Inbördeskriget med tjejfokus
Med knappt två månader till premiär är repetitionerna av musikteatern 18 i full gång på Kulturhuset Karelia.
18 ungdomar skapar en ny pjäs om unga kvinnor i inbördeskriget. Manus baserar sig på Anna Lindholms bok Projekt Ines och musiken spelar en väsentlig roll.
Handlingen i musikteatern 18 kretsar kring två unga kvinnor i inbördeskrigets Finland. Pjäsen beskrivs som en ömsint, brutal och allmängiltig skildring om hur det är att hamna i ett krig just som livet ska börja.
Auditionen hölls i mitten av september. Arton ungdomar vaskades fram och ses på scenen tillsammans med vokalgruppen Nonette. Sången och musiken är en viktig del av pjäsen och vald av Sanna Himmelroos som också komponerat en del av musiken själv.
Under sångövningen hörs smakprov på marscher men också toner spröda nog att få åhörarnas ögon att bli blanka.
– Att det är en berättelse från tiden 1917–1918 ska både höras och synas, säger folkmusikern Marianne Maans som fungerar som pjäsens kapellmästare.
Hon är mer än nöjd med den grupp hon har att jobba med.
– Alla som är med i pjäsen sjunger, och det är ett fint gäng. Det har man hört från första tonen.
– Det man får tänka på är sångtekniken. För 100 år sedan sjöng man annorlunda, man wailade till exempel inte, säger Lotta Lerviks som är medlem i Nonette. ”Löjligt bra” – Alla sjunger faktiskt löjligt bra. Också manus är löjligt bra, säger Emilia Ekström.
Hennes rollkaraktär är Ebba, den samhälleligt engagerade flickan från den röda sidan.
– När jag först hörde om pjäsen tyckte jag att den lät intressant. Efter att ha fått bekanta mig med manus kände jag att jag bara måste få vara med, säger hon.
Anna Malmsten spelar Ella, flickan från den vita sidan för vilken livet är en fest. Anna själv har fler intressen än så.
– Jag är intresserad av historia och det känns intressant att få vara med och dramatisera sådant som man tidigare bara läst om i böcker. Det blir mera verkligt, säger hon.
Hon var också med i Hemlis, Karelias föregående och betydligt mer lättsamma ungdomsproduktion.
– Ella är min första stora roll, så det är lite nervöst. Det är också fråga om helt andra känslor. Hur reagerar man till exempel när man mister någon man tycker mycket om? Verklighetsbaserat Pjäsen är skriven av Monika Fagerholm och Hanna Åkerfelt och baserar sig på Anna Lindholms bok Projekt Ines, som handlar om kvinnor i inbördeskrigets Finland, däribland Lindholms egen morfarsmor i Snappertuna. Att manus baserar sig på personer som levt på riktigt tycker både Emilia Ekström och Anna Malmsten att märks.
– Karaktärerna känns äkta. Det gör det också lättare att komma in i hur de tänker.
Också andra aspekter gör manus tilltalande.
– Oftast brukar berättelsen kretsa kring män när det handlar om krig. Nu är det i stället två kvinnor. Och man inser att det också finns många andra öden än bara de här två, säger Emilia Ekström.
– Som förälder och medelålders tycker jag att det är roligt att ungdomar ibland också får spela något allvarligt. Det här är en verkligt gripande pjäs, säger Lotta Lerviks.
Enligt Hanna Åkerfelt har det varit tacksamt att få jobba med Anna Lindholms digra material. Hon och regissören Karin Berglund känner varandra från Tryckeriteatern i Karis. Samarbetet är nära och filandet på manuset har fortsatt in på hösten.
– Så jag får vara med på ett hörn som författare fastän repetitionerna börjat.
Entusiasmen är påtaglig.
– När man sett på de andra under övningarna har man tänkt – wow! Det här blir så bra, säger Andrea
Degerlund, som spelar Fanny, Ellas energiska kompis.
I det yngre gardet är man nyfiken på vad den äldre generationen ska tycka om pjäsen, med tanke på att inbördeskriget länge var ett känsligt ämne det inte pratades om.
– När vi gjorde reklam för pjäsen på höstmarknaden och berättade att det handlar om inbördeskriget var det många som gick förbi. Sade man däremot att det handlar om två flickor under självständighetsprocessen stannade folk till för att lyssna, säger Anna Malmsten.
Att ämnet är känsligt bidrar till viljan att prestera sitt allra bästa.
– Föreställningen känns viktig. Man vill inte göra någon besviken, säger Andrea Degerlund. Positiv stress Repetitionerna har löpt på bra, men ännu får man ligga i ett tag innan man fått ihop helheten.
– Vi känner ett litet flås i nacken, men på ett bra sätt, säger Marianne Maans.
– Det är en krävande pjäs. Det är mycket som ska klaffa, säger Emilia Ekström.
Eftersom premiären är på nyårsafton kommer mycket av julhelgen troligtvis att tillbringas på kulturhuset.
– Men det tror jag ingen har något emot. Vi står alla varandra så nära redan, säger Andrea Degerlund.
Pjäsen ges i 18 föreställningar. Förutom på Kulturhuset Karelia också på Åbo Svenska Teater som är en samarbetspartner för pjäsen.
Projektet är även en del av Finland 100-programmet.