen kände han ingen större press.
– Inte direkt. Jag har dessutom varit intresserad av fiske sedan liten. Jag har varit med och plockat fisk ur näten nästan sedan jag satt i barnvagn.
Lindqvist kan gott tänka sig att själv ta en lärling om några år.
Jag har varit med och plockat fisk ur näten nästan sedan jag satt i barnvagn.
Anton Lindqvist
fiskare
Skarv och säl ställer till det Lindqvist stiger upp klockan sju och åker ut i sin Vator, som han snart ska byta ut till en större båt, och vittjar näten.
– Om det är i början av veckan sätter jag fisken i sumpen när jag kommer hem. Sedan reder jag upp näten och lägger ut dem igen.
Han gillar självständigheten i arbetet.
– Vill man stiga upp klockan sju för att vittja näten kan man göra det. Men man kan också fara tidigare.
Lindqvist fiskar i vattnen från Prästön uppåt mot Rilaxlandet. Mest är han ute efter gös, abborre och sik. De har den bästa åtgången på torgen i Karis och Ekenäs där han brukar sälja sin fisk på lördagar och onsdagar. Efterfrågan är lite större på sommaren. Tillsammans med sin far levererar han också fisk till några restauranger. Men far och son fiskar var för sig. – Pappa får lite mer fisk. Tillsvidare.
Än så länge finns det fisk men det minskar hela tiden. Lindqvist har fisket som huvudsyssla men han jobbar också med underhållsarbete vid sidan om. Helst skulle han fiska på heltid framöver.
– Men det ser inte så ljust ut. Man sätter ut en hel mängd nät men man får inte så mycket fisk tillbaka.
En stor bidragande orsak, menar Lindqvist är sälen och skarven.
– Det finns mellan 200 och 300 häckande skarvpar i närheten. De tar en ganska stor mängd fisk av oss.
Lindqvist ser det inte som någon omöjlighet att leverera fisk till fiskmjölsfabriken i Kasnäs (se artikel intill).
– Men det kräver att man ska få strömming och vassbuk också. Vi får inte så mycket av det. Läroavtalsprojekt kan fortsätta Ett EU-finansierat läroavtalsprojekt för att skapa förutsättningar för nya yrkesfiskare förverkligades i Nylands Fiskarsförbunds regi. Det avslutades för ett par år sedan. Nu finns det planer för ett motsvarande projekt.
– En projektplan har gjorts upp men någon ansökan har ännu inte lämnats in. Yrkesfiskarnas branschorganisationer och rådgivningsorganisationerna förhandlar fortfarande om vilken instans som ska ansöka om projektpengar och vem som ska förverkliga projektet som kommer att kräva mycket likviditets- och arbetstidsresurser, säger Esko Taanila vid Södra Finlands fiskerinäringsgrupp ESKO.
I Bromarv har förutom Anton Lindqvist också Kennet Törnroos, 26, utbildat sig till fiskare genom läroavtal. Lindqvist tycker att läroavtal är ett bra sätt att förkovra sig i yrket och han hade inga problem att ha sin far som läromästare.
– Jag är van att jobba med honom.
Också Törnroos, som fiskar på norra sidan Bromarv och även på den åboländska sidan rekommenderar läroavtal som inkörsport i branschen.
– Man behöver inte sitta på skolbänken utan kommer in i arbetslivet direkt. Därför hoppas jag att projektet forsätter.
Förutom en läromästare krävs att man trivs med att vara till havs. Och att det kommer fisk förstås.
– Det måste nog komma mer fisk för att jag ska fiska på heltid, säger Törnroos som jobbar till sjöss varannan vecka.
– Men det är svårt att veta. Jag har fiskat så kort tid och i så liten skala.
En sak som skulle förbättra förutsättningarna för yrkesfisket i Bromarv är en fiskehanteringsbod i hamnen. En sådan är på tapeten som en del av hamnens utvecklingsprojekt.
– Om alla ska bygga egna lokaler för fiskhanteringen som uppfyller hälsomyndigheternas alla krav, blir det väldigt dyrt för var och en. Med gemensamma utrymmen skulle man få ned kostnaderna betydligt, säger Törnroos som är fiskare i fjärde generation, om än på sin lediga tid.