Det är många år sedan armén hade Hästö-Busö i Ekenäs som militärbas, men än tronar ön på minnen från fornstora dagar. Hangö kustbatteris traditionsförening bjöd sina medlemmar på ett besök.
Sedan Kustsektionen lade ner den stationära verksamheten på Hästö-Busö i Ekenäs skärgård, fungerar ön som skjutområde. Kvar finns minnen från en tid då militär närvaro i skärgården var av strategisk betydelse och skapade levanden samhällen.
– Visst känns det lite vemodigt att se hur allt förfallit. Som mest var vi över hundra personer som vistades på ön om man räknar med både personal och beväringar.
Det säger Jarmo Valtimo, kommendör i avsked, som under sin karriär i olika omgångar av sin karriär tjänstgjorde på Hästö-Busö.
Han fungerade som ciceron för Hangon Ranikkopatteriston perinneyhdistys medlemmar, som erbjudits möjlighet att besöka den för allmänheten stängda ön. Sällskapet beger sig till i ön i militärens Uisko-båt från Syndalens hamn med en fart på cirka 10 knop för att samtidigt kunna njuta av vårens första riktigt soliga dag.
Öde samhälle
I dag fungerar ön som skjutområde för Nylands Brigad, vilket betyder att styrkor kan ta iland och skjuta med stormgevär. Därför är det inte tillåtet för någon annan att landstiga på den cirka 30 hektar stora ön, som fått sitt dubbelnamn av att det både funnits hästar och rövare (bus) på öarna i tiderna.
Senast föreningen besökte ön var 2013, så det hör inte till vanligheterna att man får se det tidigare så blomstrande samhället med alla sina unika militärlämningar. Fortfarande finns ett radartorn och åtta fasta kanoner på ön. Men i övrigt har allt som en gång minde om ett levande samhälle tillåtits förfalla.
Kasernen, som redan på sin tid hade problem med fukt för att den är byggd på sank mark, samt de gamla stampersonalbostäderna från 1960-talet, bär spår av väder och vind och bristande underhåll.
– De första åren saknade golven i bostäderna isolering, och personalen var bekymrad över att barnen frös om fötterna. Men fadäsen upptäcktes och åtgärdades, säger Valtimo och skrattar gott åt minnet.
– Eftersom ön tillhör Ekenäs skärgård, var det Ekenäs stad som fick ordna att barnen fick en lekpark, säger han och pekar ut över gården.
Förutom den gamla bastubyggnaden finns endast en grillplats och mattpiskställning kvar som utgör bevis för normala vardagsbestyr.
Reservofficersskola
År 1977 grundades en reservöverofficersutbildning på Hästö-Busö. Ansvarig för förberedelserna och grundandet var Hangöbon Kaarle Lange, major i avsked.
Lange har sammanställt en egen historik, baserad på den första kurspublikationen. Han verkade själv som kursens kurator och ansvariga lärare, och han har tagit flera av bilderna på de mannar som deltog i utbildningen. Lange grämer sig över att utbildningen knappt nämns i den tryckta militärhistorik som i dag finns tillgänglig för allmänheten:
– Det finns väldigt stora kunskapsluckor om den här eran, till
och med inom traditionsföreningen för Hangö kustartilleri, säger han.
Skolan upphörde 1987, varefter det ännu ordnades tillfälliga utbildningar för underofficer.
Aktiv verksamhet
Då Jarmo Valtimo övergick till andra uppgifter inom armén 2001, fanns det inte längre någon regelrätt verksamhet på ön. Han konstaterar att dylika platser tjänat ut sin militärstrategiska betydelse, men under den rundvandring som föregår nostalgitrippen i byns centrum, ser man att militären varit rustad för försvar under den aktiva eran.
I samtliga väderstreck har det funnits kanoner, på vissa ställen finns i dag endast fästena kvar.
Vi stannar till inför en gedigen Tampella-kanon, och det blir livlig diskussion om hur det var att mata pjäsen med ammunition.
De gamla vägarna och stigarna har till stor del vuxit igen, och under färden prövas balans och kondition då man ska klättra ner för steniga raviner och branta stup.
– Här fick beväringarna patrullera varje kväll när förråden skulle granskas, säger Valtimo.
Och ingen av medlemmarna, av vilka de flesta själv haft någon uppgift på ön, klagar, utan alla tar sig tappert fram i den tidvis oländiga terrängen.
Söderut finns ett utkikstorn, från vilket observatörerna haft fri sikt över trafiken på Finska viken, och ibland samarbetat med sjöbevakningen.
Efter det styr sällskapet kosan tillbaka till byn med sin blandning av charmiga röda trähus målade med rödmylla och de tidstypiska lådliknande längorna.
– Så här blir det när folk inte bor här, konstaterar Valtimo.
Som mest var vi över hundra personer som vistades på ön om man räknar med både personal och beväringar.
Jarmo Valtimo
kommendör i avsked