Social- och hälsovårdsreformen
Jag har inte på flera veckor träffat någon som skulle tycka att landskaps- och social- och hälsovårdsreformen blir bra. Nu senast satte samtliga kommuner i huvudstadsregionen, som representerar en miljon finländare, tummen ner för reformen. Det betyder inte, att den kritiserade reformen inte skulle bli av; allt tyder på att regeringen driver igenom reformen fast med våld. Riksdagen behandlar den historiska och massiva reformen på högvarv och hela dess öde torde avgöras i början av juli.
Den ena sakkunniga efter den andra har både i offentligheten och i riksdagsbehandlingen sågat reformen i bitar. Inte en enda av social- och hälsovårdsreformens ursprungliga målsättningar – att minska hälsoklyftorna, öka integrationen och att få bukt på kostnadsökningen – blir av med den modell som nu lagts fram. Sakkunniga varnar för många risker och de mest kritiska för ett fullständigt nationellt kaos.
Det är häpnadsväckande, trots den breda kritiken, att regeringspartiernas riksdagsledamöter, eller åtminstone en majoritet av dem, verkar godkänna reformen med motiveringar som ”man har hållit på med det här så länge att den nu bara måste ros i land” eller ”den nuvarande modellen är inte heller felfri och vi kan efteråt reparera om modellen visar sig vara oduglig”. Det kan förstås låta rationellt, men som lagstiftare är det ansvarslöst att experimentera med hälsovården och socialservicen – det handlar ju ändå om människors liv, vård och omsorg och hälsa, inget mindre.
Det har blivit något av ett kollektivt mantra i Finland att vår social- och hälsovård inte fungerar. Tyvärr finns det också problem, och dem bör vi åtgärda, men fakta och internationella jämförelser talar ändå för sig; vi producerar hälsotjänsterna kvalitativt och kostnadseffektivt. Några siffror: livslängden i Finland har ökat (1960–2015) med hela 12,6 år medan den i de övriga OECD-länderna har ökat med i medeltal 11,9 år och i övriga nordiska länder med bara 8,7 år. Finland placerar sig i samtliga kvalitetskriterier över OECD-medeltalet och i de flesta kategorierna bland de tio bästa. Till exempel är vår cancerdödlighet näst lägst bland OECD-länderna och lägst i hela EU. Health Powerhouse Index rankar vår hälsovård som mest kostnadseffektiv bland alla 35 europeiska länder. Om vi inte baserar våra beslut på fakta, vad ska vi basera dem på?
Regeringen använder 600 000 euro till en reklamkampanj vars syfte enligt regeringen är att ”lugna ner” människor som är upprörda över socialoch hälsovårdsreformen. Efter att ha läst alla lagförslag och lyssnat på Finlands breda professorsoch sakkunnigskara är jag tvungen att konstatera att inga reklamkampanjer i världen räcker för att övertyga mig om att social- och hälsovården blir bättre med de lagar som nu behandlas i riksdagen. Tvärtom – social- och hälsovårdsreformen är ett hopp ut i det okända och verkar enligt sakkunniga att både slå sönder det som nu fungerar och dessutom skapa en rad med nya problem.
Det har blivit något av ett kollektivt mantra i Finland att vår socialoch hälsovård inte fungerar.