Kritiska sångare i Musikhuskören: ”Ingen stor dirigent”

Musikhusets kör söker ny dirigent. Körens grundare och första konstnärliga ledare Tapani Länsiö lämnar uppdraget i slutet av året. Länsiö meddelade om sin avgång på körövningen i söndags. Yle skrev om saken i måndags.

Ett och annat har kunnat avläsas av olika körmedlemmars uttalanden längs åren, men en rundringning till en handfull sångare avslöjar att Länsiö får både ris och ros för sin insats.

Han beskrivs som en utmärkt organisatör med tentakler i musiklivet som få andra. Han har varit bra på att driva körens sak.

Samtidigt har han haft sina brister. ”Han är ingen stor dirigent” är ett omdöme som upprepas från flera håll.

Var ligger felet? Körmedlemmar berättar att onödigt mycket tid har använts till oväsentligheter och värdefull övningstid har gått till spillo. Dirigentens humör har också väckt irritation: han har friskt pekat ut folk som sjungit fel och om någon gnällt, har han pekat på dörren. Och gångjärnen i dörrarna har slitits flitigt: medlemmar har kommit och gått, men faktiskt har det totala medlemsantalet ökat och i dag har kören drygt nittio sångare.

Enligt flera korister var de två första åren de mest fruktbara, men därefter har utvecklingen stannat av. Senast i samband med en konsert på Ekenäs sommarkonserter i fjol kom många i kören fram till att Länsiö inte nödvändigtvis var rätt man på posten.

Att just Länsiö kom att leda Musikhuskören är något av en slump och kom sig av att kören uppstod som ett trepartssamarbete mellan husets aktörer: HSO, RSO och Sibelius-Akademin. Medan orkestrarna har gett kören framträdanden och använt den i stora symfoniska verk, bidrog Sibelius-Akademin genom att vika en del av sin lektors arbetstid åt körarbetet. Länsiö – som är verksam både som kompositör, lektor i musikhistoria och kördirigent – hann leda Musikhusets kör i fem år.

Positionen mellan HSO, RSO och Sibelius-Akademin har gjort att körmedlemmarna tidvis känt sig otrygga och upplevt att de kastats mellan husets aktörer. När RSO tidigare i vår meddelade att man inleder ett regelbundet samarbete med Nyslotts operafestivalkör, uppfattade många det som ett misstroende. RSO:s intendent Tuula Sarotie försäkrar dock att inget misstroende föreligger. Enligt henne var det klart från första början att Musikhusets kör inte ensam kunde svara för alla orkesterns behov. Dessutom har RSO hela tiden samarbetat med andra körer såsom Tapiola kammarkör.

På frågan om hurdan dirigent Musikhusets kör nu behöver ger körmedlemmarna ett par intressanta svar. En menar att det inte spelar någon som helst roll hur personen i fråga dirigerar, bara den kommer överens med chefdirigenterna och intendenterna. En annan menar att det uttryckligen är den konstnärliga nivån som måste höjas. Kören har varit Länsiös hjärtebarn, men många efterlyser nu ett mera professionellt ledarskap. Sångarna i sig lär vara goda, men de måste samverka bättre.

Enligt Länsiö är tidpunkten för att lämna kören den rätta av flera orsaker: för att kören mår bra, för att sångarna är ”helt okej” och för att administrationen fungerar, när det finns folk i föreningen som är villiga att jobba för kören. För hans egen del hägrar ett par intressanta kompositionsbeställningar.