Sipiläs ägarpolitik fick motsträvigt beröm

Strax efter nyår 1976 hade socialdemokraterna gått ur Finlands regering – om inte det märkligaste statsbolaget i Finlands historia någonsin hade grundats. Företaget Valco skulle tillverka en så udda produkt som den dyraste komponenten i den tidens tv – bildröret.

SDP:s mångdubbla statsminister Kalevi Sorsa satsade allt för att skapa jobb och en ny statsledd industribransch. Däremot tillverkades till sist bara ett bildrör på hundra av dem som stod i affärsplanen.

SDP:s egen man, handels- och industriminister Ulf Sundqvist fick fem år senare lägga ner alltihop. Statens förlust på sitt industriförsök blev nästan 400 miljoner euro i dagens penningvärde.

Statsminister Juha Sipilä (C) hade då i tisdags i riksdagen, 40 år senare, trots allt en klarare bild av vad staten bör vara engagerad i och vilka områden det sedan länge har varit klokt att låta samhällets privata sektor sköta.

Som första finländska statsminister någonsin har Sipilä tagit sig för att sköta lejonportföljen med statens aktier i företag. Efter stora spekulationer blev de konkreta för- slagen däremot måttfulla och fick till och med ett visst stöd av oppositionen. Den förre ägarministern Heidi Hautala (Gröna), nu i Bryssel, berömde förslaget.

Efter smällen med elnätsbolaget Caruna – som 2013 köpte statliga Fortums monopol bland elnät – är regeringen nu klokare. Nu tänker man hålla hårt om elnätsbolaget Finngrid och gasföretaget Gasum och rentav höja ribban för nya, utomstående ägare.

Mest debatterade riksdagen bränslebolaget Neste, där Sipilä vill öppna för att minska statens ägande från 50 till 33 procent.

Neste har, liksom också statsbolaget Posten, lagstadgade skyldigheter i samhället. Vid en nationell kris ska Neste kunna ha bränsle för Finland i lager för tre månader. SDP oroar sig för om det håller ifall aktier läggs till salu.

Neste, med anläggningar i Borgå och Nådendal, är också en betydande industriarbetsgivare vilket får SDP och facket på fötter.

En tredjedels andel i bolaget ska i alla fall enligt bedömare fortfarande vara trygg; de övriga ägarna har små innehav och är mest inhemska. Största utländska ägare är Schweiz nationalbank med tre promille av aktierna.

Den gröna oppositionen i riksdagen förföll ovanligt mycket till sina slitna käpphästar – förnybar energi, tågtrafik och fisk i forsarna.

Förvånansvärt nog tog ingen i debatten upp hur ett utländskt investerarskydd, som växer i styrka, skulle påverka statsbolagen och deras grundläggande funktioner i Finland.

Utländska investeringar tillför visserligen både nytt kunnande, nya nätverk och nya kunder till våra statsbolag. Det påpekade man helt riktigt från Samlingspartiets bänk i riksdagen.

Däremot sades ingenting om hur utländska investerare genom skiljedomar och handelsavtal som det omstridda TTIP har goda möjligheter att slå vakt om sitt kapital i Finland.

Det kan lätt stå i konflikt med syftet med ett statsbolag, som är att det finns till för att vårt eget samhälle i grunden ska fungera.