Ledare: Äktenskapet får inte bli en icke-fråga.

Frågan om kyrkan ska viga samkönade par går nu vidare till biskopsmötet. Det borde presentera alternativ i snabb takt.

Den evangelisk-lutherska kyrkan tänker bibehålla sin vigselrätt. Kyrkan godkänner inte heller vigsel av samkönade par.

Besluten fattades på kyrkomötet i fredags. Det var väntat att besluten skulle bli så här.

Kyrkans äktenskapssyn är en långkörare. Nu var det ett ombudsinitiativ till mötet som gav upphov till behandling och debatt.

Frågan bereddes inför förra veckans kyrkomöte av mötets konstitutionsutskott. Utskottet kom fram till att vigsel av samkönade par strider mot kyrkans läror. Flera av dem som sitter i utskottet anmälde avvikande åsikt, bland dem biskopen i Borgå stift Björn Vikström.

Vikström har redan tidigare sagt att han är beredd att viga samkönade par. Under kyrkomötet sade han att motståndarna till förslaget baserar sina argument på flera hundra år gamla bibeltolkningar och inte klarar av att se dem i sin kontext.

Det var också han som förde fram att kyrkomötet borde låta biskopsmötet utreda ärendet och hitta en lösning. Det blev också mötets beslut.

Kyrkan kan inte låta det här bli en icke-fråga. Kyrkan är ingenting utan sina medlemmar. Det här är en fråga som engagerar och har betydelse för församlingsmedlemmarna. Församlingsmedlemmarna är ingen homogen grupp. Kyrkan är inte en isolerad enhet från samhället. Samhällsutvecklingen måste också återspeglas i kyrkan. De som jobbar i kyrkan och församlingsmedlemmarna vill ha svar på hur kyrkan ska ha det.

En enkät som de finlandssvenska mediehusen och Svenska Yle gjorde för ett år sedan visade att drygt hälften av prästerna i Borgå stift vill att kyrkolagen harmoniseras med äktenskapslagen. Då svarade sex procent av prästerna att de var redo att viga samkönade par. I den finlandssvenska enkäten hörde Raseborgs prosteri till de mest liberala, 82 procent av prästerna ville ändra kyrkolagen.

Frågan debatterades på våren för ett år sedan då den könsneutrala äktenskapslagen trädde i kraft.

För ett år sedan hoppades de mest optimistiska att kyrkolagen ändras på 2020-talet medan andra trodde det tar årtionden för att få en förändring till stånd. Nu ger ändå beslutet att låta frågan gå till biskopsmötet lite hopp. Frågan hålls på agendan, nu får vi hoppas att det görs ordentliga utredningar som visar på olika alternativ.

I år har det gått 30 år sedan de förs- ta kvinnorna vigdes till präster i den evangelisk-lutherska kyrkan. Då vigdes 94 kvinnor till ämbetet. Det hade föregåtts av en lång kamp, man hade röstat om kvinnopräster första gången redan 1963. Fortfarande delar kvinnoprästfrågan kyrkan i läger men motståndarna är i klar minoritet.

Enligt en färsk undersökning, som Kyrkans Akademiker gjort, anser en tredjedel av alla kantorer och en tiondedel av alla präster att kyrkan inte ska ha kvinnliga biskopar.

På trettio år har inte så många kvinnor avancerat till ledande poster inom kyrkan. Endast 20 procent av alla kyrkoherdar är kvinnor. Finland har haft en kvinnlig biskop och i ärkebiskopsvalet tidigare i år var en av fem kandidater kvinna. En man valdes till ämbetet.

Att motståndet fortfarande finns kvar efter tre decennier visar att kyrkan förändras långsamt trots att diskussionen om kvinnopräster hade pågått länge.

Låt oss hoppas att diskussionen om vigselrätt inte blir lika långvarig utan man kan komma till ett beslut som de flesta kan acceptera inom de närmaste åren.