Konservativ är det nya radikala

– Var inte så konservativ!, fick jag som respons då jag kritiserade ett byggprojekt på åsen bakom min bostad.

En utsiktsplattform skulle byggas och träd skulle fällas för att förbättra utsikten mot ån. På köpet fick vi en bättre utsikt mot Ikea. Jag förstår önskan om att kunna beskåda landskapet från hög höjd, jag är trots allt norska. Men är det verkligen nödvändigt att ta bort vegetation från en erosionskänslig rullstensås? I syftet att förbättra utsikten? Personen bakom idén tyckte alltså jag var konservativ som förespråkade att lämna naturen i fred så folk kan njuta av den som den är. Utan tillsatser, typ.

Attityden är inte ovanlig. Snarare är den standard. Jägare och skogsägare kan sitta med i beslutande organ eller arbeta inom naturförvaltning utan att någon ifrågasätter deras bisysslor eller jäv. Men så snart man brinner för naturvård blir man kallad omodern. Bakåtsträvare. Konservativ.

Den engelska naturvårdsaktivisten och Guardian-skribenten George Monbiot karakteriseras av kritiker som naiv, bourgeoisie, eskapistisk och till och med fascistisk för sitt engagemang för miljö och natur. För att använda Monbiots fiktiva exempel; om en kanvastuggande skalbagge började äta sig genom konstverken på Finlands Nationalgalleri skulle då ett upprop för att få politiker att bevilja medel för att stoppa detta karakteriseras som bakåtsträvande, borgerlig eskapism? Knappast. Vi förfasas över att talibaner och terrororganisationen IS förstör buddhastatyer och museer med historiska artefakter, men vi har inga problem med att handla produkter från västerländska företag med unkna miljöattityder.

Är det inte dags att vända på argumentet? Att alla som tror att vi kan köra på som vanligt är de som verkligen är naiva. För egentligen vet vi bättre. Vetenskapen vet bättre. Vi kan inte konsumera och förstöra som vi gör utan allvarliga konsekvenser. Det är inte ens nyheter, vi har vetat det i decennier. Och trots att starka samhällskrafter motarbetar användningen av denna kunskap i beslutsfattandet finns det motkrafter. Vetenskapare världen över – inklusive oss på Novias kustlandsteam – har som uppdrag att öka och förbättra kunskap.

Och det finns vettiga makthavare. Som USA:s president Barack Obama sa till avgångsstudenterna vid Rutgers universitet förra veckan: ”Okunnighet är inte en dygd. Det är inte coolt att inte veta vad du pratar om”. Internet översvämmas av likes.

Obamas envisa pushande av globala frihandelsavtal känns dock aningen hycklande i sammanhanget. Han vet mycket väl att dessa avtal kommer att öka företagens makt och minska nationers möjligheter att värna om miljö och naturresurser. Och att de dessutom inte kan reverseras när de har undertecknats och implementerats. Förhoppningsvis har den nya kunskapen om avtalsdetaljer som läcktes av Greenpeace häromveckan gjort att världens regeringar stoppar galenskapen.

För kunskap är det ny(gaml)a coola. Och i naturvårdssammanhang är konservativ det nya radikala.

Så snart man brinner för naturvård blir man kallad omodern. Bakåtsträvare. Konservativ.