Om tåget har gått kan man ta hästen
Att glida omkring i en påskgul Mustang i en liten stad där det ännu spekuleras vilt om vem som vann 19 miljoner på lotto är lite skämmigt om man inte är lagd åt det provokativa hållet. Men även om det kan vara svårt att njuta av blickarna är det lätt att
Nya Ford Mustang fås med en 2,3 liters Ecoboost-motor som producerar hela 317 hästkrafter och ett vridmoment på 432 newtonmeter. Med manuell växellåda får man ner koldioxidutsläppen till 179 gram per kilometer och bränsleförbrukningen till skäliga 8 liter på hundra. Men vill man ha en Mustang vill man antagligen också ha testbilens V8. För sakens skull.
Mustangens V8 brummar skönt och morrar argt om man så vill. Men ljudmässigt är bilen ganska snäll med tanke på motorns storlek. Och man kan tycka att Ford kunde ha spelat mer på ljudbilden. Om det till och med smäller i baken på Mercedes nya E 400 med V6:a kunde det väl smattra lite under svansen på Mustangen också.
Testbilen har en sexväxlad automatlåda med möjlighet till halvautomat med paddlar vid ratten. Formulaväxlandet överlag kräver dock lite mer uppmärksamhet av föraren, det är uppmärksamhet man hellre fäster på den övriga trafiken om man har nästan 90 000 euro och 421 hästkrafter under sig på allmänna vägar.
Man kan välja mellan fyra olika körlägen. I finländskt marsföre är ”Snow/Wet” att föredra. Med ”Normal”-läget aktiverat händer det att bakvagnen släpper vid lite aggressivare körning. De övriga lägena är ”Sport Plus” och ”Track”. De olika lägena reglerar hur bilen sva- rar på gas, hur den växlar, hur den styr och hur den kontrollerar stabiliteten.
Man kan också reglera den elektroniska stabilitetskontrollen direkt, det vill säga sänka nivån via ESC-knappen, alternativt avaktivera hjälpen helt och hållet.
Prisparentesen
En parentes eller inte, men i sammanhanget kan man inte förbise det faktum att det finländska bilbeskattningssystemet inte gör Mustangen rättvisa. Prissättningen i Finland hindrar Michigan-järnet från att vara en tuff bil för vanliga människor, vilket är något av grundtanken med bilen.
En motsvarighet till den testade bilen kostar knappt 45 000 dollar (drygt 40 000 euro) om du köper den i North Carolina i USA. Det är inte ens hälften av vad den provkörda bilen kostar i Finland. Det finns med andra ord ingen vettig motivering till att köpa en ny Ford Mustang hos oss. För samma summa får man en hyfsad 1960-tals Musse och en lägenhet man kan hyra ut. Å andra sidan handlar det inte alltid om förnuft.
Klassiskt med ett krux
Förarmiljön i den nya Mustangen är lämpligt simpel och följer till vissa delar en klassisk linje med bland annat kromade reglage. Men 60- och 70-talskänslan blir haltande när mätarna ser ut som om de var hämtade från -87. Läderinslagen på instrumentpanelen hade gärna fått fortsätta ner över mittkonsolen vars plasthölje nu för tankarna till överraskningen i ett chokladägg.
Samtidigt som man kan kritisera detaljer som materialval och mätardesign känns Mustangen okonstlad. Den är byggd för dem som drömmer om en klassisk amerikansk sportbil och flirtar föga med dem som vurmar för europeisk elegans.
Mustangen är ett nöje att köra. Man känner att det nya chassit ska motsvara bilens prestanda men samtidigt erbjuda komfort. I testbilens Recarostolar sitter man som formgjuten och det är lätt att hitta en bekväm körställning. Finns det läge för en häftigare accelerering är det svårt att låta bli att sträcka lite extra på höger ben. Känslan av att tryckas bak i stolen med den i övrigt ganska lågmälda V8:an plötsligt morrande omkring dig är beroendeframkallande. Och det är väl just det Mustangen handlar om: En känsla. En känsla som förmedlats sedan 1964.