Soini: Europa kan tvingas betala mer för sin säkerhet
Intervju – Det som kan hända är att Europa måste betala mer för sin säkerhet. Därför ska Finland ha goda direktkontakter överallt. Det är utrikesminister Timo Soinis bedömning av Finlands nytta av starka relationer till USA, där Nordenvänliga Obama kan by
USA:s närvaro i Östersjöregionen ger stabilitet – så löd Soinis budskap i ett tal redan före besöket i Washington för några dagar sedan, där nordiska statschefer och utrikesministrar träffade USA:s president Barack Obama.
Den omedelbara reaktionen bland utrikes- och säkerhetspolitisk expertis har varit att USA-relationen är ett slags lättare väg, då Natodebatten är svår att föra och väcker omedelbara ryska reaktioner.
Utrikesminister Timo Soini (Sannf) skyndar sig först att säga att det inte är fråga om att smuggla in några nya betydelser i utrikespolitiken, och att relationen till USA alltid varit viktig på flera nivåer – liksom den till Ryssland.
Men att den direkta kontakten mellan USA och Norden har en praktisk betydelse kommer ändå fram:
– Det finns en bedömning att det är lättare för USA att ha att göra direkt med Norden än med hela EU, som är krångligare. Och Nato ligger i praktiken bakom krav på enhällighet. Tittar man till exempel på vilket land som är följande aspirant i Nato, Montenegro, så ter det sig inte som den naturligaste vägen för Finland just nu, formulerar sig Soini.
– USA är helt enkelt världens supermakt.
När Obama senast träffade samma nordiska konstellation i Stockholm 2013 var det under omständigheter då Obama backat ett möte med Vladimir Putin och planerna pusslades ihop snabbt. Till skillnad från det mötet hade det här en tyngre avsikt.
– Den här gången var träffen och sammansättningen mycket avvägd och grundad.
Soini bedömer att Obama personligen ser Norden som välfungerande länder och att hans administration uttryckligen ser hela Norden som en referensram.
– Det är mycket värdefullt att vara med i den, säger Soini som också konstaterar att samarbetet med Sverige, som ska fortsätta fördjupas, är en sak som är mycket okontroversiell och i praktiken inte har något motstånd.
Samtidigt är Obamas tid som president på väg att rinna ut.
– Nu är det valkamp. Att det blir Clinton eller Trump står ganska klart. Oberoende av vem det är har Finland samma intresse av goda bilaterala relationer, men vad som händer kan vi inte veta.
Clintons utrikespolitik är förhållandevis mer förutsägbar efter hennes bakgrund som utrikesminister, bedömer Soini.
– Då är det en liknande linje som nu, även om Clinton har en aningen hårdare linje då det gäller till exempel militära maktmedel än vad Obama haft. Men Trumps uttalande om att de övriga Natoländerna ska tvingas betala mer är hårda bud. Att en administration byts ut betyder visserligen inte att allting förändras. Administrationen är inte en per- son. Men det som säkert händer är att Europa måste betala mer för sin säkerhet. Finland måste ha bra relationer överallt, säger Soini.
Det är en ”sannamerikansk” linje som kommer emot nu?
– Trump är Trump. Han träffar en sträng som många inte upptäckt, och det säger ju något, oberoende av vad man tycker om det. Man måste försöka förstå var det kommer ifrån. Men ingredienserna i botten finns nog i helt amerikanska avlagringar, säger Soini och hänvisar till presidenter med populistepitet som Andrew Jackson.
Soinis intresse för populism får i gång honom på ämnet.
– Trump är oerhörd på att utnyttja sig av publicitet. När det gäller att få gratis uppmärksamhet är han i en klass för sig. Men vad som är ämnat för hemmapubliken för att det är valkampanj, och hur det skulle bli efter val, är två olika saker.
Skillnaden motsvarar kanske den mellan att intervjua partiledaren Soini och utrikesminister Soini, som är betydligt mer tillknäppt. Den tidigare nämnda besökte ännu för några år sedan flitigt bland annat det EUkritiska partiet UKIP:s tillställningar i Storbritannien. Nu är Soini sparsam med kommentarer om den brittiska folkomröstningen och brexit.
– Valdeltagandet kan bli avgörande. Om valdeltagandet är kring 30 procent så far de, om det är kring 40 är det svårt att säga utgången, är det 45 eller mer är det mer sannolikt att de stannar i EU. Men det blir svårt att få valdeltagandet över femtio procent. En risk finns också i hur Labours anhängare tänker: om de ser en röst för EU som en röst för (premiärminister David) Cameron, och för en del av dem är det senare ett hinder, säger Soini.
