Stiftelse dryftar ändring
En viktig bidragsgivare för privata daghem diskuterar sina utdelningsprinciper i sommar.
Allt flera kommuner har övergått till servicesedlar för köp av privat dagvård. Förra veckan godkände även Sjundeå kommun att man börjar använda servicesedlar, som i praktiken innebär att kommunen förbinder sig att betala en viss summa för en privat dagvårdsplats.
För de privata daghemmen i Sjundeå betyder det ekonomiska bekymmer, eftersom betydande bidragsgivare inte betalar understöd ifall daghemmen har köpavtal med kommuner. På stiftelsehåll är man medveten om problemet.
– Eftersom det här är trenden i hela landet kommer vi att diskutera frågan på styrelsens strategidagar i juni, säger Gun Sandberg-Wallin vid Brita Maria Renlunds stiftelse.
– Det finns så lite barn. Jag hade redan bestämt mig för att sluta när informationen om servicesedlar kom, men det var också en bidragande orsak. Det har blivit så krångligt från kommunens sida, så det känns som en lättnad att sluta, säger Lena Bollström som i tio år har drivit ett familjegruppdaghem i Svidja.
Hon började som familjedagvårdare hade som bäst tolv barn och tre anställda. Nu har hon bara fem barn i vård.
En delorsak till att barnen inte räcker till är att det finns ett stort utbud på speciellt svenskspråkig dagvård i norra Sjundeå. De privata svenskspråkiga daghemmen Bullerbyn och Junibacken ligger båda i de norra kommundelarna, liksom det tvåspråkiga Svahlohill.
– Fyra är nog för mycket, säger Bollström.
Värt att samarbeta
Stängningen betyder färre dagvårdsplatser i norra Sjundeå, vilket enligt bildningsnämndens vice ordförande Harri Myllyniemi (Gröna) inte är ett problem.
– Det finns lite överutbud av dagvård i norra Sjundeå, så att något daghem stänger är ganska naturligt, säger han.
Chefen för småbarnsfostran i Sjundeå, Mirva Alakoskela, säger att det kunde finnas rum för samarbete mellan dagvårdsproducenterna i norr.
– Det kunde eventuellt löna sig att slå ihop resurserna. Det kunde ge synergieffekter, säger hon.
Mikael Lönnqvist är ordförande för garantiföreningen för Bullerbybarnen. Han säger att daghemmen redan nu samarbetar.
– Vi har gemensamma evenemang och har funderat på att samarbeta med sommaruppehåll och helgdagar så att ena daghemmet kunde ha öppet och vi kunde dela på personalen. Det är en bra start, men just nu är det inte aktuellt att regelrätt slå ihop daghemmen, det räcker inte utrymmena till för, säger han.
Oro för framtiden
Bildningsnämnden i Sjundeå fattade förra veckan beslut om att införa en servicesedel för privat dagvård både inom kommunen och utanför kommungränserna. I praktiken innebär servicesedeln att kommunen förbinder sig att betala en viss summa till de privata daghemmen för dagvårdsplatserna. Summan beror på barnets ålder och antalet vårdtimmar, och den är samma för alla. Genom servicesedelsystemet blir privat och kommunal dagvård lika dyra för föräldrarna, så systemet anses gynna privata daghem.
Samtidigt avskaffade bildningsnämnden det nuvarande systemet med privat dagvårdsstöd. Vid mötet föreslog Jarmo Korhonen (Saml) att det nuvarande systemet inte ska slopas utan finnas kvar parallellt med det nya.
– Den främsta orsaken är att förändringen väcker oro hos aktörerna till och med till den grad att de är rädda för att de måste lägga ner sin verksamhet. Jag tycker att kravet på likvärdigt bemötande då går före kravet att tänka på barnets bästa, motiverar han.
Korhonen fick stöd för sitt förslag av Susse Ekström (SFP), men vid en röstning valde de övriga nämndmedlemmarna beredningens förslag.
Stiftelse överväger ändring
Det som har oroat de privata daghemmen är ekonomin. Daghemmen är beroende av stöd från stiftelser, speciellt stiftelsen Brita Maria Renlunds minne. I stiftelsens stadgar står att dagvårdsproducenter som har köpavtal med en kommun inte beviljas bidrag. Servicesedeln jämställs med köpavtal, och daghemmen är nu rädda för att de ska förlora stödpengarna från stiftelsen.
Enligt stiftelsens vd Gun Sandberg-Wallin är allt hopp ändå inte ute.
– Vi är medvetna om problemet. Eftersom det här är trenden i hela landet kommer vi att diskutera frågan på styrelsens strategidagar i juni, säger hon.
Den summa kommunen betalar till de privata dagvårdsproducenterna i servicesedelmodellen är större än det privata dagvårdsstödet, som nu slopas. Det genomsnittliga stödet dubbleras enligt kommunens kalkyler – från 533 euro per barn till 1 025 euro per barn.
– Men om vi mister de stöd vi fått av stiftelser så blir den totala summan mindre än vi nu får, säger Camilla Hellström som driver daghemmet Svahlohill.
Dyrare men ändå lönsamt
Även om systemet blir kring 10 000 euro dyrare för kommunen varje månad räknar man med att spara på sikt. Den främsta orsaken är att kommunen slipper investera i ett nytt daghem och anställa mera dagvårdspersonal. Närmast är det daghemmet i Störsvik som kräver en förnyelse. Det skulle enligt beräkningarna kosta en miljon euro att bygga ett nytt daghem. Nu har kommunen i stället öronmärkt en tomt i Störsvik för daghemsverksamhet och en privat producent ska bygga ett daghem. Vilken producent det blir är inte klart.
– Men de har frågat aktivt efter vårt servicesedelbeslut, så det finns intresse, säger Mirva Alakoskela.
De privata daghemmen är också bekymrade för den regelbok för servicesedeln som kommunen godkänt. I den fastställs kraven på serviceproducenterna. En del av dem kommer från lagar som reglerar dagvårdsverksamhet medan andra gäller praktiska detaljer i dagvården. Speciellt öppettider, sommaröppet och frågor som anknyter till specialpedagogik är sådana som väcker osäkerhet hos dagvårdsproducenterna.
Mirva Alakoskela säger ändå att verksamheten liksom tidigare främst regleras av lagen. Det som därutöver stipuleras är praktiska frågor som varje tjänsteproducent får avgöra själv.
– Till exempel öppettiderna får var och en slå fast själv, men de måste meddelas föräldrarna innan de tar emot en dagvårdsplats, säger hon.
Det kunde eventuellt löna sig att slå ihop resurserna. Det kunde ge synergieffekter.
Mirva Alakoskela chef för småbarnsfostran