Pianisten Timo Alakotila har en igenkännbar stil som är helt hans egen.
Timo Alakotila Timo Alakotila & piano ( Åkerö) Timo Alakotila är en musiker som är flitig som få, ständigt fullt sysselsatt med kompositioner, arrangemang, producentjobb samt förstås musicerande i diverse olika ensembler från JPP till Nordik Tree. Nu ger han för första gången ut en soloskiva – ensam vid flygeln trollar han fram stämningar från somriga drömmerier och lyrisk bröllopsvals till musikaliska tolkningar av ryggsmärtor. Det känns lite som att läsa i en dag- bok, en själfull sådan. Huvudpersonen låter ödmjukt musiken stå fullständigt i fokus utan att framhäva sig själv på något sätt.
Skillnaden mellan att skapa en personlig stil och att allt låter lite likadant är en hårfin balansgång, men Alakotila lyckas. Han har en igenkännbar stil som är helt hans egen. Melodierna gnistrar och sprudlar, lätt som en smeksam violin klättrar de mot skyarna. Ornamenteringen i melodierna påminner om folkmusiken, liksom den mjukt gungande rytmen. I de flesta låtar skönjer jag ett solklart ljus, en hoppfull underton. Allt låter mödolöst och flytande. Endast avslutande Psalm blir lite tyngre och dystrare i uttrycket.
Trots att man kan skönja folkmusikinfluenser i mångt och mycket begränsar sig Alakotila aldrig till folkmusikidiomet. Harmonierna och melodierna böljar frimodigt åt vilket håll som helst, grundstämningen präglas av något sobert och klassiskt, men de svängiga kompfigurerna för också tankarna till jazzen. Rytmen kommer och går – ofta inleds låtarna rätt fritt, för att sedan så småningom ta upp en smeksam rytm. Alakotila behärskar formen mästerligt – materialet är alltid naturligt på väg framåt.
Soloskivans material finns också utgivet som nothäfte.