En fröjd för alla sinnen
Hannele Soulasmaas dansskola stod igen för en magnifik dansupplevelse under skolans årliga elevuppvisning. På repertoaren stod allt från de minsta Smurfinorna till estetisk balett och dramatisk Street Dance.
Föreställningens första del var mer balettbetonad, signerad skolans rektor Hannele Soulasmaa, medan andra akten bjöd på fysiska och explosiva nummer av lärarnas Katja Ukonahos och Heidi Wahlmans streetoch jazzgrupper.
Först ut på scenen var skolans allra minsta. Förbalettgruppen som uppträdde som Smurfinor i blåvit mundering, var tagna av stundens allvar dansade med koncentrerade miner genom sitt nummer.
Efter det följde ett urval ur baletten Giselle, akt 1, utförd av Balettgrupperna 5-7. Här fanns utrymme för mer personcentrerade tolkningar, där Ruusu Pistool, Kyösti Lehtonen och Emmi Pihlapuro, alla glänste med stark scenisk närvaro. Ett piggt inslag var Balett 3-4 som dansade till tonerna av musikalen Mary Poppins med paraplyer i hand.
Favoriter i repris
De som gick på stadens självstädighetsfest i fjol hade nu möjligheten att se de nummer som Soulasmaa koreograferat enkom jubileet till ära.
Av dem var Tonava Kaunoinen en träffsäker tolkning av Wienervalsen, medan Myrskyluodon Maija slog an på djupt melankoliska, nationella strängar. Bägge numren hörde till höjdpunkterna i första akten. Det var fint att de fanns med på repertoaren, för de var båda personliga och berörande nummer.
I övrigt känns det orättvist, för att inte säga omöjligt, att rangordna uppträdandena. Dels är alla anpassade till respektive grupps kunnande just nu, dessutom är ju genrerna olika vad gäller tolkning och musik.
Uppförandet Kahvilassa var också ett käckt inslag som fick det att spritta i benen, med inspiration av det amerikanska 1950-talet. Avslutande Valo ja Pimeys var mer dramatisk, men med en balanserad dynamik där mörkrets och ljusets krafter mättes mot varandra.
Tempot trappades upp
Med de två sista uppförandena hade man skapat en snygg brygga till den mer moderna andra akten. Framföranden var energiska och musiken rytmisk; växlingarna mellan olika nummer snabba. I kontrast till första akten visade dansarna vilken mångsidig konstform dansen är.
Andra akten kulminerade i glada och energiska The Greatest Showman.
En extra krydda i helheten var Wolves av jazz vuxengruppen 2. Numret innehöll mycket glädje och energi, man såg att dansarna gillade att stå på scen, men det gällde alla grupper.
Efter det följde utdelning av diplom och stipendier. Först delade stödföreningen Balikos Marjo Enberg och Minna Laakspohja ut stipendier till dansare i varje grupp.