Kåre Pihlström nöjd med nya Dagmarsparken
Tydligare stigar, nya toaletter och bättre tillgänglighet är några av förbättringarna när Dagmarsparken träder fram i ny tappning för att fira Finland 100. Nu ska den lokala rekreationen samsas med turismen i Källviken.
Vid en första anblick ser Källviken ut precis som förr – små stigar bland lummig vegetation längs en backe ner till stranden, och Dagmarskällan stolt i mitten. Men den som ser efter lite noggrannare märker att många finjusteringar gett området ett ordentligt lyft.
Dagmarsparken, Fiskars gåva till hundraåringen Finland, har iståndsatts under dryga 750 talkotimmar.
– Det är meningen att man knappt ska se att någonting gjorts, men här har till exempel stenarna stadgats upp, säger Kåre Pihlström och pekar på stenmuren som välver sig runt Dagmarskällan. Pihlström är miljöchef vid bolaget Fiskars som piffat upp området.
Där backen ner till den natursköna viken börjar står en pelare som räknar besökarna som går förbi. Skyltar med områdets historia, nya toaletter som gjorts av yrkeshögskolan Axxell, nytt grus på stigarna – allt pekar på att Källviken öppnar upp för fler besökare.
– I århundraden har Källviken varit mål för lokalbefolkningens dagsutflykter – men nu ska också turismen få sig ett lyft, säger Kåre Pihlström.
Han har arbetat med området på nära håll sedan upprustningarna började för ett år sedan. Utgångspunkten är den här: Finlands 100-årsjubileum till ära överlåter bolaget Fiskars Dagmarsparkens område i Källviken till Finland för en tidsperiod på hundra år. Området underställs Forststyrelsen. Fiskars lovade att Källviken skulle vara i fint skick när det överges för att underlätta skötseln av området.
– Forststyrelsen har de informationskanaler som behövs, de har kunnande och erfarenhet inom marknadsföring och skötseln av olika naturobjekt, säger Kåre Pihlström om fördelen med att Forststyrelsen tar över området.
Men rekreation och turism går inte alltid ihop. Marion Rosenlew är imponerad över att området rustats upp, men sur över att hundarna inte får springa lösa.
Och ja, när många ska samsas om en park, och den känsliga Dagmarskällan dessutom ska hållas ren, kan inte hundar springa fria.
Marion Rosenlew är ute med fyra små hundar tillsammans med Colin Shields. De promenerar längs stigarna i Källviken flera gånger om dagen. Shields har däremot bara gott att.
– Vackert! Naturen är vacker och nu kan också funktionshindrade ta sig fram, säger Shields. Stort arbete Arbetet började i fjol med att bygga ut en ny parkeringsplats. Det är visserligen också upp till turismföretagarna hur livlig trafiken till den förnyade Källviken blir, men vid en blick på förnyelserna råder det inget tvivel om att området är bäddat för besök av fler turister.
I synnerhet för personer med funktionshinder har Källviken blivit en trevligare plats. Fastän det fortfarande inte är enkelt att ta sig ner längs de branta stigarna med rullstol, går Dagmarskällan nu att se från en ny plattform.
Nu ska det också bli lättare att hitta rätt, och ställets långa och intressanta historia lyfts fram på nya tavlor med information längs stigarna. Skyltarna till Vitsands redutt från Krimkrigets tid, ner till stranden som passar för solbad, och förstås till Dagmarskällan, glänser pinfärska längs stråken. Naturen tar sitt tillbaka – Det var svårt att cykla och komma fram med fordon i natursanden, nu har den ersatts av fint krossgrus. Det smälter småningom in i omgivningen, säger Pihlström.
Han minns hur kollegerna från Fiskars skickade vidare hink efter hink med grus till stigarna. Arbetet har gjorts av ett stort gäng anställda på Fiskars.
Och visst, det gruset är redan till stora delar beklätt av barr och löv. Det täta nätverket av rötter som slingrade sig över stigarna har också fått ge vika för bekvämligheten. Men också träden vinner på att rötterna är bättre skyddade.
Under årens lopp har människorna sneddat, tagit genvägar och avvikit från stigarna, som blivit breda och asymmetriska. Nytt grus och stadiga rep som likt staket löper på vissa ställen ska vänligt men bestämt leda folk till att använda en och samma stig. Långsamt tar sedan naturen tillbaka det upptrampade området vid sidan om.
– Stigen ska se snygg ut och inte som en kohage, säger Pihlström och visar hur marken luckrats upp till en sörja där folk sneddat ner till Dagmarskällan för att hämta vatten.