– Men jag tänker inhandla mina biffar, tomater och gurkor till mid-
Trump är Trump. Han träffar en sträng som många inte upptäckt, och det säger ju något, oberoende av vad man tycker om det. Man måste försöka förstå var det kommer ifrån. Men ingredienserna i botten finns nog i helt amerikanska avlagringar.
Timo Soini, utrikesminister
sommargrillen som vanligt. Inte förlorar jag nattsömnen.
Utvecklingen i Turkiet är också minerad mark efter EU:s flyktingavtal, och Soini svarar undvikande. Han stöder att de europeiska länderna i fortsättningen tar emot flyktingar direkt från lägren. Men samtidigt har han varit njugg till att höja flyktingkvoten, och satte emot då statsminister Juha Sipilä (C) vädrade möjligheten.
Soini avfärdar också kommissionens förslag att införa bindande nationella kvoter.
– Finland deltar på frivilliga grunder och hör nu till de få som också genomför det, svarar Soini, som i stället riktat ljuskäglan mot de länder som inte velat delta i den interna fördelningen och hotat östblocket med att lantbruksstöden borde stå på spel för dem som vägrar.
Att införa en straffavgift på 250 000 euro är inte klokt, anser Soini.
– Om man vill splittra Europa är det så man ska gå till väga. Vi behöver dela ansvaret, men nu blir det så att en del länder utlokaliserar sina problem, och det måste vi tänka på i Finland. Vi har också en yttre gräns.
Avtalet med Turkiet får ett besvärligare öde efter att president
Recep Tayyip Erdogan gjorde sig av med premiärminister Ahmet Da
vutoglu, som i praktiken förhandlat fram det, medger Soini. Avtalet kritiseras också på grund av den politiska utvecklingen i Turkiet och oppositionens situation, hur ser du på det? – Det är besvärligt. Terrorlagarna hör till det vi kräver att ska revideras, men samtidigt ser vi att människor dör i politiskt våld. Det enda rätta är dialog med Turkiet. Problemen tycks inte ta slut, säger Soini om terrorlagarna, som också utnyttjats för att fängsla turkiska regimkritiker. Men tidigare har du riktat kritik emot att väst har vänslats med till exempel diktatorer, på grund av sina egna intressen? – Ja, där är kärnan, säger Soini.
– Så har det varit med Saddam, Ben Ali, Gaddafi, al-Assad. Nu är de borta från planen, förutom al-Assad, men vad är det vi har fått i stället? Det här är det hemska. Om man ska se någon positiv chans så är det Tunisien, där man nu försöker gå åt rätt håll. En annan tidigare devis har varit att ”hjälpa folk på plats”. Den sittande regeringen har skurit ner biståndet dramatiskt, med över trehundra miljoner årligen, hur går det ihop? – Du får nu bara ett tråkigt svar, men vi har ett kroniskt underskott i statsfinanserna. Det som svidit mest är nedskärningar som berört pågående projekt. Sådana borde ha kunnat slutföras.
Kritiken har också gällt överföringen av medel från traditionellt bistånd till Finnfund, och oppositionen har gått het över investeringar som hotellbyggen i utvecklingsländer. Biståndet hör till minister Leni
ta Toivakkas (Saml) tomt, men Soini är färdig att ge rätt till kritikerna då det gäller lyxhotellen.
– Det låter inte alls ändamålsenligt, den kritiken är befogad.
Tre år till, men sen?
I sin bok Peruspomo vädrade Soini sin frustration över att det inte fanns läge att överlåta partiordförandeskapet i Sannfinländarna, fast han tidvis velat slippa det. Att Soini är intresserad av internationella uppdrag är heller ingen hemlighet. Att han inte heller ställer upp i presidentvalet har blåst liv i frågan om han siktar på något annat än politik efter regeringsperioden.
– Jag är bara 54 och det här är inte det jag tänker göra fram till pensionen. Jag kan göra något annat, och om man duger till andra uppdrag än politiska är det bra, säger Soini.
– Just nu har jag mycket att göra i partiet. Väljarstödet har sjunkit och som ordförande har jag ett ansvar för det. Det kräver att jag är med i dagspolitiken. Jag är med i de här tre åren och är utrikesminister perioden till slut, men vad som händer sen vet jag inte. Så länge man har makt håller man fast vid den, för om man ger en signal om att man är på väg ut så kommer det någon annan tupp på täppan och så börjar stökandet.
Han bedömer att det ändå numera finns personer inom partiet som skulle kunna vara ordförande.
– Det blir bättre hela tiden.
Jag är bara 54 och det här är inte det jag tänker göra fram till pensionen. Jag kan göra något annat, och om man duger till andra uppdrag än politiska är det bra.