Systrar som hjälpte alla
Diakonissornas insatser under kriget 1918 visas på utställning i Helsingfors. Edith Sjösten som var född i Hangö hann verka som sjuksköterska både vid fronten och i fånglägret i Dragsvik.
Utställning: Edith Sjösten – systrarna och inbördeskriget. Plats: Diakonissanstalten i Helsingfors. Tid: 13.4–31.8.
Var och en sårad som man möter ska få hjälp. Den skadades partitillhörighet har ingen betydelse i sammanhanget.
Ett direktiv med den här innebörden skickade Helsingfors diakonissanstalt ut till sina utbildade då inbördeskriget i Finland var ett faktum i början av år 1918. Anvisningen var synnerligen klar: Diakonissornas uppgift är att stå till tjänst då hjälp behövs, oavsett på vilken sida av frontlinjen de råkar befinna sig.
Diakonissornas och provsystrarnas situation och insatser under inbördeskriget lyfts fram på en utställning som Helsingfors diakonissanstalt öppnade i april. Helheten har byggts upp av diakonissanstaltens museum Diamus och den omfattar ett rum i anstaltens byggnad vid Alpgatan 2 i Berghäll.
Sjukhus
År 1918 drev diakonissanstalten ett sjukhus, upprätthöll två barnhem och utbildade diakonissor. Kvinnorna – systrarna – var verksamma inom församlingar, föreningar och kommuner runtom i landet.
Utställningen bygger till en stor del på de brev som diakonissorna och provsystrarna kontinuerligt skickade till diakonissanstalten.
Systrarna upplevde kriget från början till slut. De hann hjälpa sårade på både röda och vita sidan. Efter att de vita tagit över i Helsingfors fungerade diakonissanstaltens sjukhus som tyskt fältlasarett.
Skrev dagbok
En av diakonissorna lyfts särskilt fram, nämligen Edith Sjösten, uppvuxen i Hangö. I tre månader hann hon verka som sjuksköterska på de vitas sida, och från juli till november arbetade hon i fånglägret i Ekenäs.
Den dagbok hon skrev ger en unik inblick i livet vid fronten och i fånglägret.
Det är svårt att inte beröras av Edith Sjöstens egen situation under kriget. Hon hade nämligen för avsikt att gifta sig med sin ungdomsvän Allan Gustafsson, men han stupade, träffad av de rödas kulor.
Den 7 februari skrev Edith i sin dagbok: ”Vi sökte och fann Allans lik i Tervola. Där låg han med genomskjutet bröst”.
”Låt mig leva livet utan klagan” fortsatte hon sina anteckningar.
– Det är otroligt att hon kunde för- sonas, då henne fästman hade dödats, säger Birgitta Geust som sammanställt materialet om Sjösten.
– Det var sunt tänkande i en grym värld, konstaterar Geust som hör till museets frivilliga.
Edith Sjösten tjänade som diakonissa under resten av sitt yrkesverksamma liv.
Utställningstexten har sammanställts av museets intendent Jaana af Hällström. Utställningen är öppen vardagar klockan 9–16 fram till 31.8.
Kompletterande material finns tillgängligt på nätet på adresserna tarinasoitin.fi/sisaret1918 (finska) och tarinasoitin.fi/EdithSjosten (svenska).