Shakespeare i modern dräkt
Finländska barockorkestern varvade musikaliska tolkningar av Stormen som skiljdes åt med några århundraden.
Finländska barockorkestern Konsertmästare Antti Tikkanen. Pia Freund, sopran, Gabriel Suovanen, baryton. Riddarhuset 15.5. Det är Shakespearejubileum i år. Ett jubileum som måhända varit en aning undanskymt men som ändå uppmärksammats på olika sätt. Som tidigare konstaterats är det speciellt tacksamt att uppmärksamma William Shakespeare i musiken, eftersom han influerat den västerländska konstmusiken under så gott som hela dess existens, från 1600-talet framåt. I april, på 400-årsdagen efter hans död, var Helsingfors kammarkör i farten och nyligen gjorde Finländska barockorkestern slag i saken med ett konsertprogram som första gången framfördes i Tavastehus i början av maj och på Riddarhuset i Helsingfors i söndags.
Att kombinera barock med nutida musik har länge varit pop och med Shakespeares magiska Stormen som utgångspunkt hade man valt att varva Henry Purcells och Kaija Saariahos musik om vartannat.
Fast helt och hållet är musiken inte Purcells. 1667 framfördes John Drydens och William D’Avenants pjäs Den förtrollade ön, en adaption av Stormen som var tänkt att svara mot tidens krav på modern, fräsch musikteater. Purcell antecknades som tonsättare, men troligtvis skrevs musiken av John Weldon eller ett team av tonsättare.
Kaija Saariahos The Tempest Songbook består av ett halvdussin sånger som skrivits över en längre tidsperiod som gratulationssång- er åt olika musikaliska personligheter. Den första sången Caliban’s Dream skrevs 1993 som hommage åt Brian Ferneyhough och därefter har Saariaho återbesökt Shakespeare och Stormen alltid när hon behövt en inspirerande text.
Bosun’s Cheer blir rena shownumret när Gabriel Suovanen kastar loss teatralt till ackompanjemang av kontrabaspizzicato och en flink, hysterisk violinstämma. Miranda’s Lament är mera stillsamt expressionistisk och klangfärgsutforskande. Ferdinand’s Comfort ger ett roligt intryck när texten blandas från två håll och två sångare intill oigenkännlighet.
Barockmusiken är tydligt mångskiftande i allt från den lidelsefulla Dry Those Eyes till den häftiga duetten mellan violin och flöjt i djävulsdansen.
Tidigare har jag inte förknippat vare sig Pia Freund eller Gabriel Suovanen med barocksång, och intrycket förstärktes inte precis efter söndagens konsert. Inlevelse finns här, men uttrycket är ofta onödigt tilltaget.
Musikerna i barockorkestern musicerade skönt och det gällde såväl Antti Tikkanens konsertmästarviolin som Petteri Pitkos cembalo och alla andra insatser. Att avsluta med ensemblesång i No Stars Again Shall Hurt You med enkelt lutackompanjemang av Eero Palviainen var uppfriskande.